torsdag 28 februari 2013

Flyttkaos och cykelpaus

Kaos. Sådant är läget just nu. I helgen blir det flytt till nytt boende, cyklandet får förstås stå tillbaka några dagar, bloggandet likaså. Får se hur snabbt jag lyckas hooka upp mig till nätet igen på nya stället. Det är otroligt energislukande att rodda en flytt, tur man inte gör det här alltför ofta! Nu blir det bra läge att omsätta alla gymtimmar till praktiskt användbart arbete, skivstänger byts mot flyttkartonger. Kan man regga det som ett träningspass månntro...?
På återhörande! Hoppas kunna återkomma här innan helgens slut.

onsdag 27 februari 2013

Vardagliga hjältedåd

Jag, och flera med mig, är visst hjältar. Luftens hjältar. För vi tar cykeln året om och låter bilen stå, för det mesta åtminstone. Mer behövs inte för att vara en vardagshjälte. Nu råkade jag dessutom halka in i att vara en del av kampanjen för att sprida detta budskap i Umeå stad, vilket medförde att jag under förra veckan möttes av den här synen runtom stan:
Helt klart kampanjens snyggaste modell om jag får säga det själv! Ja, min Canyon alltså, den gör sig bra i storformat :)
Be Green Umeå ligger bakom denna och flera andra kampanjer som ska göra folk mer miljömedvetna. Här är målet att få umeborna att cykla eller åka kollektivt istället för att bila, i synnerhet då inom stan där luften är rätt dålig pga avgaser, inte minst såhär i vintertider. Det budskapet kan jag helt ställa mig bakom, även om min (huvudsakliga) motivation till att ta cykeln även vid vardagstransporter mer ligger i den personliga vinningen att man får gratis motion och frisk luft varje dag, det går ofta snabbare att ta sig fram än med bil/buss, det är billigare och inte minst för att det är så kul att cykla.

tisdag 26 februari 2013

Nytt pers och ett sweetspotpass

Skippade uppvärmningen igår och gick direkt på högpulszonen, redan innan träningen börjat faktiskt. Hade bokat in mig på spinningpass och tog mig iväg till IKSU i hyfsat god tid, bara för att just utanför dörrarna inse att jag glömt packa ner vattenflaska. Det går inte att köra 2 timmar spinning utan flaska, omöjligt! Så det blev till att slänga sig på cykeln igen och på 11 minuter blankt lyckades jag ta mig hem, rusa in en snabbis i lägenheten och sen trampa tillbaks upp till IKSU. Tror aldrig jag varit så snabb på den sträckan tidigare. Stapplade in i salen i samma stund instruktören slog på micken, då var jag redan svettdrypande och andfådd.

Första passet bjöd på 10x1-minutersintervaller. Gårdagens återhämtningspass var nog inte så dumt ändå, för jag hade riktigt bra tryck i benen. Annars så var planen för dagen att köra ett sweetspotpass, de där intervallerna blev ett sätt att väcka upp benen innan jag la mig på en jämn och tämligen behaglig nivå. Ingen mjölksyra, men ändå lite flås och massor av svett. Kändes kanonbra, låg där i 50 minuter och bara matade på. Känslan var att jag kunnat sitta 50 till om jag haft tid. Och för all del kunna upprepa det idag också. Riktigt skönt må jag säga, men det är väl därför det kallas sweetspot.

söndag 24 februari 2013

Två timmar i återhämtningszon

Något av ett trökpass och jag vet väl egentligen inte hur stor nytta det gör, men jag körde ändå ett återhämtningspass i spinningsalen ikväll. Två timmar lugnt trampande för att få lite blodcirkulation i kropp och ben. Det var väl ungefär lika upphetsande att köra som att titta på pulsdiagrammet. Några små pulstoppar som synes, det är svårt att hålla igen fullständigt, men snittet hamnade ändå en bit under 70 % som tänkt.
Det var dagens andra pass det, gjorde en raid i gymmet i morse och körde lite bröst, axlar och core. Flyter på bra med styrketräningen nu, ökningarna kommer titt som tätt och jag är väl inte fullt så tanig som en räka längre, bara nästan ;)

lördag 23 februari 2013

Värmande solstrålar på landsvägen

Strålande sol och rentav någon plusgrad, en riktigt fin dag minsann. Satte mig på hybriden och körde ett landsvägspass på snö, is, lite saltslask och faktiskt också några meter på bar asfalt där väghyvel och sol gjort ett bra jobb. Himla fint.
Efter ganska precis 1h40min kände jag hur energin från frukosten försvann och inget hade jag med att äta, sista halvtimmen blev därför lite kämpig, i övrigt var det en kanontur.
På cykelvägen mot Sävar.

