söndag 29 juli 2018

Kaffetermoscykling på Tavelsjöleden

Fint nära staden


Mindre än 2 km från Umeå centrum drar Tavelsjöleden iväg in i skogen. Toppklass på den lättillgängligheten. Lite mindre toppklass på att ett ganska stort stycke skog totalt kalhuggits efter ett par kilometer, även om stigen lämnats i nästan orört skick vid just denna avverkning. Nåväl, skogsbruket ska väl leva det också. 
Hur som helst, det var Lena och jag som drog iväg med fikaryggorna packade och vätskeblåsorna fyllda till bredden. Det var en varmvarm dag, som så många andra dagar denna sommar. Vi var lite ringrostiga på spångcykling, men det råddes det bot på ganska snabbt. 


I värmen var det ingen direkt trängsel på leden, kan tro de flesta sökt sig ut mot havet i solgasset. Inget direkt problem med mygg heller, det är en hård sommar för insekterna i år. Jag skulle hellre ta några mygg på cykelturen än bestående klimatförändringar ändå... 



Tavelsjöleden är kul alltså, stigcykling på riktigt. Det finns ingen annan så nära led som är lika varierande och bjuder lika sammanhållna sträckor av stig. Långsamma partier med stenbråt följs av mer snabbcyklad tallhed som övergår i smal, rotig blandskogsstig med insprängda blötpartier med spång. Ingen kan hinna lessna på omgivningarna längs leden, de ändras ständigt. 



Det är flera år sen vi körde långtur längs leden senast, eller överhuvudtaget har det varit glest med långturer senaste åren. Förra sommaren inte minst, då mitt uppe i köp av radhus med tillhörande fix och försäljning av lägenhet som skulle piffas inför fotograferande och visningar. Puh, det var en svettig sommar på ett annat vis trots betydligt lägre medeltemp! Men jättekul att vi äntligen fått till flera dagsutflykter på cykel i sommar, det är ju ändå jäkligt roligt :) 


 
På bild ovan syns förresten ett nyköp inför året, Camelbak vätskeryggsäck med inbyggt ryggskydd, lär återkomma med recension av den längre fram. I övrigt är det mest beprövat materiel på bilden, inklusive cykeln som rullar sin 6:e sommar i år. Med cykelmått mätt närmast antik med andra ord ;) 
Vid Hissjö styrde vi tillbaka mot stan längs Kullastigarna, högfartsstigar genom tallskog med svag svag medluta nästan hela vägen fram till stadsgränsen. Riktigt skön runda totalt sett, med väldigt lite inblandning av bilväg. Vill köra den snart igen! 

torsdag 5 juli 2018

Holmsund - pärlan vid havet

Utan havsutsikt

Det har varit allmänt dåligt med cykelutflykter bortanför våra närmsta skogar de senaste åren, av flera olika skäl. Nu under semestern tar vi igen det lite, Holmsund t.ex. har vi inte varit till på ett tag. Nära till havet, mycket platt mark med lika platt stig, men med så inihelsikes roliga tekniska utmaningar. Trots den absoluta närheten till havet lyckades vi med "bedriften" att knappt se öppet vatten överhuvudtaget, märkligt nog. Rutten vi tog har jag beskrivit förr, den ligger med bland mina turtips för mountainbike runt Umeå. 
Ryggsäckarna var för dagen fulla med mackor, kakor, kaffetermosar och så mycket vatten som rymdes. Dagen var varm och solig, det kom bara en lätt avsvalkande bris från havet. Min favorittyp av cykelväder helt enkelt, mvh solskenscyklisten. 



Verkligen super med en cykelpartner som också gillar riktigt bökig stigcykling, då kan vi gemensamt stångas mot de hinder som ligger i vår väg. Eller gå tillbaka en bit för att köra om det som först inte gick. Ett par tips eller lite pepp från sidlinjen för att våga och lyckas (eller faila, men då har man iallafall försökt) är ovärdeligt och utvecklande. 


Skogsstigarna i Holmsund ingår i nåt slags lednätverk, det sitter skyltar här och var som pekar på olika destinationer. Till bra hjälp för orienteringen för den som inte så hemma i trakterna. 


Första biten vi körde var i typisk skogsmark, mjuk barrtäckt mark med rötter och sten. Därefter lite blandat med inslag att fuktighet och spång. Sen en blandad björk- och granskog med så grymt mycket rötter att jag smått frustrerat skrek åt skogen att det kan omöjligt finnas så här många rötter i en och samma skog. Det kan ha varit just innan det var dags att fylla på energidepåerna med en fikapaus. Dessutom lyckades jag mangla lilltån mot en osynlig stubbe i blåbärsriset i farten, det gjorde ju sitt för humöret också, liksom myggen som fått upp vittringen på oss.
Nåväl. Fikat smakade gott, blodsockret gick upp, myggen blåste bort. Vi fick fortsätta bort mot Lövölandet där det blir mer stenhällscykling som är så roligt! 


