söndag 29 juni 2014

Vad jag gör och vars jag är

Fick semester till slut. Underbart! Firade in med en riktig utekväll på stan, vilket typ aldrig händer, och följde upp med en tuff cykelrunda dagen efter. Den cykelrundan borde förtjäna ett helt eget inlägg, men jag var en inkompetent bloggare som totalt missade att fota, vilket gör den lite ovärdig att tillägna ett eget inlägg.

Imorgon är det planerat att cykla nya stigar, på nya berg, i nya norrbottniska(!) skogar! Jag ska sköta mig bättre mig kameran och hoppas mobilen pallar ladda upp inlägg med bilder. Annars: följ mig på Instagram för färskast möjliga uppdateringar!

fredag 27 juni 2014

Ännu ett jaktpass

Blodtörstiga jäklar alltså

Grössjön är ett riktigt mygghål vissa tider på sommaren, t.ex. just vid denna tid. I min enfald tänkte jag ändå att den ihållande sommarkylan kanske hållit dem tillbaka, att det borde gå fint att cykla runt i lagomt tempo med några sedvanliga fotostopp. Jag hade bara delvis rätt. Det var inte så hysteriskt mycket mygg som det brukar, fast ändå nog många så jag tvingades hålla tempot uppe och inte lägga alltför mycket omsorg på att försöka fota på många platser.
Två tuffa pass på en vecka är väl inget att höja ögonbrynen över dock, jag har bara blivit lite ovan det efter all pysmyscykling. Tar ändå en vilodag idag och firar in semestern med stortvätt och -städning. Wohoo...



torsdag 26 juni 2014

Jagad av en Scott

Cykla fort och hålla undan

Inget friskar väl upp som en XC-hoj i bakhasorna, tack Lena för jagandet - det tog mig till höga nivåer av mjölksyra och tunnelseende. Intervallpass med Enduron på släta stigar vid Nydala, det tog på ganska ordentligt, fast det är nog bara nyttigt för benen att få pressa ibland också. Hade önskat jag kunnat köra Canyon istället, men den har drabbats av stora knaksjukan, håller på att bli galen av ljudet, inväntar bara att få ett hålrum i tiden så jag kan kika närmare på det, det är en av de nya bussningarna till dämparen som knäpper vid varje liten sidobelastning.
I övrigt så pågår semesterplaneringen för fullt, det ska cyklas mycket och på nya ställen :-) Mer om det senare!

Enda tillfället jag hade sinnesnärvaro nog att hala fram kameran en sväng. 

måndag 23 juni 2014

Äntligen dags för den första i Bygdsiljum

Inte snabbt, men högt

Säsongspremiärade Bygdsiljum under söndagen. Lämnade ösregnet bakom oss vid kusten och njöt fincykling i relativt torra spår i inlandet. Körde första åken alldeles stelt och konstigt, att jag knappt suttit på en cykel på två veckor kändes alltför väl. Sen åkte jag av liften på vägen upp och tvingades pushbike:a mig till toppen med andan i halsen. Kände på de nya träbroarna som byggts i Mossen och körde av tämligen omgående med efterföljande dyk ner i mossan bredvid. Fick mer ont i axeln som fortfarande gör ont efter Toughest för en månad sen. Därefter lossande det lite :) Inte åker man till Bygdsiljum för att sura en hel dag, det är omöjligt! Efter lunchen kom nån slags flyt igen, attackerade mer, släppte på bromsarna, vågade flyga högre och längre. Jag kör ändå inte snabbt (eller snyggt) men hoppa - det gillar jag! :) Såpass att jag nästan flög över ett av de större dirthoppen, då var det dags att tagga ner lite.
Det blev en riktigt kul utflykt, bara jag fick med kropp och huvud på noterna, de behövde påminnas om hur och varför jag cyklar, sen flöt det på bättre. Skönt att kunna lämna med en go' känsla i kroppen till slut. Backen håller öppet varje söndag i sommar, jag kommer definitivt fara dit så ofta jag har möjlighet!

Jag gillar att skutta, både smått och stort. 

Martin (ovan) och Lena (nedan) rejsar i Banan.



Okänd cyklist verkar också gilla att skutta :) 

lördag 21 juni 2014

Tillbaks på cykeln igen!

