Har märkt att tröskelpass enklast körs på en stillastående cykel, utomhus är det alltid andra saker som stör som gör att jag hamnar för högt eller lågt i intensitet. På spinningcykeln är kontrollen total och när man väl hittat ´sweetspoten´ precis under/på mjölksyratröskeln är det bara att surfa på. Efter 50 minuter och tre långintervaller slår endorfinnivåerna i taket - inte helt olikt en runner's high! Lyckan är total, känslan av osårbarhet fyller upp varenda cell i kroppen, hjärtat pumpar fast och rytmiskt, musklerna känns lekande lätta och starkare än någonsin.
Det är ju inte direkt svårt att motivera sig för fortsatt träning, den där känslan vill man bara uppleva igen, och igen, och igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar