onsdag 31 juli 2013

Nya cykelskor, semesterplaner och skvaller på byn

Dags att utöka cykelgarderoben med ett par nya cykelskor. Inte för att mina Teva Links är helt utslitna ännu, men de hinner knappt torka mellan turerna och jag behöver ett par skor som fixar minusgrader och snö utan att sulan isar igen. Det kommer ju ändå en vinter i år också, även om den känns avlägsen för tillfället.
Valet föll på FiveTen Freerider:

Skorna är väl beprövade av andra, greppet ska vara grymt och jag räknar inte med annat än att jag kommer klassa det här som ett Bra Köp!. De kommer utsättas för en hårdtestning direkt; det är ju semester och då bör man tydligen resa någonstans för att det ska räknas. Det blir en tripp till fjälls här i veckan, naturligtvis med cykeln i bagaget. Lär bli bloggpaus här under tiden.

Jag har förresten tillgång till spionerande öron ute på stan och min lilla rapport från Obbola-banan har visst varit omtalad på (minst) en sportbutik under gårdagen. Någon tycks ha reagerat på, och kanske tyckt att jag har lite fel, då jag inte anser den nog teknisk för att leva upp till sin beskrivning som avancerad. Mm, lite krock mellan olika världsåskådningar här tror jag - XC vs AM. Talar vi inte samma språk månne? Man är för övrigt väldigt välkommen att kommentera saker direkt här på bloggen om man vill påpeka eller diskutera något :) (gäller även alla som kommer hit via en viss Facebook-länk).

Nya skor innebär förresten ny skokartong, nya kartonger uppskattas alltid i det här hushållet. Jag hann knappt ta ur skorna innan lådan ockuperades av någon annan. Det slår aldrig fel alltså, detta med katter och kartonger.

tisdag 30 juli 2013

Cyklat nya stigar i Obbola

Var det förra året tro, som man började höra om hur cyklisterna organiserade sig ute i Obbola och drog upp MTB-leder i sin skog? Det där måste spanas in förstås och av okänd anledning blev det just precis idag vi for dit ut. Det regnade friskt under morgonen och den korta bilfärden ut mot kusten, det upphörde dock i samma stund som vi parkerade vid OIKs klubbstuga. Givetvis siktade vi in oss på leden Obbola Challenge, den längsta med sina 24 km, beskrivs som avancerad "med stora inslag av mycket teknisk stig, rötter och stenar".
Leden börjar på motionsspåret, måttligt upphetsande... Sen följde en del stigpartier av olika slag, det låg några små stenar på en del ställen. Halkiga efter regnet förstås, men det kan väl inte vara det här som kallas "mycket tekniskt"?

Andra stigpartier bestod av flowig singletrack. Gick att hålla tämligen god fart genom skogen på dessa ställen.
Inte riktigt rätt miljö för Enduron, men det ger starka ben!
Har aldrig varit i Obbola-skogarna tidigare, trots att det ligger så väldigt nära stan ändå. Det fanns betydligt mer stig och skog än jag trott. Väldigt varierande typer av skog också.
Lite snabbmek i granskogen. 

Vilket förstås gav väldigt varierande underlag att cykla på. Mestadels var det snäll stig, fin och hård i skogarna, mer blöt och sugande på gräs- och myrmarker, med en del lite längre inslag av grus-/skogsväg. Lite småkuperat sådär, inga ordentliga dödsbackar, finns ju inga riktiga berg på den där ön vad jag känner till.
Uppför.
De olika lederna är skyltade med sina respektive symboler. De var överlag lätta att följa, förutom på att ställe där en lite förvirrande pil ställde till det för oss och vi fick köra en extraslinga på nån kilometer innan vi hamnade på rätt spår igen.

