Cykligt på gång i Umeå: She Rides

Träningsgrupper för alla

Låt inte namnet bedra, det är inte bara för tjejer, men det betyder att tjejer kan och vill lika mycket som killar. Vi vill cykla, vi kan cykla och det vi inte kan vill vi lära oss, av varandra eller av andra. I dagsläget är över 1,000 cyklister med i She Rides-gruppen. Nu till våren dyker She Rides upp i fysisk form även i Umeå! Vi ska köra gemensamma, öppna träningar för landsväg och mountainbike. Det sistnämnda är förstås godbiten som jag vill trycka lite extra på. Så snart snön börjar dra sig tillbaka och blottar de första stigsnuttarna blir det teknikträning. Efter vintern är det ofrånkomligt att veteranerna blivit ringrostiga i barmarkskörning och de som köpt sin första skogscykel inför säsongen tjänar massor på att börja med att hitta sin plats på cykeln. Mer detaljer följer så småningom likaså mer precisa datum, allt hänger på när våren kommer och snön smälter undan. Målet är att alla ska hitta utmaningar för sin nivå samt finna glädje och utveckling i att cykla tillsammans med andra :-)
Väl mött, snart i en skog nära dig!

Årets första på MTB :)

Lite ringrostigt, mycket roligt

Det känns märkligt att erkänna men jag har knappt suttit på en cykel i år, någon enstaka vardagstur till jobb/affär/stan bara. Fick ändå ett infall att damma av Canyon efter si sådär två månaders cykelvila och vilket bra infall det var! I mountainbikeforumen har jag sett att några entusiaster handskottat upp en stigslinga i I20-skogen och dagens första utmaning var att ta sig dit längs staden isiga, knöliga, ogrusade, oskrapade cykelvägar. Otäckt!
Sen kom jag till skogen och styrde in på den smala, uppskottade stigen som av senaste veckans blidväder och nattens köld blivit alldeles isig och knölig. Ogrusad och oskrapad var den också. Sjukt kul!!
De börjar nästan bli antika, mina Nokian-däck, de håller inte längre 296 dubbar var, gummit har stelnat ihop, kvarvarande dubbar är rostiga och krokiga. Var först tveksam om jag skulle våga mig på att cykla isstigen, men jag var så nyfiken på hur den skulle se ut att jag rullade iväg, om än väldigt försiktigt... till en början iaf :)
Karusellen, som stigslingan kallas, är riktigt kul och vindlande vid barmark, nu som isbelagd kanske mer av vådlig och halvtokig. Ändå grymt roligt! Utan dubbdäck hade jag utan tvekan varit körd.
Kände mig lite grand som en n00b på cykeln, hade inte riktigt balansen och blicken där jag ville, men vad annat är att vänta efter ett långt uppehåll. Kondisen var det i alla fall inget fel på, skidåkningen är inte bara av ondo ;)

Cykligt på gång: Umeå friluftsguide

Om frilufsning i Västerbottens kustland

Umeå ska få sin egen friluftsguide i bokformat! Det är verkligen på tiden må jag säga, sjukt kul att det är på gång nu! Önskar hett att den hade funnits redan när jag var nyinflyttad, det har tagit sin lilla tid att själv hitta åt de platser jag gillar och jag har förmodligen mer än hälften oupptäckt ändå. Guiden ska omfatta paddling, vandring, vinteraktiviteter som långfärdsskridskor och turskidor samt förstås mountainbike. Jag träffade författarna till boken, Josefin och Petter, här i veckan och pratade stigcykling, tipsade om de ställen jag cyklar på. Även om landskapet, tyvärr, saknar berg och storslagenheten i vida utsikter så finns ändå flera vackra pärlor väl värda att besöka på cykel. Det blir spännande att se hur de ter sig i bokformat! 