Friskbloggen

Sommarförkylningar kan vara ett helsike, den här höll mig ifrån trampcyklingen i nästan oräkneligt många dagar, väldigt irriterande och frustrerande. Å andra sidan, om man skulle pricka in en sommarperiod att vara sjuk i så blev det helt rätt att snörvla bort halva juni - maken till isande kall och pissregnande inledning på sommaren kan jag inte minnas såhär på rak arm. Det sprids på Facebook nu att midsommaraftonen var två grader varmare än julafton för ett halvår sen, har inte kollat källhänvisningarna på det men det känns som att det inte ligger alltför långt ifrån sanningen.

Friskhet betyder träning igen! Woho! Det blev rent av dubbelpass för att fira in det ordentligt, ett litet midsommarduathlon med morgonlöpning och kvällscykel. Framåt läggdags kändes benen jätteslitna på ett väldigt skönt sätt, som jag saknat det. Mina livsandar lever igen och om mindre än en vecka börjar semestern (den första av tre), från nu så kan sommaren bara bli bättre.

Vackert soligt vid Grössjön på kvällen



7 km stiglöpning i Röbäck på morgonen


söndag 15 juni 2014

Ville ju premiära idag

Surbloggen

Den här förbaskade förkylningen vill int' ge sig. Håller på att bli smått tokig men jag törs inte cykla med den, dagens skogspromenad var nog så ansträngande. Hade sett fram emot att göra årspremiär i Bygdsiljum bike park som slog upp portarna förra söndagen, men kände egentligen redan igår att det var bara att stryka den planen. Sommarförkylningar alltså :( Tur det kommer fler söndagar i sommar, ty jag längtar efter att köra mer DH!

I Bygdsiljum för nästan precis ett år sen. 

torsdag 12 juni 2014

Bra inköp under året

Förkylningsbloggen

Snoret rinner, hostan rosslar. Det blir dåligt med cykling då. Tänkte att jag istället kan dela med mig av tips på bra cykelköp jag tycker mig ha gjort under året, hittills.
1) Cykeltvätten från Clas Ohlson. Bärbar, uppladdningsbar vattenspruta med en tank på 17 l vilket räcker till att spola av två medelskitiga mountainbikes. Väldigt bra grej för den som saknar vattenkran och slang utomhus.

2) Gaffelmonterad miniskärm. Denna från MarshGuard, finns väl andra också. Minskar kraftigt mängden stänk från framhjulet upp i ansiktet. Smidig och bra, väger just inget, inte alls lika mycket i vägen eller utseende-mässigt anskrämlig som andra MTB-skärmar.

3) Haglöfsshortsen. Jag är kär! Rosa är den nya kärlekens färg. Fantastiskt sköna, jag har inte bara cyklat i dem, jag har i det närmaste bott i dem de senaste veckorna.
Haglöfs Ardent Q - deras egen produktbild,
men eftersom jag bara säger snälla saker
kanske jag får låna bilden :) 


måndag 9 juni 2014

Järvsö Bergscykelpark - ett litet himmelrike på jorden

Långweekend med cykellycka i nerförsbacke

Som jag har längtat, planerna började smidas nästan direkt efter förra årets tripp, hela vintern och våren igenom har vi otåligt inväntat rätt helg för resan, cyklarna har känts allt sprättigare av leklust och i torsdags kom äntligen avresedagen! Med fullastad bil och förväntansfulla cyklister styrde vi iväg de 40 milen söderut till lilla Järvsö. Resan längs E4:an är dryg, vägen är tråkig och alldeles för lång, man hinner bygga upp ett innerligt hat mot Sundsvall med omnejd (ett hat som kommer tyna bort så snart nya bron och förbifarten öppnas). Till slut når man i alla fall de hälsingska skogarna och de sista kringelkrokiga vägarna som leder till dalen där Ljusnan stillsamt rinner fram och Järvsö ligger vackert beläget vid dess strand.
På självaste nationaldagen stod vi sen redo att stifta och återstifta bekantskapen med Barbro, Malin, En tuff brud och de andra lederna i bike parken. Nervositeten smög sig ofrånkomligen på under den första turen med liften uppför berget. Enduron hängde vid min sida i korgliften, det skulle bli spännande att se hur den klarade av dessa hoppiga, kurviga leder.

