måndag 31 december 2012

Årskrönika 2012: 600 träningstimmar

En torr siffersummering av och några reflektioner över träningsåret 2012. Årskrönikan med cykel- och actionbilder hittas annorstädes.
Måste inleda med att jag är riktigt nöjd över att på årets sista dag lyckas få räkneverket på Funbeat att slå om till 600+ timmar. Det var inte ett mål jag hade siktat mot någon längre tid, det var bara här under de senaste veckorna som jag insåg att den milstolpen var inom räckhåll.
De här timmarna fördelade sig på ett fåtal träningsformer:
193 h mountainbike
87 h landsvägscykling
+ några andra cykelvarianter som downhill och dirt
Den sammanlagda cykelträningen stod för 323 timmar.

Min huvudsakliga komplementträning är spinning. 155 timmar har jag suttit i cykelsalen på IKSU, nästan uteslutande under vinterhalvåret.

Styrketräningen kommer därnäst med sina 88 pass eller nästan 90 timmar som jag svettats i gymmet. 

Andra sorters träning för en tynande tillvaro knappt värd att nämnas.

När det gäller skogscykling känns det nästan lite meningslöst att räkna antal kilometrar, i teknisk terräng hinner man inte särskilt långt ens på 3-timmarspass. Men för sakens skull då, jag har cyklat 456.6 mil i år varav 214 mil på MTB och 224 mil på LVG. Resterande mil har jag skrapat ihop på annat sätt.

Något som slog mig när jag scrollade igenom träningskalendern är att det finns just inga sjukdomsdagar under året, någon enstaka dag bara där jag noterat lite halsont eller snuva, men inget ihållande och inget som stört träningen. Väldigt skönt förstås, att hålla sig frisk under såpass lång tid.
En annan notering är att jag också varit förskonad från skador. Man kan ju tycka att en soffpotatis som från ingenstans lägger in en hyfsad träningssatsning borde ligga i riskzonen för överansträngning, muskelskador eller andra kroppsliga protester. Efter vurpan i november fick jag lägga in några vilodagar för att läka ihop, i övrigt har jag inte haft några skavanker som inte gått att träna sig igenom, som t.ex. de där gamla risiga knäna som gör sig påminda ibland.

600 timmar träning på ett år? Då borde man vara riktigt jäkla vältränad nu då...? Nä, inte alls. För det första var mitt utgångsläge tämligen uselt, för det andra ligger inte hela mitt träningsfokus på att bli starkare/snabbare/uthålligare/bättre, för det tredje verkar jag inte riktigt ha generna med mig för att snabbt kunna bli allt det där som nämns i föregående sats.
Men visst har jag fysiskt förbättrat mig under året, ingen tvekan om det - fast det roligaste är att jag lärt mig massor av teknik på skogscykeln och gjort, tycker jag själv åtminstone, stora framsteg mot att våga köra hårdare och fortare på stigarna. Fast det viktigaste av allt är förstås att jag överlag haft riktigt, riktigt kul under de flesta av de där träningstimmarna! Det är där jag försöker ha mitt fokus och det har jag tänkt behålla även under kommande träningsår.

Efter en sån här maffig summering så är det väl läge att önska ett gott nytt till bloggläsarna, jag vet bara vilka ett fåtal av er är, besöksstatistiken avslöjar dock ett stort antal smygläsare som inte vill ge sig till känna ;) Men oavsett om jag känner er eller ej så önskar jag er alla ett:
Gott Nytt År!