Deras hemsida: http://umeafriluftsguide.com

På Facebook: https://www.facebook.com/umefriluftsguide

Cykligt på gång i Umeå: By Bike

Bjussar på gratisreklam

Eftersom jag inte skrivit om cykling på ett tag har det byggts upp några grejer i pipelinen som jag behöver få ur systemet, tar det pö om pö i några små korta inlägg i helgen:

Det är en ny cykelbutik under uppbyggnad i Umeå, mycket spännande! Och det är inte vilken butik som helst utan en Specialized Elite Shop. Som mycket glad och nöjd Specialized-ägare klappar mitt hjärta lite extra varmt för just det. Ser fram emot öppnandet av butiken och utforskandet av cykelprylar en kan titta, känna och lukta på :-) Det kan även möjligen komma att svida i plånboken, om det kommer bli så bra som jag hoppas på!

Hemsidan som är på gång: http://bybike.se/
Facebook-sidan som uppdateras fortlöpande: https://www.facebook.com/pages/By-Bike-i-Umeå

En Specialized i dess rätta miljö!

Woho, vi kirrade led 9!!

Med flera minuter till godo

Tänkte väl ändå att 3:18 borde räcka till seedning från led 10 till 9:an och så blev det! Woho! Jätte-jätteskönt att komma ett snäpp upp från den värsta gröten i starten. Åkmässigt känner jag mig nog mer hemma där också, jag har ju gjort mina rekommenderade 50 mil den här säsongen, åkt tre seedningslopp av varierande karaktär, lärt mig att stå hyfsat stabilt på laggen och jo, jag känner mig välförtjänt av platsen i led 9.

Urklipp ur seedningstabellen.

Race report: Umeloppet 2015

Mot led 9? 

Har inte tränat i veckan efter förra helgens Konstvägenloppet. Blev rätt sliten av de 45 svåra kilometrarna, plusgrader och snösörja svepte in vardagarna därefter i ett grådassigt dunkel, åkte på övertid ett par av veckans arbetsnätter och det var bara ett mörker överlag. Sug, tid och ork att åka skidor fanns bara inte. Siktet var hela tiden inställt på att åka Umeloppet på söndagen ändå! Sista seedningsloppet som går här i krokarna och därmed sista seedningsloppet jag hade chans att åka.
Umeloppet går numer två varv på en 20 km-slinga med start/mål vid Forslundagymnasiet. Bansträckningen överlappar lite med Olles spår med några extra kringelkrokar ner i och upp från de gamla sandtagen i området. Det var mer kuperat än jag tänkte mig var möjligt i den skogen! Men inte alls i närheten av förra helgens tokiga prövning förstås.
Det var väldigt trångt i starten, 7-8 spår smalnade av till 4 efter bara typ 200 meter och kort därefter bara till 2. När drygt trehundra pers startar samtidigt blir det förstås trångt då, men det var ju intressant att uppleva det också - det här var väl ändå bara en lightvariant av hur vasaloppsstarten tillgår. Fick morra lite åt gubbar (faktiskt bara gubbar) som trängde sig i onödan och trampade på mina skidor när det ändå bara var igenkorkat åt alla håll, men även det förmodligen bara en liten försmak av hur folk kommer bete sig i första startbacken upp från Berga by.
När det väl började lossna var det bara att ligga i med stakningen, aldrig tidigare har jag stakat så långt och så mycket som igår. På så vis lite skönt att de lagt in extra backar i sandtagen, för att inte ovana stakarmuskler skulle bli utslitna för tidigt i loppet. Och till skillnad från förra helgens lopp var stavfästet riktigt bra, om än inte perfekt, på de flesta ställen.
Fram till första kontrollen efter ca 6 km var det trångt och lite stökigt i spåret, men därefter blev det lugnare och jag fick mestadels åka mitt eget tempo. Körde ganska jämnt med ett par andra tjejer, vi åkte lite jo-jo om och förbi varann och det hjälpte till att hålla tempot uppe.
Inför första varvningen kom Lena upp jämsides, det var trevligt att få pratas vid och stämma av läget, men vi hade ingen överenskommelse om att åka tillsammans den här gången. Och en bit in på andra varvet när det blev en lång sträcka stakning igen gick jag faktiskt ifrån, ett klart tecken på att jag hade dagsformen med mig för jag åker aldrig ifrån Lena annars, det brukar vara tvärtom, i synnerhet över längre sträckor.
Det var verkligen mycket stakning, blandat med några trånga, slingriga nästan lite tekniska partier där spåret verkade ha dragits på improvisation mellan träden. Var nära att tackla några träd där det egentligen inte rymdes att dra upp två spår i bredd. Några slakmotor och en jobbig saxbacke var väl det som sög mest energi, samt det faktum att på en så pass flack bana är det ytterst få möjligheter till återhämtning i utförsbackar.
Körde på utan att kolla på klockan en enda gång, tyvärr sabbade speakern min taktik en smula då han basunerade ut att vi kört på 1:36 vid första varvningen, men i övrigt behöver jag inte se hur minuterna tickar iväg - det ger bara negativ stress tycker jag. Tiden blir vad den blir och jag kan inte mer än köra slut på mig.
Tyckte jag höll ihop ganska bra ända till slutet, även om andra varvet blev långsammare än första, plockade in en del folk sista 10-15 km utan att själv falla igenom, hade krafter till en liten, liten spurt och åkte in på 3:18 till slut. Plats 6 av 16 i damernas motionsklass. För övrigt ynkligt små damklasser i de här loppen överlag tycker jag? Karlarna är ju typ tio gånger fler, vars är alla sportande kvinnor...?

