måndag 31 mars 2014

I stigcyklingshimlen

Cykelglädje in i själen

Sista helgen i mars hittade vi kilometervis av snöfria stigar, det gällde visst bara att veta var man ska leta ;-) 
Närheten till havet har sina fördelar, i skogen allra närmast kusten kommer stigarna fram först. Trots min inte så mångåriga erfarenhet av det här med stigcykling så vet jag nu att Strömbäck-Kont är stället där man hittar de första bara stigarna efter vintern. 

Det må vara en av de pannkaksplattaste skogarna i trakten, det tar den dock igen i teknisk nivå med råge. Det är många partier med sten på sten och allmänt krokigt och bängligt. Jäkligt kul och väldigt uppfriskande för balansen och ögat som varit vilande i vinter. De isbelagda spångarna var det som satte balansen mest på prov tror jag.

I vissa kortare partier kunde man sträcka ut ordentligt också, slänga i en högre växel och trampa på lite. Torrt och fint minsann. 

Sen var det det där med att tråckla sig fram genom stenpartier... Här går det faktiskt inte att skylla på ringrostighet enbart, för oavsett tid på säsongen och oavsett torrt eller fuktigt underlag är det besvärligt att manövrera fram cykeln här. Det skulle högst troligt gå snabbast att kliva av och gå förbi, men hur kul är det?! Nää, vi skulle tråckla med cyklarna, och det gick till slut, skam den som ger sig :-) 
Fast först tog det stopp åt vänster...
...och sen åt höger...
...och det blev en helomvändning för omtag... 
...innan i princip hela partiet satt där det skulle. Det var då lika besvärligt för mig, men eftersom jag inte figurerade framför kameran så får Lena illustrera vår lilla kamp i skogen. 

Efter en bedrövligt dålig vinter tycker jag att vi förtjänar denna tidiga vår. Då jag inte fick möjlighet att lära mig åka skidor på vettiga skidspår är det lika bra att cykelsäsongen drar igång redan nu! När Kont väl är framtinat dröjer det inte länge innan fler stigar kryper fram, jag blir verkligen in i själen glad av att sitta på en cykel igen och kan knappt bärga mig inför nästa stigletartur. Det är då för typiskt att man måste fara till det där "jobb" när det finns fler skogar och stigar som borde besökas snarast, men det verkar inte finnas några chefer som tar hänsyn till det. Nästa (cykel)helg är väl inte alltför långt bort ändå...? 




fredag 28 mars 2014

Fredagscykling i sol och skog

Slush, sol, stig, svettigt, spång, skog, snö, skojigt!

Ledig fredag - ut till skogs! Tre cyklar, lika många cyklister, på ett led genom skogen längs Tavelsjöleden till Hamptjärnsberget. Vi hade rätt varierande underlag på vår tur: mjuk is, blank is, blöt is, frasig is, trasig is samt olika former av slushig snö. Bitvis nån barmarksfläck och några torra spångar/spänger som höjde sig över istäcket. Solen värmde jätteskönt och bearbetade effektivt den skare jag hoppats skulle ligga på stigen efter den kalla natten. Jag har kört den här sträckan betydligt snabbare vid tidigare tillfällen, men aldrig så här tidigt på året vad jag kan minnas. Underbara, tidiga vår!!

Pulkabacken vid Hampis var hopplös att försöka trampa uppför, gick desto bättre åt andra hållet :) 


onsdag 26 mars 2014

Saknar lite timing och teknik

Runtrullning på snöfri fläck

Fortfarande bara lilla Sofiehemsskogen som bjuder på barkmark. Distanspass uteslutet alltså, det blir bara snurra runt på samma stigsnuttar och prova några teknikutmaningar här och där. Det gick väl mer eller mindre dåligt. Klart bäst var våffelpausen!! Oj vad jag saknar långa fikaturer med badstopp och kaffetermos. Men visst är det väl snart sommar? Tills dess får jag fortsätta nöta på tekniken och de vintermatta benen, det finns lite att jobba på...