Årets sista

Årets sista cykeltur. Egentligen rätt omotiverad innan och benen protesterade med brutal träningsvärk, men cyklas skulle det, minst 54 minuter för att nå upp till de där 600 timmarna. Efter byte till dubbdäck och allmänt prokrastinerande så tog jag mig ut till slut. Ut på bitvis blötsörjiga och bitvis glashala vägar, gårdagens omslag till plusgrader och regn har gett ett minst sagt spännande väglag.
592 finska dubbar gav bra grepp på isen.
Ser ni förresten vilken cykel det är på bilden? Japp, min Canyon är i rullbart skick igen! Dämparen kom just tillbaka från andra serviceomgången, får se hur länge den håller ihop nu.
Hade hoppats hitta några tillkörda skogsvägar eller kanske ett skoterspår, men ack nej, det var lönlöst i detta töväder. All snö är helt mjuk och mosig, det var bara på de isiga vägarna det gick att ta sig fram. 80 min var jag ute, vilket blev snäppet mer än de 54 jag siktade på, så jag är nöjd ändå även om motivationen var i botten innan passet och väglaget lite småjobbigt.

söndag 30 december 2012

Blandade småintervaller

1-minutare, 4-minutare, 1x20 på FTP, 70/20, 30/50. Intervaller var temat för dagen. Första gänget på en Wattbike, sen fylldes det på med ett spinningpass. Benen var trötta efter veckans kroppsarbete och gårdagens gympass men pumpen var helt med på noterna så jag körde på ändå. Ett tämligen oplanerat pass, syftet var bara att gång på gång få upp pulsen högt.
Kroppen var som sagt schleten, den planerade träningsvilan över julhelg och mellandagar blev det inte mycket av. Snö skulle skottas så den där viloperioden får skjutas på framtiden. Just nu kan jag bara inte vila, tidsräknaren för 2012 står på 599 träningstimmar efter dagens intervaller. Jag måste peta upp det till 600 nu när jag ändå är så nära.

lördag 29 december 2012

Årskrönika 2012: Oktober - December

Oktober kom med höst och rotblöta, leran stänkte och löven föll.
I ruskvädret letade jag mig tillbaks till IKSU och kom igång med styrketräningen igen och körde intervaller på Wattbike.
Det högst inofficiella MTB-racet Umeå Bike Rally kördes i Röbäcksskogarna en småregnig och kall söndag.
Ö-vik slog på stort med tävling och gratis lift för att fira säsongsavslutningen av Höga Kusten Bike Park, det blev också säsongsavslutning för min dämpare. Det var dock inte slut med skogscyklandet för det, med lånad cykel gick det ändå att få till en superfin tur runt Tavelsjöberget.
För att stilla abstinensen efter en egen, brukbar skogscykel i väntan på dämparservicen så köpte jag mig en liten lekhoj som duger fint för att trampa runt på stigarna hemmavid.
November inleddes inte särskilt lyckat. Vi skulle återigen cykla vid Tavelsjö men rundan fick ett alltför snabbt slut efter en osmidig OTB och mosade framtänder som krävde ett akut tandläkarbesök. Klantigt...
Så jag fick äta soppa ett tag, köra mer spinning och testcykel och gymma lite grand. Fast det dröjde inte så värst länge innan jag kunde cykla lite försiktigt i skogen igen.
Mot slutet av månaden blev det riktigt blött, kallt och mörkt. Det blev svårt att motivera cykelpass utomhus, körde bara en handfull MTB-pass, övrig tid hängde jag på IKSU.
Snön kom på allvar i början av december, det blev ännu mer motigt att ta sig ut med cykeln, Gammlia förärades ändå med ett besök.
Fast mest blev det ändå spinning och styrketräning. Allt för att undvika snön, även om jag lite lätt motvilligt tog mig ut på landsvägen någon gång emellanåt.

[Lämnar några tomma rader för ev. påfyllnad ifall det händer något mer under årets sista dagar]

Hände inget omvälvande i slutet av 2012, men jag nådde upp till de 600 träningstimmarna till slut. 2012 var ett bra år.

fredag 28 december 2012

Årskrönika 2012: Juli-September

Juli: Fortsatte njuta av sommaren och härliga torra skogar.
Jag började växa ihop med min cykel och nötte teknik för att snabbare kunna ta mig fram i skogarna.