Nu återstår några dagars nervös väntan innan seedningstabellen uppdateras. Men banne mig... har då aldrig sett något lopp där 3:18 inte räckt till led 9! Det vore för jäkla typiskt om det här blev det första. Jag grämer mig ju fortfarande över att vi missade led 9 med ynka två minuter på Vildmannnaloppet, det vore för nesligt att hamna på fel sida strecket igen.

Race Report: Konstvägenloppet 2015

Bland renbajs i Lappland

Det blev en utmaning värre än jag räknat med - Konstvägenloppet. "Ganska snäll i dess banprofil och ger åkarna en bra möjlighet till fina tider inför seedningen till Vasaloppet." Mmm, eller hur..
Jag behövde hur som ännu ett långpass i kroppen och fanns en chans till seedning vore det ju en bonus. Missade led 9 med två ynka minuter på Vildmannaloppet för två veckor sen :( Skulle jag ha bättre chans på 45 km vildmarksåkning mellan Fredrika och Balsjö?
Vi bussades till en lagerlokal/brandstation i utkanten av Fredrika och väntade i ett insvettat gym två timmar innan starten skulle gå. Ändå höll vi på att missa startskottet pga den oberäknat långa toakön. Hann precis snäppa fast skidorna och få satellitkontakt med GPS:en när det blev dags att staka iväg över myren. Eller staka och staka förresten, som förvarnat och ett faktum som inte gick att ta miste på alldeles omedelbart var att stavfästet var snudd på obefintligt. Gång på gång gick stavarna rakt igenom snön, att inte ha skaffat större trugor var ett massivt misstag inför loppet. Något annat det förvarnats om var att det kommit in renar i spåren, det låg många bajskluttar och pälstussar längs vägen, själva djuren höll sig dock utom synhåll.

Från vår startplats längst bak i fältet avancerade vi stillsamt förbi de andra långsamma åkarna, det var ganska platt i början och det hade varit så fint om det gått att staka på riktigt där... Blev mycket diagonalåkning istället, det gick både långsamt och var jobbigt. Pulsen rusade iväg och jag fick slå av ännu lite mer på den redan långsamma takten någonstans vid första milstrecket. Fick släppa iväg Lena som ville skida lite, lite fortare än jag mäktade med.
Efter första kontrollen blev det lite småkuperat, några små saxbackar och en vansinnigt isigt kort men brant utförsbacke. Den äldre mannen framför stöp men lyckades som tur var komma åt sidan innan jag kom farande med minimal till ingen kontroll. Diagonalade mig vidare och fick ögonkontakt med ytterligare ett par framförvarande åkare. Kom ikapp dem vid nån lite längre saxbacke och skuggade där bakom ett tag, de flesta av dem gled ifrån mig vid nästa kontroll där jag tog mig tid att dricka ordentligt och klämde i mig en Enervit liquid. Det var vid Övre Nyland, lite drygt halvvägs och jag visste att det snart skulle komma en djävulsbacke uppför.