Ofrivillig cykelparkering. 

tisdag 25 mars 2014

På tur med grannskapets nya cykel

Slushig premiärrunda

Min nymekade, men ändå lite skruttiga Canyon fick nästan skämmas lite denna dag, ty sällskapet på rundan var en helblank, sprillans ny Commencal. Vilken cykel det är alltså! Nästan självlysande mot den omgivande snön och beriden av en alldeles lyrisk cyklist som bara trampat kortslagig hardtail under sin korta cykelkarriär. Det här var visst något helt annat det :)
Himla synd bara att det fortfarande ligger massa rutten snö i skogarna, det vore fint att få se denna duo på bara stigar, susandes utför berg och hällar. Solen ska dock lysa över oss hela veckan lång, snart (mycket snart!!) hoppas jag få vinka adjö av allt som liknar is och snö för i år.



söndag 23 mars 2014

Svettigt söndagsmek med klena flickhänder

Vore gôtt med starkare nypor ibland

Flera av cyklarna har stått över vintern med diverse skavanker. Att-meka-listan har varit lång, tydligen längre än vintern, för nu när våren är i faggorna har det nästan blivit panik att hinna få allting gjort. En punkt på listan tillkom redan i somras då jag kände ett nytt sorts glapp i Canyon, övre dämparbussningen började ge sig efter 1½ år i hård tjänst. Beställde nya som "förstås" blev liggandes i meklådan...
Tröskeln till att börja meka med tidigare orörda saker är hög för mig, det är läskigt att skruva på nya saker, de kan ju explodera!!!! Eller så är jag mest rädd för att inte kunna få ihop allt till en fungerande enhet igen. Det vore för trist att stå utan en fungerande cykel. Och lite pinsamt att komma till cykelverkstan med en påse diverse delar som borde sitta ihop. Varför jag känner så vet jag egentligen inte... det är väl ändå bättre att försöka och misslyckas, än att inte alls prova själv först? 

Verktyg, nya mount kits, lösgjord dämpare.
Bara att skrida till verket...
Nåå, nu hade jag i alla fall fått låna ett hemmasnidat verktyg för bussningsbyte, listan på ursäkter var till ända. Dämparen skulle loss, bussningarna pressas ut (bytte båda när jag liks var i farten), nya pressas i, sen montera ihop cykel och dämpare igen. Låter som en snabb, lätt och ledig procedur. Fullt så snabbt gick det dock inte. Även en glappande bussning kan sitta djävulskt hårt till är lärdomen. Jag fick ta i ungefär så hårt jag kunde för att få ut dem. Inte första gången jag är på väg att hindras i mitt cykelmekande av de klena flickhänderna. Det vore så gôtt att kunna lossa på allt med bara rå muskelkraft, istället för att behöva fundera över mothåll och hävstänger så fort nåt måste skruvas på. 
Efter att ha skruvat och mothållit och t.o.m. behövt lätta på klädseln under den sammanbitna kraft-ansträngningen så sitter nu allt på rätt plats igen. Händerna ömmar av inte helt ergonomiska verktyg, men nu finns inte en tillstymmelse av glapp kvar i Canyon! Måtte nu de nya Heavy Duty Mount Kits:en från TF Tuned vara så hållbara som ryktet säger, så jag slipper göra om det här alltför snart igen. 

Samt en och en halv timme senare. Inte nödvändigtvis aktiv arbetstid riktigt hela
tiden men nästan. Nya sakerna på plats på dämparen, återmontering återstår. 
Återmonterat och klart! 

lördag 22 mars 2014

Mot Vasaloppet 2015...

Hej Karin,
Grattis Beklagar - du har tilldelats tilltvingats en plats i Vasaloppet 8 mars 2015!
Här kommer din anmälningskod som du använder för att om du mot förmodan vill fullfölja din anmälan. Vi har öppnat upp för registrering och betalning ruinering och du har nu 7 dagar på dig att betala din plats (t.o.m. 27 mars).
Det gör du via login på vasaloppet.se. Koden är giltig till och med torsdagen 27 mars.
Din kod är: XXXX-AAAA-0000-1111 Anmäl dig via ditt användarkonto på vasaloppet.se och fullfölj din anmälan med kod och betalning.
Med vänliga hälsningar Våra kondoleanser,
Vasaloppet
_________________________________
Så tokigt det kan bli...
Men jag ska satsa ordentligt och försöka bli en riktig skidåkare i god tid innan, för att verkligen förtjäna min plats som jag nästan som av en slump lyckades norpa framför tusentalet vasaloppssuktare.

torsdag 20 mars 2014

Uppackningen av en ny cykel

Den där nycykeldoften alltså

Börjar med att klargöra att det INTE är jag som köpt ny cykel (den här gången), mitt eget cykelstall är för tillfället komplett. Eller åtminstone fullt. Men en närstående beställde en redig cykel inför kommande sommars äventyr och jag hade den äran att få närvara då paketet levererades! Jag må då säga att det är lika kul att packa upp en annans cykel som en egen. Det blev jag som fick posera med den nyanlända kartongen.