Och ju längre vi kom desto mer började jag fundera över var de där "mycket tekniska" stigarna gömt sig. Jag vet inte jag... har XC-cyklister en helt annan uppfattning om vad som är teknisk stig månntro? I och med att det var helt nyregnat och lite halkigt på en del stenar och hällar krävdes väl nån liten fotisättning på ett fåtal ställen, men några större svårigheter att ta sig fram var det ju definitivt inte.
Bra träningspass blev det ändå, för ovanlighetens skull och enbart pga survädret blev det ett pass utan fikapaus, kan nog vara lite nyttigt att köra så emellanåt också. Den här rundan kommer ju inte bli nån favorit att återvända till många gånger, men för några enstaka svettopass på XC-cykeln duger den ju fint. Den 14:e september kommer det köras ett motionslopp på banan, Obbola Challenge, funderar lite på om jag kanske ska anmäla mig för skojs skull.

Ledkarta vid start/mål. 

Vår runda blev på 26.2 km istället för 24 km.

söndag 28 juli 2013

Helt knäckt igår

Gav mig inte ens på att försöka blogga igår, det fanns inte kraft nog. Men för att ta det från början: Gick upp hyfsat tidigt för att komma mig ut på cykeln innan den stekande solen stod alltför högt. Sökte mig för första gången på länge bort från den kvava, stillastående luften inne i skogarna och sträckte istället ut på landsvägen. Det var nog en månad sen jag använde racern till något annat än transportcykling, Richmond förtjänade alltså att få komma ut på en riktig sväng.
Cyklade upp mot Tavelsjö på nästan helt tomma vägar och njöt av den svalkande fartvinden och solen på nosen. Knappt tre timmar senare var jag åter hemma och väldigt nöjd, inte alltför trött heller, tempot var måttligt.

Det som fällde mig var det som följde efter detta pass och det var inget som hade med cykling eller ens med träning att göra. Onej, det var istället ett par småkids som skulle underhållas en eftermiddag. Jag kan inte begripa hur en 4- och en 2-åring kan orka springa så mycket. De lyckades då trötta ut mig på ett par timmar i lekparken iaf. Sen skulle hela cirkusen utfodras med allt vad det innebär och underhållas en stund till. Jag somnade då både ovaggad och utan godnattsaga efter den pärsen. Småbarnsföräldrar alltså... vilka hjältar de är!

fredag 26 juli 2013

Cyklat med en trädkramare

Jag fortsätter att köra Enduron som stigcykel, overkill som tusan med denna robusta pjäs på en vanlig skogsstig men XC-hojen blev ju av med sina pedaler och all slaglängd till trots så är den här förbaskat kul att rejsa stig med. Inbillar mig att man kanske också blir lite starkare av att trampa runt en sån här hoj.


Vi cyklade i Röbäck idag... Jag ledde väg och mitt sällskap fick så lov att följa efter till skogens alla värsta, otäcka, krångliga passager. Jag lurade upp henne på branta hällan, fullt rullbar men omgiven av stup och kräver en viss balansakt i starten.

Därefter lite övningar i att ta sig nerför stendropp av olika höjd. Helst ska man ju hålla rätt spår när man väl rullat nerför droppet också, vill minnas att jag påpekade att stigen svängde vänster men cyklisten fortsatte rakt ut i spenaten och omfamnade ett träd istället. Nästa försök slutade med nån slags halv OTB ut i riset, tredje gången gillt blev iofs inte helt rätt det heller men då satt åtminstone cyklisten kvar på cykeln hela vägen (ut i blåbärsriset).


Efter att jag visat vägen runtom i skogen så besegrades rädslan för ett par olika dropp idag - lite trädkramning och en ansenlig mängd ilska verkade göra susen. Det är väldigt kul att se någon annan utvecklas och jag känner så väl igen hela processen: från den första misstänksamheten inför en till synes omöjlig passage, till steget att vilja och försöka men inte riktigt kunna - och till köpet bli riktigt arg och/eller frustrerad över detta, för att till slut sätta kruxet och rent tycka att det var lätt. Roligt att följa! Inte alltid lika kul att gå igenom det där själv, men det verkar vara oundvikligt på vägen mot att lära sig cykla och euforin av att klara något nytt gör det hela värt det ändå!