Det där med "snäll banprofil" ger jag inte mycket för, jag tyckte det var väldigt backigt och slakmotigt och jobbigt i största allmänhet. Som en av de sista åkarna var spåren ordentligt upplogade i alla nerförsbackar som var mer eller mindre vådliga, utan konkurrens de tokigaste backar jag åkt i! Både brant och långt och kurvigt och smalt och som sagt, alldeles upplogat och stökigt i snön. Klarade mig på fötter med blotta förskräckelsen vid många tillfällen! Det var då inget snällt över det inte.
Åter till monsterbacken uppför då, efter att ha skidat över Lögdeälven skulle vi upp på höjd och det var bara att börja saxa i sakta mak. Låg då kloss i rygg på två framförvarande, det var bra, de höll nere mitt tempo så jag inte rusade iväg i onödan för tidigt i backen för det blev ännu brantare högre upp. "Kliv, kliv, överlev" för att citera en annan skidåkare. I det brantaste av partiet hade en lustigkurre till banläggare satt upp en sån här skylt:

Den roade mig måttligt...
Men det blev snart flackare och spåren återkom. Min lilla grupp hade tagit in på ytterligare en åkare och jag hittade där in i en behaglig diagonallunk uppför berget och hängde av dem allihop. Skönt för egot. Sen fortsatte backen, och fortsatte, och fortsatte och flackade ut mer och mer, oj vad det tog emot innan det kom en befriande platt myr att andas ut på.
Det var inte långt till nästa kontroll. Blev lite glad när en herre där meddelade att nu är det bara lättåkt kvar till mål. Mmhmm, eller hur...
Spåret gick längs en skogsväg och det var bara slakmota en lååååång bit. Lättåkt - i helsike heller. Kanske lättare om det gått att staka lite grand men då försvann ju bara stavarna för mig. Fick där in ytterligare en åkare i synfältet, fast det dröjde lite innan jag kunde gå om. Först skulle vi ju åka utför två stup!
Den första låg i utkanten av ett hygge, fri sikt hela vägen ner. Jag såg att killen framför la sig i snön längst där nere. Det var återigen upplogat och stökigt i snön. Försökte halvploga men det var svårt att hålla nere farten och när jag närmade mig slutet ser jag - ett drop! Likt en liten backhoppsbacke skulle vi alltså hoppa ut i slutet av backen. Hann bara tänka att jag måste sluta ploga annars står jag på näsan nere i gropen, fick ihop skidorna och gjorde ett litet avhopp från kanten. Landade till min stora förvåning på fötterna och for vidare över alla rumpgropar där ganska många av mina föråkare såg ut att ha legat. Galet, helt galet.
Innan sista kontrollen gick jag om killen före mig, och fick strax därefter åka om honom igen då jag tog mer tid på mig att dricka ordentligt av blåbärssoppa och sportdryck. Sen åkte jag ensam sista 7-8 km. Över åkrarna i Balsjö gick det segt och även där hade de lagt flera små branter nerför och saxbackar uppför. Jobbigt. Det gick fortfarande inte att staka heller, bara diagonalande hela tiden in på det lilla upploppet och in i mål. Speakern sa 4:19:nånting för Karin Håberg i IFK Umeå. Fast min GPS stod på 4:18? Nååå, tiden är irrelevant ändå, det räcker inte till för seedning och det insåg jag egentligen redan efter första milen, loppet var för svåråkt för en sån som mig. "Snäll banprofil" kallades det ja.