Minns inte när det regnat senast inför turen, det må ha varit ett tag sen för alla ytor var snustorra och supergreppiga. Superkul! Utmanande och lite spännande, vi har väl lyckats stå på öronen ett par gånger där i krokarna förr. Endera hade vi mer tur nu eller så har vi utvecklat lite skills från tidigare besök, men hela den tekniska biten passerade utan fadäser. 


Lite utsikt över vatten fick vi nere vid lilla Kroktjärn som rundades innan vi påbörjade transportcyklingen tillbaka till start. Mycket kul stig runt där, så kul att jag faktiskt inte tog någon bild mer, förutom när Lena tog en liten mekpaus med en trilskande sadelstolpsklämma och Enduron fick tid att posera lite snyggt mot landskapet. 


Allt som allt en mycket trevlig cykeltur, Holmsund kan leverera riktigt fin stigcykling. Vanligtvis brukar stället också kunna leverera en fin havsutsikt och ibland ett bad också, men det uteblev visst denna dag. Nytt försök på det längre fram i sommar kanske. 

onsdag 4 juli 2018

Trixig stig runt Bäcksjön

En sjö med fina minnen

Det har gått 5 år, sånär som på tre dagar, sen jag guidade Lena runt Bäcksjön första gången. Då var vi som fortfarande i cykelkompis-stadiet bara. De senaste somrarna har vi dock inte lyckats ta oss iväg till den fina sjön bortanför Ersmark nån fler gång. Dags att ändra på det!
Pga lite ont om tid inför Sveriges åttondelsfinal i VM kapade vi transportcyklingen dit bort, cyklarna fick hänga bak på bilen för att rappa på utflykten en smula. Den fina behållningen av turen är ändå själva stigen runt sjön. Som tidigare började vi i södra änden och sökte oss motsols runt. Första biten är hyfsat lättkörd med några spänger, lagom lång för att hinna bli uppvärmd innan den värsta biten tar vid. Den där biten som mest bara går i torr myrmark (åtminstone torr den här dagen) med oräkneliga rötter på längden och tvärsan och aviga stenpartier i sjökanten. Att jag dessutom inte hittade in i flowet direkt gjorde sträckan ganska frustrerande. Lena ångade dock fint på, skumpade fram över allting och bara log. Det gick några snäpp bättre för henne nu än för fem år sen :)


Efter ett tag minskade andelen myrmossa till förmån för mer skogsmark och mer hanterbara stenpartier, även om antalet fotisättningar på denna tur är otroligt många (tack och lov att vi inte kör SPD). Solen stekte obarmhärtigt på oss i skogsbrynet och vi trampade på tills vi nådde en av de små sandstränderna som kantar sjön. Det var bara att slänga av sig cykelkläderna och knata ut i vattnet för att få ner kroppstempen till hanterbar nivå, vilket gick rätt fort. Gissningsvis 18 grader i vattnet bara, burr. Men ändå skönt för överhettade cyklister. Medan vi torkade drack vi kaffe och åt våran matsäck. Underbart att kunna göra dessa fikacykelturer nu under semestern.


Vi rullade så sakteliga vidare sen. Stigen fortsätter vara knixig, det gäller att tråckla med sig cykeln runt och över alla möjliga hinder. Ibland går det bra och man blir glad, ibland kör man fast och blir sur. Tror aldrig hastigheten riktigt överstiger 10 km/h nån längre sträcka, det skulle gå snabbare till fots med andra ord. Fast det vore ju inte tillnärmelsevis lika roligt eller lika utmanande.


Superplatt är det ju hela vägen runt, stigen går verkligen kloss intill sjön hela vägen. Lite väl fett att köra Enduron kanske? Men fasiken, den är ändå kul på stig, tung att lyfta upp förstås men ibland går det att utnyttja den extra dämpningen för att liksom gunga hojen över hindren. Dessutom var min XC-cykel inte i körbart skick så jag hade inget egentligt cykelval inför turen.
Lite forcering blev det på slutet, där stigen blir som mest lättkörd dessutom, Sverige-Schweiz matchen hägrade ju med tillhörande afterbike-öl. När vi lastade cyklarna på bilen igen konstaterade vi båda att den här turen tog inte särskilt hårt på benen egentligen, vi var som mer matta i resten av kroppen, armar och axlar mest. Supernöjda var vi iallafall, vi gillar båda att köra tekniskt stökbök i skogen. Det ska banne mig inte ta fem år innan vi far och cyklar vid Bäcksjön igen!