Samtidigt följdes Tour de France med stort intresse, ingen har väl glömt Kessiakoffs körning för den prickiga bergatröjan?

Tjejgänget som cyklar i Umeå hade växt till sig och vi peppade varandra till nya stordåd på stigarna, alla drivs på av att se vad de andra klarar och jag hade inte utvecklats så pass under året om det inte vore för dessa grymma brudar - tack till er alla!!
Månadsskiftet juli/augusti låg bloggen i vila några dagar, jag befann mig i internetskugga. Många års drömmande om fjällcykling gick nämligen i uppfyllelse! Under några dagar i Härjedalen hann jag med tre fjällturer och det gav mersmak.
Den första turen ovan trädgränsen, vid Ruändan på Flatruet, var kort men helt magisk. Att sitta på en cykel på en stenig fjällstig kändes så rätt.
Andra dagen blev det en ordentlig tur längs vandringsleden mellan Ljungdalen och Helags. Vädret var inte lika fint men cyklingen fantastisk och vyerna otroligt vackra. Tillbakavägen i medlut var lika lång som rolig.
Avrundade denna första fjällvistelse med en topptur på Särvfjället, upp på 1170 m.ö.h med efterföljande nerförskörning genom ett stiglöst fjällandskap. Magiskt!!
På hemvägen gjorde jag ett litet besök i Östersundsskogarna och sen följde flera lite äventyrliga långturer längs Västerbottens skogsälvar: Öreälvsleden besöktes på nytt (denna gång i sommartorka vilket gick betydligt bättre än vid vårfloden) och en jättehärlig tur längs Lögdeälven.
Dessutom besöktes alla skogar runt Umeå gång på gång. Jag körde både ensam och med sällskap och bara njöt av all underbar cykling.
September blev en månad i downhillens tecken. Den allra första gången i lilla Bygdsiljum, men snart därefter möttes betydligt tuffare utmaningar i Hemavan.

Den häftigaste turen blev nerfärden från Ryfjället, som föregicks av vad som kan ha varit årets tuffaste timmar, jag är/var tydligen inte tränad för att knuffa cykel uppför berg. Kan inte riktigt sätta ord på hur sjukt jobbigt det var. Att därefter få cykla nerför var en upplevelse av det mäktigare slaget.
För att få mer variation från att nöta stigar så var det också i september som vi började på att plojcykla i dirtbanan, i efterhand sett faktiskt väldigt nyttigt för tekniken på cykeln.
För det fick en att inse att det inte är så värst farligt att förlora markkontakten för en stund, ett steg mot att ytterligare växa ihop med sin cykel och faktiskt våga sig på att cykla utför lite större drops, som här i Örnsköldsviks DH-backe
En annan väldigt minnesvärd cykeltur var besöket vid Rotsidan, en kombinerad Umeå- och Ö-viks-ride där vi cyklade över tekniska hällpartier vid havet, i solen, och hade det alldeles fantastiskt gôtt.

Mellan alla dessa mer spektakulära cykelturer kördes det förstås flertalet skogsrundor hemmavid också, t.ex. i Röbäck där vi snickrat ihop en alldeles egen spång för att skona den känsliga marken runt ett blöthål.
När intensiteten i cyklingen gick upp under sommaren så dalade den totala träningsvolymen en del, som väntat. Det som däremot var ogenomtänkt var att jag lät IKSU-kortet bli liggande oanvänt långa perioder och tappade mycket av den styrketräning jag jobbat med under vinter och vår. Väldigt dumt, sett såhär i efterhand. Fick dock bra chans att ta igen det sen under hösten.