torsdag 25 juli 2013

Så bra får man ha det

Hur bra får man ha det egentligen? Ungefär så här bra verkar det som:



Cyklade i Holmsund och solade vid havet. Körde tekniska stigar i halvhyfsat tempo, tränade lite teknik på några stenhällar, pressade ut det sista ur benen med en asfaltsspurt. Men allt det vore inget värt utan den där stunden av vila och njutning, med kaffetermosen och kakorna och ett likasinnat sällskap på en solvarm klippa vid havet. Jag kan inte få nog av såna här dagar!

onsdag 24 juli 2013

"Spångjävel!!"

Relativt sett blev det inte jättemycket cykling idag. Många timmar ute i skogen förvisso, fast det blev mest fika och solande. Inget regelrätt träningspass alltså, mer av en utflykt med cykel som färdmedel. Fast hindren längs stigarna måste besegras ändå, som en krokig, uppåtgående trappspång som sååå många vinglat omkring på med olika grader av lyckande/misslyckande. Jag har jobbat hårt för att knäcka koden för hur den ska tas. Det gör inte andras frustation mindre roande att bevittna :) Vet inte hur många jag sett svära över denna spång, idag blev det i alla fall ytterligare en.  

Första kröken (av fyra) på Spångjäveln.

måndag 22 juli 2013

Högkvalitativ sommarkväll

Downhillbenen från gårdagen var matta, men cyklas skulle det likväl ikvälll. Umåker och Hässningberget. Riktigt jobbigt och segt, men också helt underbart. Det var en varm kväll, såna har vi minsann inte varit bortskämda med. Kändes således helt rätt att ta vara på stunden och låta svetten lacka i skogen ett par timmar. Den sjunkande solen spred ett mjukt och värmande sken inne bland träden. Kan inte föreställa mig bättre omgivningar att tillbringa den första riktiga semesterdagen i. Visst kan man kalla det träning, motion eller hobby - men i det här sammanhanget låter det för snävt och smått. Jag vill kalla det här livskvalitet!


söndag 21 juli 2013

Sjukt rolig liftcykling igen

Bygdsiljum bike park kör liften varje söndag hela sommaren. Det vore med andra ord otroligt slösaktigt att inte försöka ta sig dit åtminstone några gånger till den här säsongen. Vid förra besöket körde jag hyrcykel men nu fick jag köra min alldeles egna röda, fina Enduro utför backarna. Roligt? Oja, mer än jag kan beskriva i ord!
Det var en alldeles lagom varm och halvsolig dag, lite väl blåsigt stundvis bara. Liiiite otäckt när det kommer en vindpust så kraftig att man kastas lite ur kurs när man hoppar. Ett av dagens stora framsteg var annars att köra ett trä-dropp som jag inte vågade ta förra gången. Uppfarten på trärampen är lite krokig och det känns som man alltid kommer med för låg fart mot kanten för att det ska kunna sluta på ett bra sätt, men det gick faktiskt vägen. Det blev något av en framhjulslandning med inte total kontroll, fast allt som inte slutar i en vurpa får väl räknas som lyckat.
Dagens trevliga sällskap i Lena och Tobias förgyllde förstås dagen ytterligare. Lena som aldrig testat DH tidigare såg väldigt lycklig ut, jag är rätt säker på att den här första gången inte var sista gången ;)
Drog i lite mer luft i bakdäcket efter jag sett bilden av den här landningen.
Lena.