fredag 22 februari 2013

Fredagsnöje på två hjul

Efter mörkrets inbrott smög mig ut i skogen med cykeln, lamporna var fulladdade och med bara två minusgrader på termometern kändes det nästan ljummet i luften. Första anhalt blev som så många gånger förr Gammlia-skogen. Det var ett tag sen det snöade nu så stigarna har blivit rejält packade av skotern och breddade av många fötter, faktiskt så var de rentav lite väl fina, ingen utmaning att manövrera cykeln på en meterbred "skogsväg". Så efter ett tag övergav jag skoterstigarna och gav mig på de stigar som bara blivit trafikerad av gångare, enmetersstigarna byttes mot 2-3 dm upptrampad snöstig med djuuuup lössnö vid sidan om. Mycket roligare så! Det blev något av en balansakt att hålla sig mellan snökanterna.
Tog en sväng till Nydalasjön också, kollade in isbanan de plogat upp för skridskoåkning. Såg fin ut, synd att jag inte har några skridskor. Hittade åt en liten promenadstig där vid strandkanten som jag kunde cykla istället.
Nästan 2 timmar blev jag ute, riktigt skönt. Inte alls dumt som fredagsnöje.

torsdag 21 februari 2013

Mera cykelshopping

Eller Jag <3 tyska cykelreor. 

Nu har jag väl i princip fått ihop en hel stormtrooperutstyrsel inför sommarens åka-utför-berg-äventyr. Diskussionen om vilken cykel som ska lämpa sig för dessa turer tar jag någon annan gång.
Rose var det som hade bra reaerbjudanden den här gången. Det får man väl ändå säga är en fördel med vintern, många butiker rear ut förra årets prylar billigt. Lätt hänt att det rycker till i köpefingret när man i cykel- och sommarabstinens drömmer sig bort i fantasier om kommande turer eller nostalgiska tillbakablickar på somrarna som varit.
Nu har jag en rejäl störtkruka iaf, IXS Phobos Streamline, blank och fin, sitter som en smäck. En Fox-tisha följde med av bara farten, reafynd det också :)

tisdag 19 februari 2013

Inte bara jag som var krokig

Många dagars cykling i sträck igen, nu på 5:e dagen är benen allt lite krokiga. Roade mig ändå med en kort sväng i Gammlia-skogen på skoterstigarna. Riktigt riktigt kul var det! De stela benen till trots. Det var fler i skogen som såg ut att ha det lite tungt:
Det är så mycket snö alltså... usch ja, risken är väl överhängande att det blir ännu ett år där snön ligger kvar till långt in i maj.
Nu blir det träningsvila för benen ett par dagar igen, så får de chans att återkomma ännu starkare framåt helgen eller så.

söndag 17 februari 2013

Skitbenen vägrade 4:or idag

Kan bara konstatera det många betydligt klokare än jag redan kommit fram till: det funkar dåligt att köra hårda intervaller dagen efter distanspass. I synnerhet som gårdagens pass även inkluderade några 3- och 4-minutersintervaller.
Hade ändå tänkt mig kunna köra ett pass med fyror idag, men det sket sig tämligen omgående. Benen stenvägrade, mjölksyran kom med besked inom någon minut och jag fick lägga om passet direkt. 4x4 blev till 3x3 följt av 1x10. Inte alls vad jag hade tänkt och det blev tufft för pannbenet att trots allt ta sig igenom passet fast jag helst ville packa ihop och cykla hem när jag känt hur ovilliga och stumma benen var.