Jag fastnade i kameran hos en av flera fotografer som parkerat sig i backen.
Foto: Paola Palmblad
Som sällskap hade jag Annika (som var med även förra året) samt Martin och, förstås, Lena. Det är ju något av standard att börja rulla igång i Barbro. Hon är snäll som en grusväg om man ligger hårt på bromsarna, men kan lik gärna skicka iväg en på långa flygturer om man låter bli dem. Första turen nerför berget blev av det förstnämnda slaget, fast det dröjde inte länge innan tjusningen med luftfärderna, den högre farten och jakten på pirret i magen tog överhanden totalt. Det är kul att hoppa med cykel!! Alltså riktigt kul, sådär så att det är bland det kuligaste(?) jag vet.
Efter uppvärmningen i Barbro började vi blanda och ge bland lederna. Nya singletracken Manolito var trevlig och knixig, men lite otäckt lös i gruset, i synnerhet då med mitt alltför släta och slitna bakdäck. Vågade inte köra alltför fort där och ändå höll det på att gå åt skogen, bokstavligt, ett par gånger. Den har potential dock, jag skulle vilja köra den mera med bättre grepp! Den väldigt tighta och kurviga Malin var tyvärr inte lättare än förra året, jag kan inte svänga alltså, det är en enorm brist i min cykelrepertoar. I vissa lägen kan det vara rätt viktigt att just kunna svänga... Ska väl försöka lära mig någon dag.

Lena kan svänga! Här i Barbro.
Var också in och nosade på röda lederna En tuff brud och Twist twist. Förra året blev jag smått förälskad i hopp- och dropleden Twist twist, särskilt det största droppet är lite respektingivande och kanske på gränsen för vad jag kan köra egentligen. Enduron tvekade dock aldrig utan tog glatt skuttet utför kanten. Denna cykel är fantastisk! Spelar ingen roll vart jag pekar framhjulet, den vill köra allt.


Det blev mycket åkande den första dagen, liften höll öppet länge, vädret var kanon, vi var på topphumör, fast till slut tog ansträngningen ut sin rätt. Vi svalkade oss i en närliggande liten och väldigt kall sjö för att skölja av damm och svett. 6:e juni tycker jag är lite väl tidigt för badpremiär må jag säga, som den badkruka jag är. Desto trevligare blev det efteråt med pizzamiddag och tv-spelskväll.

Badflickan Annika :)
Dagen efter hade en förkylning brutit ut i min arma kropp. Satans dålig tajming. Petade i frukosten och det var först efter ett par turer ner från berget med alla de endorfiner det medför som jag vaknade till. Som ovan nämnt var Twist twist favoriten förra året, i år såg jag istället mer charm i En tuff brud! Lite brantare, mycket stökigare, med roliga träbroar och mer av parerande och småskuttande hela vägen ner. Fantastiskt roligt ju och den passade min cykel som hand i handske.


Lite otäck start på den banan bara, på de branta stenhällarna på toppen av berget. I just det partiet saknade jag kanske en stadigare cykel som tar det branta stöket lite smidigare.



Tänk att jag levde så många år av mitt liv utan att förstå att cykling är grejen! Och downhillåkandet är som russinen i cykelkakan. Ett fåtal dagar av liftburen intensivåkning ger livsandarna oanad kraft och leder alltid till sjumilakliv i utvecklingen. Att utmana sitt sinne och med avsikt leda sig in i situationer som känns otäcka är häftigt. Att inte veta med säkerhet om man har full kontroll eller inte, innan cykeln tar ohämmad fart utför en stenkant eller träbro. I våra inrutade liv fyllda av säkerhetstänk och varningsföreskrifter är det här en ventil för tämligen kontrollerat och kalkylerat risktagande, vi behöver sällan fly eller fäkta på riktigt, men det ger en skön känsla att låta kroppen tro det för en stund.