Tobias laddar över sista dirthoppet i Banan.
Och jag kan ju inte skriva om downhill utan att skriva om vurpor. Idag fick jag, eller rättare sagt mitt styre, närkontakt med ett träd i ganska hög fart vilket gjorde cykeln till en krumbuktande katapult. Hjärnan registrerade aldrig flygturen men jag vet mycket väl hur jag planterade huvud och axel i mossan vid sidan om den spång jag försökt cykla. Hjälm är sjukt bra att ha! Fullface-hjälm ger extra poäng, jag slapp fler utslagna tänder ;) Fick en liten rispa bredvid nosen ändå. Värre gick det med högerhanden som tycks vara lite lätt trasig. Den dög till att cykla med över 3 timmar till så det lär inte vara alltför illa ställt med den, färgen och svullnaden är lite illavarslande ändå. Må den funka att cykla med redan imorgon igen.

fredag 19 juli 2013

Potentiell misär blev kanonpass

Vad det var nära att bli regndränkt misär idag! På väg till mötesplatsen för dagens äventyr i skogen öppnades himlens portar och jag fick kämpa på mot halv orkanstyrka. Men så några hundra meter in i den fuktiga skogen sprack molnen upp och vi fick mestadels njuta av solskenscykling även idag. Riktigt lyxigt. Det blev ett mycket bra och trevligt pass, fint sätt att fira in att semestern äntligen är här!!
Rutten gick längs Tavelsjöleden, över Hamptjärns- och Tjälamarksbergens hällar och stenar och vidare genom Kullahedens tallskogar. Mycket vackert, lite slitigt, alla blev trötta och hungriga och jag har knappt rört mig ur soffan sen jag kom hem. Bra fredag, helt klart.

Teknisk passage över en liten stenkista. 

torsdag 18 juli 2013

Löparskorna på

Ska försöka skrapa ihop några minuter löpning inför en kommande utmaning, som en av idékläckarna kan jag inte banga utan jag får försöka göra det bästa av situationen helt enkelt. Vilket då innebär att jag måste härda kroppen med springskorna nån gång ibland - som idag. Hade tänkt typ 1.5 mil men herrejösses vad det var tråkigt att springa idag, började kolla sträckan på GPS-klockan redan efter 3 km och fundera över om jag inte var framme snart. Blev brutalt uttråkad och som den glädjemotionär jag är pressar jag mig inte igenom såna pass. Några snabba genvägar genom skogen senare så var jag snart på väg hemåt med fortfarande ganska pigga ben. 9 km fick duga, inte så dåligt det heller förstås, men jag skulle behöva några långpass framöver. På den positiva sidan: nu är det ju snart semester, då ska det väl finnas mer tid och ork för sånt!

onsdag 17 juli 2013

Njuter av sol, skog, pushbike, sommar & sällskap

Humm, jag kan ha lite svårt för träningsbloggar där allt ständigt är så glättigt, kalasbra och underbart. Samtidigt känner jag att jag själv halkat in lite på det spåret på sista tiden. Sommaren har hittills verkligen varit så bra! Men jag lovar, det kommer komma deppiga inlägg om skitpass, skitväder, skitben och elände också den dag det inträffar. Här undanhålls inget! Fast idag var det ännu en sån där kanondag. Fokus låg på Hässningberget och att fortsätta nöta in de trixiga partierna, pushbike:a till toppen för att ta om, med lite andningspauser i blåbärsriset och fäktning med några hysteriskt aggressiva myggor.
Enduron uppför sig som en dröm i den här miljön, jag visste egentligen inte riktigt vad jag skulle kunna förvänta mig av denna tillökning men jag hade inte kunnat önska mig något bättre. Sen är det ju som alltid så att cykeln är bara en liten del av det hela, den som sitter på cykeln har förstås huvudrollen - där jag behagligt skumpade fram på min heldämpade hoj hade jag en rejsig Scott Scale hardtail i bakhasorna. Och den verkade gå lika fint den. Den kan man ju suga på ett tag.
Solen var med oss till största delen under dagen, den svenska sommaren är slående vacker, skogen är torr, mjuk och välkomnande, jag hade fantastiskt sällskap i Lena (tusen tack för kaffe och cookies!) och ja, det var ett sånt där kalasbra och underbart cykelpass det här. Det är nästan så jag börjar glömma bort hur det är att uppleva riktig misär.


