Vilken endorfinjunkie man (jag) är

Så lättillfredsställd man är i vissa avseenden, sätt mig på något cykelliknande så är dagen gjord liksom. Kände mig lite sisådär pepp på att ta mig iväg till IKSU och köra ett 3-timmars spinningpass i morse, men väl på plats i salen fanns inga tvivel om att det var det bästa jag kunde göra idag. Som morgonpiggast cyklist kunde jag lugnt trampa igång benen i ensamhet med In Flames i lurarna innan det blev dags att mata sig igenom förmiddagens tre ledarledda pass, tre bra pass t.o.m. Inte alla dagar man har den lyxen.
Inte kändes det särskilt långt heller, tiden bara flög iväg. När kroppen kommit igång så känns det så tydligt att det är det här jag tränat på och för, benen är med mig hela vägen, hjärtat pumpar taktfast, att det råkar vara på en stillastående låtsascykel bryr sig inte hjärnan om - endorfinerna är där ändå och jag fick min dagliga dos. Träningsberoende? Ja, troligen...

Har haft ett par veckor på mig att köra in de nya SPD-skorna: Shimano WM51. Väldigt sköna! De blir dessutom bättre för varje pass. Klart fräschare än de gamla vita som inte längre är så värst vita efter ha tjänstgjort både i skog och på landsväg utöver en massa timmar spinning och där klossarna rostat fast under sulan. Det var rätt läge att kosta på sig ett par skor nu när den nya inomhussäsongen dragit igång.