Applicerade lite censur för att inte omedelbart avslöja vad det är för cykel :)
Kartonglocket blev snabbt uppslitet och vi kunde fiska upp en föredömligt insvept mountainbike. Någon som kan ta märke/modell redan här?

En limefärgad sak. Heldämperiet syns, det är nån slags logga under vevpartiet. Kan nån spika modellen här så bli jag imponerad.
Efter att ha arbetat oss igenom tejp, papp och buntband, hafsmonterat ett styre och ett framhjul så uppenbarade sig denna skapelse:


Här har vi alltså ett stycke fransk AM/Enduro-hoj. Commencal Meta AM. Inte det största cykelmärket, men de kan verkligen det där med att designa & bygga cyklar! Geometrin är låg, flack och lekfull. 150 mm slaglängd. Skapligt biffig och ger ett stabilt intryck. 26" hjul - för att ytterligare understryka lekfullheten. Den här hojen ska jag alltså få sällskapa med i år, villket sommar det ska bli!! :)

tisdag 18 mars 2014

Ledcykling på is, skare och barr

Vårvintersötma

Idel minusgrader. Liggande is och skare röre sig icke ur fläcken. Toppen för cykling, teoretiskt sett. Kollade Tavelsjöleden upp till Hampis. Början var fin och torr, sen blev det is, is, is och en del is med inslag av skarsnö samt nån liten snutt med barmark. Efter isens dominans i några otäckt halkiga kilometrar, där jag till min ärliga förvåning ändå höll mig någorlunda upprätt, övergick det dock mer och mer till krispig skarsnö. Jag var tokigt naiv som inte körde dubbdäck. Mantrat i huvudet gick släpper...släpper inte... släpper... släpper inte... SLÄPPER!!!!½!
De små (yttepyttesmå) partierna barmark kändes fantastiska. Förmodligen blir man rätt lurad som tänker att snaaaaart, om bara nån vecka, så går det att köra överallt i skogarna. Det är ju så det brukar vara när marken kikar fram, men det är bara mitten av mars ännu. Vårvinter. Sommarstigarna är avlägsna egentligen.
Vid Hampis vek jag ner på blåa mot Rödäng. Det blev en skumpig färd. Ett skoterspår i botten, fyllt med genomtrampade fotspår. Tungt och vibrerande, makalös överkroppsträning (för att vara cykling). Och naturligtvis fler inslag av blankis där smältvatten runnit.
Fyra mountainbikepass på lika många dagar. Tror det får följa en vilodag på det här, ty det som kallas hem & hushåll har blivit rätt eftersatt.







måndag 17 mars 2014

Pudertäcke på skarstigarna

Meh, mer snö??

Det singlade ner lite florsockrigt snöpuder, helt i onödan. Den nästan framtinade lilla skogen vid Sofiehem blev förrädiskt halkig. Vi blev inte långvariga där utan drog iväg till andra små skogar i jakt på ev. skartäckta promenadstigar och hittade en del vid Ålidhem, Carlslid och vid Gimonäs/mot Grössjön till. Fick då ihop närmare en mil stigcykling iaf, eller kanske en 7-8 km nånting, med kortare vägtransporter emellan. Hade inte solen varit på nergående hade det blivit mer!
Skaren påminde nästan mer om kärnis bitvis, den bar utan problem ett par cyklister. Minusgraderna tycks bestå nu, lutar åt att det blir mer cykling av det här slaget i veckan :)



söndag 16 mars 2014

Mera MTB! Mera glädje!

Cykling neråt drar mungiporna uppåt

På årets andra skogscyklingsdag besökte vi Sofiehemsskogen igen, denna gång med även en Annika i sällskapet. Man ska verkligen inte underskatta den lilla pluttskogen alltså, det finns flera ställen kvar som är cyklingsbara fast ännu lite för svåra och ännu fler där man åtminstone tvekar lite innan cykeln får rulla. Och vill man trampa upp lite flås så finns det några sträckor för det också! Det blir typ intervallträning, fast man inte tänker på det, det är bara sjukt kul och träningen kommer som på köpet :) 

Annika har dammat av Radonen och kör fort-fort utför stendroppet. 