söndag 14 juli 2013

Skogscykling av bästa sort

Jag vet inte riktigt hur man ska definiera den här sorters cykling som det blev idag. Fikacykling? Socialcykling? Det är ju förstås träning också, men den får man som på köpet utan att behöva tänka på det, för nog hängde lungorna halvvägs ut ur kroppen mer än en gång. Det medvetna fokuset ligger mer på att ha kul och trevligt tillsammans på cyklarna. Och att ta en ordentlig fikapaus på en fin plats i det halvsoliga vädret. Verkligen den typ av cykling jag gillar bäst. Idag hade jag också chansen att få vara lite av en mentor, väldigt kul (och nyttigt!) att få tänka efter hur man själv gör när man cyklar och sen försöka överföra det till någon annan.
Snygg cykel i härlig skog.
Jag tänkte att Hässningberget skulle behöva ännu en ny vän så jag tog dit Lena. Förra året kämpade jag hårt för att själv komma överens med detta berg och den bitvis mycket tekniska nerfarten det bjuder på, vilket till slut gick och vi blev vänner innan sommarens slut. Nu får vi se om en ny vänskap kan spira även detta år. Förutsättningarna finns helt klart där, denna nya cyklist körde så väldigt mycket bättre än vad jag själv gjorde första gången, rentav bättre än vad jag gjorde typ femte gången jag var där. Hmm... Jag tror på en snabb utveckling här.
Ett av de brantare partierna på berget, men det
framgår som vanligt väldigt dåligt på bild.  
Som bonus körde vi också Umåker (som uppvärmning) och sen genom Röbäck och dess Ryssvärnsrunda som "nedvarvning". Tuffa stigar, helt klart, det blev ett riktigt utmanande och utmattande pass.
Jag körde förstås Enduron på stigarna idag och den är faktiskt trampvänlig när det är platt, den må se biffig och väldigt utförsinriktad ut, men jag är inte säker på att jag är särskilt mycket långsammare på den här än på XC-hojen på stökiga stigar, det kan rentav vara så att det går fortare bitvis. Uppför Hässningberget tog det emot lite mer än vanligt dock, vet inte om allt kan skyllas på cykeln ändå, dagsformen är kanske inte på topp. När det lutar utför är den fortfarande en dröm, jag har nog inte riktigt insett tidigare vilken skillnad det är på cykel och cykel.
Fler fick känna på Endurons utförsglädje :) 

lördag 13 juli 2013

Kraschfest i Ö-viks bike park

Så for umegänget ner till Ö-vik igen då Höga kusten bike park körde liften även denna lördag. Och vilken kraschfest det blev, cyklister och cyklar for till både höger och vänster, det blev ispåsar och blodutgjutelser och gu´ vet allt. Inga allvarliga skador som tur var, fast ont gjorde det nog i de flesta ändå. Jag gjorde bort min värsta vurpa redan i första åket. Körde ju förstås med nya cykeln och överskattade kanske min/vår kurvtagningsförmåga i en brant rotmatta en smula. Det blev väl bara något nytt blåmärke av det. Blodet och behovet av ispåse stod andra för.
Inte helt dumt ändå att dra omkull så tidigt på dagen, för därefter kan det bara gå bättre! Och som det gick sen! När minnet av vurpan bleknat kunde jag stå på ganska bra, Enduron är en underbar cykel att köra utför. Alla trixiga partier kunde köras utan förhandstitt, det gick fint att rycka den utför drop och den fantastiska gaffeln glufsar i sig rötter och stenar som små munsbitar. Jag har aldrig tidigare kört så fort utför de där backarna. Vilken kick! Vilken glädje!
Det här var en bra hårdtestning av den nya cykeln och den har verkligen inte gjort mig besviken så långt.