Fortsättning: Oktober-December

torsdag 27 december 2012

Årskrönika 2012: April-Juni

I april fick jag till vinterns överlägset bästa mountainbiketur, det var en sån där dag när den stenhårda skaren bar överallt!
Jag skildes kort därefter från min livskamrat Cube LTD Team som lärt mig allt jag dittills kunnat om MTB. Var det ett så klokt beslut att sälja den gamla för att en ny flyttat in...? Jag är fortfarande tveksam.
Det blev lite tätare mellan landsvägsrundorna i takt med att vårsolen värmde på och de började dra iväg både i sträcka och tid, som en 65 km-runda över Rödtjärnsberget i påskhelgen.
Eftersom jag börjat på att gilla LVG så kändes det som att hybriden inte riktigt räckte till längre, så jag investerade i en riktig racercykel! En Richmond SLR, "Richie" blev det självklara smeknamnet.
I april nådde jag också träningsmålet att träna mer cykling än föregående år. 2011 års cykling gick alltså att klämma in på årets första fyra månader.

Och sen, äntligen!! De första stigarna började på att tina fram alldeles i slutet av månaden, den lilla Sofiehemsskogen var först ut att bjuda på lite stigcykling.

Också i april tränade jag över 60 timmar och jag hade haft en fin trend av att hålla uppe cykelträningen till över 10 timmar/vecka en tid.

I början av maj var det ännu inte helt lätt att hitta cyklingsbara stigar, det blev mer landsväg istället och jag hakade på en träning med cykelklubben Gimonäs CK för första gången och fick lära mig klungcykling, det var kul - och det gick bra mycket fortare än att köra ensam.

Utåt havsbandet gick det dock att hitta nästan snöfria skogar, årets första happyride kördes i Strömbäck-Kont. Det var också här jag började lära känna några nya cykelmänniskor som skulle komma att förgylla hela säsongen.
Från februari hade jag ökat på från 3.4 till 3.8 W/kg under 4x4-passen på Wattbike. Träningen hade effekt. 

Holmsund ligger också nära havet och bjöd på fin cykling (med viss översvämningsvarning) tidigt i månaden. Jag flyttade mer och mer ut från IKSU och in i skogen, och jag gjorde det med ett leende på läpparna.

Samtidigt låg det ändå en hel del snö kvar i de mer stadsnära skogarna, det kändes rätt hopplöst emellanåt - skulle sommaren aldrig komma igång...?
Självklart gjorde den det, till slut. Snön gav sig och härliga cykelturer i skogen började avlösa varandra. Min teknik blev snabbt bättre med den ökade träningsmängden och jag började på att våga kliva utanför komfortzonen, mycket tack vare fantastiskt peppande sällskap.
Jag utmanade mig också med längre och snabbare landsvägsrundor, men jag insåg också att jämfört med rutinerade cykelrävar var jag blott en blek novis, även om jag var i mitt livs dittills bästa form.

Juni inleddes med årets enda cykellopp, motionsloppet Gimonäs Bikeboost. 100 km landsvägscykling. Något av en prövning i regn och blåst, rullade in på 3:27 efter att ha kört ungefär halva sträckan solo. Det var en kul grej att prova på, men någon tävlingscyklist tror jag ändå inte att jag kommer bli.
Skogscyklingen var i fokus annars, årets blötaste tur kördes på själva nationaldagen längs med Öreälven. Det var lite fel tid på året med tanke att vårfloden tydligen fortfarande höll i sig.
Det var torrare i hemmaskogarna runt Umeå och den tekniska utvecklingen på cykeln gick fortsatt med stormsteg. Stenar, smådrops, allmänna klurigheter - de började sitta nu.
Det cyklades mycket i juni, över 1.5 timme per dag i snitt. Det var en fantastisk cykelmånad!