Lena lånade Radonen en sväng och demonstrerar här positionen baksäteschauffören. 

Trappor är alltid kul :) Finns flera roliga runt campus och NUS. 

lördag 15 mars 2014

Skogspremiär på barmark!

Rekordtidig premiär

Förra året begicks stigcyklingspremiären den 26.e april. Viss skillnad mot att få lattja runt på torra stigar redan den 14:e mars! Det var igår alltså. Hade rekat Sofiehemsskogen/Öberget till fots dagen innan och det såg så lovande ut att vi inte kunde hålla oss från att dra ut cyklarna redan dagen därpå. Grymt skojigt att äntligen få köra över rötter och sten. Tekniken kändes i vanlig ordning mer än lovligt darrig efter vintern, icke desto mindre var det himla roligt att äntligen få köra utför de branta små stigarna ner mot älven och göra sig av med en del av ringrostigheten. Om en timme ska jag ta mig dit igen och fila lite mer på de vintertröga benen och leta efter manövreringsförmågan som för tillfället ligger just utom räckhåll.
Canyon väntar på att få sprätta iväg längs stigen!

Förra årets rookie på Scott förhandsrekar en av nerfarterna. 

onsdag 12 mars 2014

Ny broms på Enduro

Hög tid att få tummen ur

Beställde nya bromsar i *host* september, men inte gjort slag i sak att faktiskt byta förrän idag. Den berömda tummen har suttit långt uppkörd i mörkret och ett trasigt bromshandtag på Enduro har faktiskt inte bekymrat mig nämnvärt på hela vintern - den har ju ändå bara stått still. Fast nu med solens ankomst börjar det kännas lite smått aktuellt att fixa till det hela.
Hann iofs inte fixa allt, men oket till bakbromsen är monterat, slangdragning och ev. kapning (som jag hoppas slippa) återstår, likaså att piffa till reglagens läge på styret. Frambromsen borde också bytas, i symmetrins och konsekvensens tecken, men cykelskruvande är inte min starkaste sida så allt tar ju "lite" tid. Processen är åtminstone påbörjad, alltid nåt!

Bort med Elixir, dit med SLX. 

tisdag 11 mars 2014

Jag är ett vårtecken

Sol på nosen - igen!

Funderade över och letade efter fler vårtecken under min korta runda idag. Kanske skulle jag lite extra peka ut det faktum att barnen spelade fotboll (mellan isfläckarna) på sin skolgård, eller att vissa snuttar av cykelbanorna verkar vara sopade. Sen kom jag på att det tydligaste vårtecknet var nog jag själv, där jag trampade på min bockstyrecykel på asfalten ute i vägrenen. Jag hoppas att åtminstone några kunde glädjas med eller åt mig, men jag är också medveten om att vi cyklister även är ett ganska förhatligt vårtecken i vissas ögon. Icke desto mindre njöt jag till fullo av solen, av den torra vägen, benen som faktiskt sprätte till några gånger och vardagslyxen att kunna köra passet mellan frukost och lunch :)



måndag 10 mars 2014

Kedjeoljan som åker i soporna

Produktdiss

Blev en gång itutad av en försäljare i en lokal butik att den här TF2 oljan minsann var lika bra som Finishlines gröna kedjesmörja, som var den jag egentligen sökte. Jag gillar Finishlines olika lubrikanter men denna gång hade förrådet sinat och jag behövde en ny flaska akut.
Redan vid första applikationen såg jag att det här var inte alls som Finishline, TF2 är klibbigt och otäckt trådigt, den smörjer inte bara in kedjan utan allt den kommer i närheten av också. Och det är en smutsmagnet utan dess like. Den fick aldrig mer komma i kontakt med mountainbiken.
Dumsnålheten gjorde ändå att jag la på den på hybriden, som ju körs i blöt- och slaskväder när jag vill skona racern. Man får väl ge TF2-oljan en eloge för att den är j-ligt beständig, den står emot vatten störande bra, så bra att det inte ens är lönt att försöka skölja bort smågrus i drivlinan med en ordinär cykeltvätt. Istället kapslar den in all smuts i svarta små geggpartiklar som biter sig fast i kedjans länkar, alla tänder på klingorna och trissorna i bakväxeln. Oljan må smörja hur bra den vill, för det kan tilläggas att kedjan har hållt sig förhållandevis tyst även under riktiga skitpass, men jag vill inte ha en kolsvart drivlina eller behöva totalsanera den efter varje tur.
Det var ingen dyrköpt erfarenhet, men tiden det har tagit att rensa upp kladdet efteråt hade jag gärna lagt på något roligare.