Två av de grymma tjejerna som körde utför idag. 
Den obligatoriska liftbilden. Som vanligt livrädd inför första åket. 
 Martin kör snyggt utför kanten som krävde sina offer idag. 
Avslutningen längs vita leden på baksidan av berget, underbar
sträckning över böljande hällar med makalös utsikt. 

fredag 12 juli 2013

En dag på havet

Det finns många spännande saker i livet som jag ännu inte provat, men efter idag kan jag bocka av en av dem från listan: att paddla kajak. Himla kul att äntligen få läge att prova på! Dagen hade inte kunnat vara finare - soligt och inte alls särskilt blåsigt. Havet var rätt nybörjarvänligt med andra ord. Vi paddlade ut från Holmsund till den lilla ön Petlandsskär där vi fick oss en ordentlig lunch, årets hittills kallaste bad, mycket kaffe och några kakor. Hur mysigt som helst.
Själva paddlingen var ju inte helt lätt. Svårt att hitta ett avslappnat flyt i paddeltagen, ingen naturbegåvning där inte :) Fast det var roligt ändå! Bara det att få ligga och guppa ute på havet, på vågorna, i en liten liten båt var en skön upplevelse. Jättetrevligt sällskap gjorde det hela till en toppendag. Tack till Sofia som styrde ihop turen och guidade oss n00bs! Och tack för bilderna :)

Strandhugg på en stenig ö. 
Grupplanka efter fikat :) 


torsdag 11 juli 2013

Skrattfest i skogen

For till Umåker med Enduron för att jaga höjdmeter och testa utförsegenskaperna lite grand. Träningsmässigt får man väl se det som ett backintervallpass eftersom jag trampade mig uppför alla backarna gång på gång, men jag var ju ute för att ha kul så jag laddade på mest när det gick utför. Och dra mig baklänges vad rolig den här hojen är nerför! Den är både stabil och lekfull på samma gång, jag kände mig så trygg med den och bromsarna behövde inte användas mycket. Sjukt kul!! Det var ett stort leende och mycket glädje i skogen idag :)


Galet snygg hoj!

onsdag 10 juli 2013

Wiiiie, ny cykel!!!

Skulle kunna fylla rubriken med ett otal utropstecken och glädjeyttringar idag :) Nycykeln är äntligen hemma och jag är så glad, så glad. Efter en tids funderingar och många månaders väntan så kom den till slut, min "nya" Specialized Enduro Comp 2013!
Bättre begagnad får man väl kalla den egentligen, den är inte gammal men har rullat många höjdmeter i de amerikanska bergen innan den landade här i umeträsk. En del av dess äventyr finns dokumenterat på hungriga hönans blogg, min vän Andrea som figurerade rätt flitigt här i bloggen förra sommaren har varit på andra sidan Atlanten ett halvår och äventyrat, vilket den senaste månaden inkluderat en del cyklande. Enduron är väl inkörd med andra ord :)

Pga omständigheter så har jag inte hunnit testköra hojen ordentligt än, hämtade den i morse och har bara hunnit ut en timme i Gammliaskogen & Bräntberget. Men första intrycket är: WOW!!! Vilken underbar hoj!! Gammlia innebär ju mest rotig och stenig stig med lite uppförs och nerförs. Trots biffigheten så klättrar cykeln som en bergsget, en ganska fet bergsget iofs, men ändå. Den bara rullar uppför allt så länge man matar på. Och nerför sen... shit, den bara glider utför allt småstök och när jag körde gamla s.k. fourcrossbanan utför Bräntberget så bara kastade den sig ut för det där tighta, branta droppet som brukar vara lite otäckt. Den här Enduron har en egenskap som jag bara älskar hos cyklar - den ger MIG självförtroende! Den flyttar fram mina gränser och gör mig trygg. Jag tror vi kommer trivas väldigt bra ihop och det ska bli så spännande att få lära känna den ordentligt.


tisdag 9 juli 2013

Nu är den nära!