Martin körde stabilt. 
Att dela känslan med andra gör upplevelsen än mer mångdimensionell. Strålande, levande ögon möts i samförstånd i backarna och i liftkön. Glada tjoanden ekar genom skogen. Människor av alla de slag möts i backen, alltifrån småparvlar som väl knappt kan ha lärt sig cykla alls till de äldre semiproffsen som trickhoppar alla galna dropp i de svarta banorna och så vi den stora majoriteten gladmotionärer som hittar de mindre utmaningarna och är tokigt nöjda över oss själva för det.


Efter den andra dagens åkning gick jag in i väggen. Gjorde ett magplask i sängen och tog mig inte upp på många timmar. Snorpappershögen växte på golvet nedanför, jag sög i mig Bafucin och Strepsil på löpande band, dåsade bort i orolig sömn och trodde min sista stund var kommen. Eller kanske inte riktigt så, jag var ju bara förkyld ändå, men ämlig som få. När jag till slut tog mig på fötter igen såg mina snälla kamrater till att jag fick i mig en stadig portion pasta carbonara och det var nog det som räddade upp att jag orkade cykla något alls på den tredje och sista dagen.

Enduro Comp och Meta AM i väntan på liften upp. 
Aldrig kul att börja en dag med utstädning, men det var ett måste ty lägenhetsnyckeln skulle in senast 12. Lyckades ändå bli färdiga i bra tid och var vid liften strax efter öppnandet. Inte hade jag blivit friskare över natten heller, det kändes segt och lite otäckt att ge sig på cyklandet. Himla trist att råka på en grov förkylning just denna helg, av alla helger. Måtte det betyda att resten av sommaren blir sjukdomsfri *håller tummarna*

Foto: Paola Palmblad igen
Fortfarande var En tuff brud den roligaste ändå, även om det totalt sett blev många fler åk i Barbro. Alltid denna återkommande Barbro, men den är så skönt flowig och hon lockar med sin fart efter de stötigare långsamåken i bökigare leder. Undrar om det är Endurons förtjänst att stökleden kändes roligare än hopp i år? För den kommer verkligen till sin rätt där, man behöver inte vara särskilt stark för att placera en såpass lätt cykel på rätt ställe i sin tänkta linje och det ger ett skönt flyt och självförtroende.


Verkade som att Lena hade det rätt trevligt på sin Meta där också. Fantastiskt kul att se hur cykelbiten hon blivit under det knappa år vi cyklat ihop :) Skills har hon också, i krokiga leder med många svängar rann hon snabbt ifrån mig.


Märk väl att jag inte skrivit något om vurpor och skador. Tre dagar DH-cykling och inte skråma värd att nämna? Är det möjligt? Mjoo, jag höll mig rätt mycket innanför komfortgränsen, delvis hämmad av förkylningen tror jag. Jag avbröt åkandet rätt tidigt på söndagen, styrkan rann ur mig och jag märkte att jag inte orkade pressa ner cykeln i backen när det gick fort och styret vobblade otäckt i hoppen. Min ringa erfarenhet säger att det är dumt att pusha på när trötthetstecknen kommer. Kändes trist att missa några åk, men som en väldigt klok kvinna sa så vi är ju bara alldeles i början av sommaren, många många cykeldagar återstår. Vad gör väl de här förlorade timmarna i slutändan?
Återstod då att stoppa pick och pack och cyklister som skulle till Umeå i bilen och tuffa på samma 40 mil hemåt igen, via det förhatliga Sundsvall och den vackra Höga kusten innan vi hamnade i Västerbottens plattmarker. Idag tar vardagen vid och jag längtar till nästa besök i Järvsö! Dessutom stundar snart några veckors sommarsemester, det blir inte så dumt det heller :) Fast allra först ska förkylningsaset väck.


onsdag 4 juni 2014

Jahapp, vad händer här då?!

Lugnet före stormen

Tänkte jag skulle ge ett livstecken ifrån mig efter många dagars tystnad. Jag håller ju bloggen väldigt fokuserad bara på cyklingen i mitt liv, nu har jag inte cyklat på ett tag, därmed tystnad. Anledningarna till att det varit alldeles stilla i cykelstallet är flera och det skulle förmodligen tråka ut er alla om jag drog dem rakt upp och ner. Så jag skiter i det och konstaterar bara att denna vecka är lite av lugnet före stormen, för alldeles snart kommer det cyklas nå djävulskt :)
På återhörande snart igen!