Pågående rengöring. 
Efter-bilder: Tyvärr tänkte jag inte på att ta före-bilder, men man kan i stort sett föreställa sig att alla delar som är metallglänsande var svartgeggiga.

Återmonterat och klart!
Passade även på att byta dubbdäck bak mot icke-dubbat dito. Får se om det straffar sig snart...

söndag 9 mars 2014

Fastän jag inte borde...

Sent ska syndaren vakna

Efter förra gången så tänkte jag att aldrig mer tvätta cykel i badkar, det är så jobbigt att sanera efteråt, grus och smuts överallt. I sak inget värre än det jag sköljer av mig själv efter ett grisigt pass, men det skvätter omkring lite mer när man sköljer av det från en cykel. Fast vad vore alternativet..? Att stå ute i kylan och blaska med vatten med stelfrusna fingrar. Nej tack. Canyon fick sig alltså en omgång i badkaret och jag blev tvungen att ge badrummet en omgång efteråt. Men nu vill jag verkligen inte göra det här nån fler gång...


lördag 8 mars 2014

SOOOL på min landsväg

Blev det april i mars nu?

Om hela denna vinter varit som en väldigt utdragen november så kändes idag som att det hips-vips blivt april! För första gången på jag vet inte hur länge vaknade jag till en klarblå himmel och strålande sol. Tror vi hade en(!) halvklar soldag februari, men då sov jag mest. Det har alltså gått över en månad sen jag såg solen ordentligt senast. Det har inte känts toppenbra kan jag säga.
Hur som helst, dagens sol skulle jag då njuta av! Tog mig en landsvägsrunda på nästan 6 mil och sög i mig allt ljus jag kunde få. Blåsten var väl det som grumlade cykelglädjen en smula, att sega sig över Degernässlätten i knapp styrfart med 12 m/s rakt emot var rätt tungt för mina cykelovana ben.
Och titta, titta, titta: Torr asfalt!! Och gräs i dikeskanten! Fantastiskt. Det ÄR verkligen som april.


Tog Bussjörundan medsols, för att få den roligare, kurvigare, småkuperade Bussjövägen på hemväg.

Det var ett bra vägval vid rätt tidpunkt, ty minuten härefter drog en mäktigt stor fågel in över vägen. Just ovan trädtopparna seglade en havsörn, av min amatörmässiga obs att döma tämligen juvenil, i ganska sakta mak korsade den min väg. Den stora, grova näbben lyste gyllengul i solljuset. Så vackert. Kort därpå siktade jag även en ormvråk, en pyttefågel i jämförelse medan jag hade den betydligt större örnen på näthinnan. Det är precis sånt här som gör det så extra underbart att få vara ute. Det gjorde verkligen min dag!
Som mosgrädden fick jag även beskåda några pälsdjur längs vägen. Mellan Kont och Norrmjöle såg jag något i ögonvrån som jag fick först fick för mig var en flock får, men vid en närmare titt var det ju ett gäng renar som chillade i skogen. Visste inte att de brukade gå här alldeles intill havet, där fick jag lära mig nåt nytt.


Fantastisk dag och cykeltur allt som allt. En redig soldag var efterlängtad och jag hade inte kunnat ta tillvara den på ett bättre sätt.

onsdag 5 mars 2014

Djupt försjunken i min egen blogg

Egoläsning FTW

Jag vet inte hur andra bloggare gör, men jag sitter emellanåt och läser i min egen historik. Det kanske är lite fult att erkänna det...? Särskilt inläggen om fjällcykling är återkommande i webläsaren. Jag drömmer mig bakåt i tiden för att hitta inspiration till framtida äventyr. Till sommaren ska jag iväg igen, till höjderna, till vidderna, till topparna. Något annat är otänkbart.