Min "nya" hoj, den finns i staden, så nära att jag nästan kan känna lukten av den. Jag har allt lite fjärilar i magen. Kommer jag bli nöjd? Är den lika snygg i verkligheten som på bild? Är den värd att gräva ett stort hål i plånboken för? Imorgon får jag känna på den för första gången. Förväntningarna är höga. Jag är också lite rädd för att jag köper på mig en cykel som jag själv aldrig kan leva upp till. Den kommer väl alltid vara så mycket bättre än vad jag är..? Fast jag vill ändå tro att jag kommer ha förbaskat kul på den.
Många månaders väntan är snart över. Blott ett ynka dygn återstår. Spännande är bara förnamnet! :)

söndag 7 juli 2013

Ännu en fantastisk cykeldag

Så sitter jag här ännu en kväll, utspilld i soffan med en känsla av total nöjdhet i kroppen. Cykling, sommar, sol - jag kan inte få nog av det!!
Lena och jag styrde ut hojarna mot Holmsund idag. Flera tekniska, trixiga och roliga stigar ligger ju där och bara väntar på att bli cyklade.

Vi brottades med myggor och spångest, den är allt liiite otäck den här.

Vi cyklade uppför, plattför och nerför på hällar av varierande grader av snällhet/stygghet.

Stigen vi cyklade ändrar karaktär många gånger om. Från de kargare hällmarkerna till den granrika trollskogen och allt däremellan. Bitvis nästan lättcyklat.

Andra bitar är mer utmanande. Lite sådär att man funderar över vad som är stig och vad är annat? Teknisk stigcykling är svårt, särskilt när man knappt kan urskilja en stig bland stenskravlet. Utmaningen är skoj dock!

Jag lyckades också döda av två hjärnspöken idag som retfullt hängt över mig sen förra sommaren. En i form av en liten trätrappa, den andra en klipphäll med flera små avsatser - båda ser otäckt branta ut och förra året vågade jag icke cykla utför dem. Idag körde jag båda. Utveckling är vackert, det är så värt att återvända till gamla stötestenar och besegra dem, tydligare tecken på att man går framåt i cyklingen går inte att få.

Efter allt slit i skogen väntade så belöningen på solvarma klippor vid havet. Underbart! Vattnet var väl friskt för ett dopp egentligen, men solen värmde upp oss efteråt och det blev en fin avrundning på den långa, utmanande turen. En så otroligt fin dag det blev, jag är mer än nöjd och jag blir in i själen lycklig av såna här dagar.


lördag 6 juli 2013

Fika, bad & cykling eller Att ligga i skogen

Dags att trampa igång benen igen efter flerdagarsvilan. Dagen hade inte kunnat bli bättre, det blev en tripp upp till härliga Bäcksjön norr om stan. Transportcyklingen dit är inte alltför upphetsande, bra dock att vara rejält uppvärmd inför den snirkliga, trixiga stigen runt själva sjön. Den är teknisk de luxe, vissa bitar är det verkligen stillastående cykling som gäller för att sen kunna trycka cykeln upp över eller runt stenar, rötter och buskar. Hastigheten överstiger nästan aldrig 10 km/h. Riktigt kul cykling med andra ord! :)
Och vissa bitar är det tung träskmarkscykling. Någon gång i tiden har väl där funnits dugliga spångar, men de är förmultnade och nersjunkna i mossen.
Hjortronen har förresten börjat mogna :) Något som granskades på nära håll av mitt cykelsällskap - många gånger, tydligen. Jag såg inte riktigt allt som pågick bakom min rygg men det lågs visst en hel del i skogen idag. Provade också att ligga lite i riset, det var inte så tokigt faktiskt, mjukt och nästan lite skönt.

Bäcksjön bjuder på flera små sandstränder, perfekta för en fika- och badpaus! Den här första lilla stranden cyklade vi bara förbi, men på nästa blev vi sittande en god stund med kaffe, mackor och för vissa: en snus. En kort simtur i det lite halvkyliga vattnet blev det förstås, så himla skönt att svalka sig efter någon timme i solgasset :)
Därefter blev det liiiite snällare stig där det nästan går att få en smula flow i åkningen, fortfarande tekniskt men man kan åtminstone ta sig fram med båda fötterna på pedalerna.

