Cykla med Karin: Årskrönika 2012: April-Juni

torsdag 27 december 2012

Årskrönika 2012: April-Juni

I april fick jag till vinterns överlägset bästa mountainbiketur, det var en sån där dag när den stenhårda skaren bar överallt!

Jag skildes kort därefter från min livskamrat Cube LTD Team som lärt mig allt jag dittills kunnat om MTB. Var det ett så klokt beslut att sälja den gamla för att en ny flyttat in...? Jag är fortfarande tveksam.

Det blev lite tätare mellan landsvägsrundorna i takt med att vårsolen värmde på och de började dra iväg både i sträcka och tid, som en 65 km-runda över Rödtjärnsberget i påskhelgen.

Eftersom jag börjat på att gilla LVG så kändes det som att hybriden inte riktigt räckte till längre, så jag investerade i en riktig racercykel! En Richmond SLR, "Richie" blev det självklara smeknamnet.

I april nådde jag också träningsmålet att träna mer cykling än föregående år. 2011 års cykling gick alltså att klämma in på årets första fyra månader.

Och sen, äntligen!! De första stigarna började på att tina fram alldeles i slutet av månaden, den lilla Sofiehemsskogen var först ut att bjuda på lite stigcykling.

Också i april tränade jag över 60 timmar och jag hade haft en fin trend av att hålla uppe cykelträningen till över 10 timmar/vecka en tid.

I början av maj var det ännu inte helt lätt att hitta cyklingsbara stigar, det blev mer landsväg istället och jag hakade på en träning med cykelklubben Gimonäs CK för första gången och fick lära mig klungcykling, det var kul - och det gick bra mycket fortare än att köra ensam.

Utåt havsbandet gick det dock att hitta nästan snöfria skogar, årets första happyride kördes i Strömbäck-Kont. Det var också här jag började lära känna några nya cykelmänniskor som skulle komma att förgylla hela säsongen.

Från februari hade jag ökat på från 3.4 till 3.8 W/kg under 4x4-passen på Wattbike. Träningen hade effekt.

Holmsund ligger också nära havet och bjöd på fin cykling (med viss översvämningsvarning) tidigt i månaden. Jag flyttade mer och mer ut från IKSU och in i skogen, och jag gjorde det med ett leende på läpparna.

Samtidigt låg det ändå en hel del snö kvar i de mer stadsnära skogarna, det kändes rätt hopplöst emellanåt - skulle sommaren aldrig komma igång...?

Självklart gjorde den det, till slut. Snön gav sig och härliga cykelturer i skogen började avlösa varandra. Min teknik blev snabbt bättre med den ökade träningsmängden och jag började på att våga kliva utanför komfortzonen, mycket tack vare fantastiskt peppande sällskap.

Jag utmanade mig också med längre och snabbare landsvägsrundor, men jag insåg också att jämfört med rutinerade cykelrävar var jag blott en blek novis, även om jag var i mitt livs dittills bästa form.

Juni inleddes med årets enda cykellopp, motionsloppet Gimonäs Bikeboost. 100 km landsvägscykling. Något av en prövning i regn och blåst, rullade in på 3:27 efter att ha kört ungefär halva sträckan solo. Det var en kul grej att prova på, men någon tävlingscyklist tror jag ändå inte att jag kommer bli.

Skogscyklingen var i fokus annars, årets blötaste tur kördes på själva nationaldagen längs med Öreälven. Det var lite fel tid på året med tanke att vårfloden tydligen fortfarande höll i sig.

Det var torrare i hemmaskogarna runt Umeå och den tekniska utvecklingen på cykeln gick fortsatt med stormsteg. Stenar, smådrops, allmänna klurigheter - de började sitta nu.