Mina egna gamla inlägg och alla ärliga foton håller dessutom den överromantiserade fjällbilden i schack. Strålande sol över öppna och myggfria vyer är drömmen, men verkligheten kan vara/är ofta en annan. Vilket i sig kan sägas bidra till charmen med att ge sig ut med cykel i detta det kargaste och mest utsatta landskap vi har, även om denna charm kan vara svår att se när kroppen huttrar, cykelstigen försvunnit i ett hav av stenblock och dimman ligger tät.


Det spelar verkligen ingen roll hur djupt försjunken jag blir i de dimmiga misärbilderna, längtan till bergen är ofrånkomlig. De hjälper mig att minnas hur jag med känsellösa fingrar försökte hantera den lilla kompaktkameran, denna lilla detalj i en strapats som testade oss till ytterligheterna. Trött, kall och liten men i en värmande och peppande gemenskap. Aldrig har jag känt mig starkare. Och aldrig har jag kunnat njuta så av solen som vi gjorde dagen efter!


Att bläddra igenom bloggen sätter fart på tankeverksamheten. Gamla drömmar blir till nya drömmar, det finns så mycket kvar att se och uppleva! Om några månader är det sommar igen, jag längtar som aldrig förr!

Här började en kärlekshistoria. Det är kanske inte alla som har en bild från
sin första gång, men här befann jag mig ovan trädgränsen med en cykel
för första gången. Ruändan 29/7 2012. 

tisdag 4 mars 2014

Lerfest, långlöp & myshelg

Helgrapporten

Har varit i bloggskugga i helgen, men tränats - det har det! T.o.m. riktigt ordentligt vissa dagar. 
Det sägs nu att vårens ankomst ligger i höjd med Umeå. Det är ju för bedrövligt. Tjälen har redan börjat gå och det knoppas i rabatterna. Den här vintern har varit som en enda långdragen november och i fredags var jag ute och smakade på skvättande lera. Länge sen jag såg vintervägar värda namnet här i krokarna, leråkrar är det som bjuds. De fick duga till att köra ett kort, intensivt intervallpass på Canyon. 30 minuter mjölksyra och flås följt av närmare 30 minuters sanering av smutsig cyklist och tillhörande attiraljer. 


Ett par dagar senare, efter en lika långdragen som mysig Vasaloppsfrukost i soffan pockade träningssuget på igen. Inte fanns där nåt sug att åka skidor inte, spåren härikring är i sämre skick än startgärdet i Sälen, men en riktig långtur skulle det bli för att väga upp andra dagars inaktivitet. Blev ett pass långlöpning i prattempo på slätterna söder om stan, 17 km på drygt 2 timmar, kändes fint! Nästan så jag kan tänka mig att göra om det om inte alltför länge. 

Fast helgens största behållning var sällskapet, det är med en varm känsla i bröstet jag tar mig an ännu en ny vecka av vardagar. Tänk att man kan finna sådan lycka på andra ställen än i cykelsadeln ;-) 

lördag 1 mars 2014

Spinningskadad för livet?

Passen som förföljer mig!

När var det nu jag körde spinning senast? Förra våren någon gång? Då hade jag tillbringat ännu en vinter inne på IKSU med jag vet inte hur många timmars nötande i cykelsalen. Länge sen nu, men jag blir i vardagen ständigt påmind om känslan, hur jobbigt det var ibland, "backarna och spurterna", intervallerna, peppande tillrop, svidande svett i ögonen, mattheten mot slutet av långpassen, mjölksyran, sammanbitna käkar, dimmiga siffror på pulsklockan, endorfinerna. Det räcker med att höra några toner, en kort strof från någon av de låtar som pumpades ut om och om igen i den svettiga salen för att ta mig tillbaks i tiden. Kan tänka att just det här var ett tungt och jobbigt backparti eller det var till den här låten/passet jag körde tröskelintervaller, rörelserna känns som inetsade i muskelminnet, det rycker nästan till i quadsen. Det känns lite... skadat på nåt vis? Jag överdoserade nog spinningen en smula och det är kanske det jag får betala för nu, när skvalradion i bakgrunden på nolltid kan svepa iväg mitt medvetande i både tid och rum.





Hmm, de hade ju faktiskt en cykel i videon, visste jag inte :)