På vägen tillbaka till stan skippade vi en del av asfaltstransporten och styrde in i I20-skogen istället och några av de fina singletracks som finns där. Fler finns att upptäcka, men det får bli en annan dag.

Nästan 5 mil landade rutten på och benen är iofs trötta, men känns så mycket bättre nu. De är tränade för cykling, inte löpning, det ska jag försöka att lägga på minnet hädanefter.


fredag 5 juli 2013

Kroppen är gammal?

Att ge sig på att springa långpass var visst ett effektivt sätt att i ett slag åldras med en si sådär 50 år. Kunde knappt ta mig framåt igår, fick hänga på trappräcket för att kunna ta mig ner till entréplan, rörde mig som en väldigt gammal dam på plan mark. Träningsvärk kommer när man utsätter kroppen för något ovant och överansträngande. Och det var väl just det jag gjort. Nej tacka vet jag cykling! Där kan man köra både långt och hårt utan att kroppen degenererar totalt. Imorgon ska jag försöka kravla mig upp i sadeln igen, hoppas de här ofrivilliga vilodagarna har gjort något gott ändå. Det dröjer nog innan jag ger mig på att springa en halvmara igen...

onsdag 3 juli 2013

En halvmara i terrängen

Skulle ut och jogga lite i skogen idag hade jag tänkt, runda Grössjön och Nydalasjön. Har dålig koll på min "löpform", vet inte alls vad jag orkar eftersom jag springer såpass sällan. Så jag öppnade upp i lugnt tempo för att hålla mig springandes så långt det gick iaf, det är ju en bit runt sjöarna.
Kändes lite motigt när jag närmade mig Grössjön, kollade Garmin-klockan just som den slog om till 5 km, hmm... En stund senare gjorde jag ett ogenomtänkt vägval och befann mig snart omgiven av midjehöga snår av brännässlor. Aj. Fick sakta kliva tillbaks i mina egna spår för att undvika alltför omfattande brännskador. Sen stod det inte på förrän jag nått 10 km-strecket, 65 minuter hade det tagit, inklusive fighten med det gigantiska brännässlefästet.
Älgade vidare genom skogen och nådde Tomtebo. Betade av den trista transportsträckan på grus och asfalt för att komma till stigarna öst om Nydalasjön. Flöt på fint genom skogen. Vid 14 km kände jag mig fräsch, det var samtidigt en tangering av den dittills längsta sträcka jag någonsin sprungit, vilket av en slump också råkade vara vid en runda runt sjöarna, fast det var för drygt ett år sen.
Insåg att tvåmilsgränsen var inom räckhåll för första gången, räknade kilometrarna i huvudet och kom fram till att jag skulle behöva skarva på rundan med en vända på Nydala motionsspår för att få ihop en nog lång sträcka. Efter ett par kilometer på elljusspårets monotona, lätt kuperade grusväg så stumnade benen till ordentligt för första gången. Fick bita i lite för att till slut ändå nå skogsstigarna längs sjöns västra strandkant. Benen var väldigt mycket löpvilligare i terrängen än på platta vägen. Den andra milen gick på strax under 60 minuter. Sen var det bara slutspurten kvar hem, 1.6 km som klarades av utan större kroppsliga protester.


Jag är smått förbluffad över att det gick vägen. I år har jag två löppass över en mil, båda på 12 km. Det är ett rejält hopp upp till 21.6 km. Men förutom lite periodvisa känningar i höft- och knäleder och en lätt sveda under fötterna så gick det ju fint. Medeltempot är ju, jämfört med riktiga löpare, mediokert (6:01 min/km). Fast jag kan inte jämföra mig med löpare, man bör väl öht inte jämföra sig med andra än sig själv. Så sett till vad jag presterat tidigare är det här ett rejält lyft, med ett väl avvägt tempo som gav en medelpuls en god bit under mjölksyratröskeln slog jag till med ett ordentligt pers i sträcka räknat. Det är jag nöjd med!