Fortsättningen hittas här: Juli-September

onsdag 26 december 2012

Årskrönika 2012: Januari - Mars

Året inleddes med de första stapplande stegen i gymmet, vilse bland hantlar och svagast bland de svaga. I spinningsalen kände jag mig mer hemma efter att ha fördrivit ett antal timmar där redan under slutet av hösten och förvintern. En milstolpe i januari var att jag för första gången någonsin tränade mer än 10 timmar under en vecka.
Utöver spinning skrapade jag ihop några timmar mountainbike på snöiga stigar också, mestadels i Gammliaskogen.
Samt någon timme på landsvägen med hybriden.
Mot slutet av januari satt jag och drömde mig bort till fjäll, sol och värme. Funderade på om 2012 skulle bli året då jag för första gången skulle få med mig en cykel till fjälls. Så blev det ju också, men det dröjde några månader till dess.

I februari fortsatte jag trappa upp träningen, jag hade ju ett mål om att cykelträna >10 timmar/vecka. Matade på med fler och längre spinningpass. Fortsatte jobba på i gymmet.
Det blev ett fåtal utomhuspass också, det dummaste ett intervallpass i -21 grader, ett betydligt roligare på fina skoterstigar i Gammlia.
I februari hittade jag också Wattbiken på IKSU, drog till med 200W under 4x4 minuter första gången jag testade. Den siffran skulle komma att höjas lite under året.

Februari innehöll också årets längsta viloperiod, livet var alltför stressigt för att jag skulle hinna klämma in ett endaste träningspass under en 8-dagarsperiod. Jag skulle till att försvara min doktorsavhandling så cyklingen fick stå åt sidan ett tag.

Som disputationspresent åt mig själv hade jag beställt en ny cykel och den anlände lämpligt nog dagen efter försvaret. En Canyon Nerve XC, min första heldämpade mountainbike. Det var kärlek vid första ögonkastet! 
Premiärturen i skogen fick köras på snö förstås, det var ju ändå mars och fortfarande vinter.
Vissa dagar kändes det ändå att våren var på gång, vägarna började på att tina fram och det gick att köra landsväg också.
Fast mestadels blev det ändå spinning, över 35 timmar under hela månaden. Totalt nådde jag upp en bit över 62 träningstimmar i mars. Grundträningen flöt på fint med andra ord, längtade innerligt efter att få omsätta den i riktig cykling på riktiga stigar. 

Fortsättningen hittar här: April-Juni

måndag 24 december 2012

Julaftonsdistans

Gymmet håller visst stängt idag, hade inget egentligt val när det kom till träningen idag alltså - cykling fick det bli! Slängde på de lite kralligare dubbdäcken på hybriden och körde ett landsvägspass. Väglaget var inte det bästa med många sträckor av tvättbrädeföre samt en och annan slirig snödriva. Överlag gick väl rundan helt okej ändå.
Det fanns en liten gnutta dagsljus kvar när jag passerade Röbäcksslätten i början av passet.
Vägen mot Sörfors. Inte alltför trafikerad, fast heller inte fullt så bilfri som jag räknat med. Ska inte folk sitta hemma i stugorna och fira på självaste julafton?
Sörforsbron över Umeälven. Ett av flera ställen där jag var tvungen att stanna till för att slå liv i frusna händer, det är en väldigt lång nerförsbacke ner mot bron och det rullade på i +30 km/h. Fartvindens kyleffekt var ytterst påtaglig.
Fick så lov att göra nästa stopp redan vid soldattorpen i Brännland, hade svårt att hålla liv i fingrarna. Började på att skymma ordentligt här.

Fötterna klarade sig rätt bra så länge jag hade ork att lägga lite tryck på pedalerna, men sista halvtimmen började energin tryta och värmen likaså. Termometern visade på -13 grader. Om jag hade haft skägg hade det helt säkert varit fullt av rimfrost, nu blev det buffen runt halsen som samlade upp det istället.

46 km landade rundan på.
Och varför sitter jag här och bloggar på julaftonskvällen..? Ska man inte fira jul då? Mnja, jag sparar mitt julfirande till imorgon jag, då far jag till de hälsingska skogarna, mot dignande julbord och några dagars träningsvila!

God Jul till er alla!