Oavsett hur kasst passet blev så var det ändå ett cykelpass och det fördes in i träningskalendern som ett sådant. Vilket fick cykelpassräknaren att ticka upp till 30. 30 pass på årets 48 första dagar, att fixa de där 50 innan 100 dagar gått borde verkligen inte vara något problem.


lördag 16 februari 2013

Långspinning

Det skulle väl till ett ordentligt långpass den här veckan också. Körde lördagens tre cykelpass på förmiddagen på IKSU. Känns i benen att jag inte cyklat så värst mycket senaste tiden, de var väldigt pigga och alerta i stort sett hela passet igenom, även när det klämdes in några högpulsintervaller här och där. I övrigt glassade jag mig igenom passen i ett ganska behagligt "distanstempo". Träning som kommer att vara värd varenda svettdroppe när det ska köras långpass ute till sommaren, då lär jag vara tacksam för att jag återigen uthärdat en vinter med mååånga timmar stillastående cykling inomhus. 

fredag 15 februari 2013

Plojcykling i skymningen

Tvära kast mellan ämnena i bloggen denna vecka. Jag har inte cyklat förutom pendlingen senaste dagarna därav träningstorkan bland inläggen, jag har dock tränat vilket den uppmärksamme sett i den lilla rutan i högerspalten som uppdateras automagiskt var gång jag loggar ett pass på Funbeat. Det har varit fokus styrka och jag har mosat vikter i gymmet tisdag, torsdag och idag. Vet inte om det är så himla kul att blogga om dock, då blir det inläggstomt istället om jag inte hittar något annat att skriva om.

Hur som helst, cykling var ämnet. Idag har jag cyklat på riktigt! En runda bara för skojs skull, ingen plan, inget mål, ingen pulsklocka. Bara enkel och rolig stigcykling i Gammlia-skogen. Plojcykling om man så vill, med vissa inslag av backträning - utför backarna då alltså, det var ju plojcykling som sagt.
Lyckades fånga de sista minutrarna av dagsljus där vid halv fem-tiden. Rätt skönt ändå, det var inte alltför länge sen det var kolsvart redan vid kl.15. Det finns hopp om livet, eller om ljuset åtminstone.

Småsugigt väder idag, det har slagit om till halvslask igen. Men "värmen" är ju ganska behaglig förstås. Avslutade rundan med mörker runt omkring mig, den lilla styrlampan fick leda väg ut ur skogen när jag till slut kände mig nöjd för ikväll.

torsdag 14 februari 2013

Visst är det viktigt med vikten

För vissa är den ett av livets stora fokus, för andra en total oväsentlighet - den där siffran som kommer upp när man ställer sig på vågen. Får man tro på slaskpressen där ute så vill alla se en minskande siffra på displayen, och visst finns det många som borde minska i omfång för sin hälsas skull, men frågan om vikten och vågen är bredare än så.
Sen något år tillbaks står en våg också i mitt badrum. Men varför då, du bantar väl inte? frågar då den enögde slaskpressläsaren. Nej verkligen inte, men det är för mig ändå av vikt att hålla koll på vikten. Inte minst för att jag ska kunna publicera siffror över mina effektframsteg i W/kg här på bloggen ;) Eller kanske mest för att kontrollera att jag faktiskt får i mig nog med energi för att balansera upp det som går åt under träningen. Jag räknar inte kalorier på så sätt, men vet att ett långt och hårt cykelpass lätt kan bränna av en bit över 1,000 kcal. Om man inte vill minska i vikt måste den mängden kompenseras med ett motsvarande matintag. Och det är en tämligen bastant extra måltid som måste klämmas in utöver de som krävs för att möta upp det basala energibehovet.

Jag har haft lite problem med det här emellanåt, kroppens hunger och aptit signalerar inte alltid nog starkt. Äter jag enligt dessa signaler minskar jag sakta men säkert i vikt. Siffran på vågen är då inte det viktiga i sammanhanget, utan de negativa effekterna det medför att ligga på energiunderskott. Dålig ork under träningspassen, långsammare återhämtning, stagnation i utvecklingen, blir allmänt tröttare, slöare och mer frusen. Senast i höstas trillade jag ner i den där fällan, igen. Fick en ny vardag med ett nytt jobb där ett antal sittande timmar byttes mot mer stående och gående, samtidigt som jag i stort sett tränade som tidigare och uppenbarligen fortsatte äta som tidigare. Det tog ändå ett tag innan jag fattade varför träningen gick och kändes som skit, ställde mig på vågen där i början av november och fick en smärre chock när jag såg en av de lägsta noteringar jag haft i vuxen ålder. En riktig ögonöppnare som fick mig att ta tag i kosten på allvar. Något som inte varit och inte är lätt, för det innebär att äta mer än vad kroppen är sugen på. Oj vilket lyxproblem, tycker väl någon, då kan man ju vräka i sig all världens go'saker utan samvetsproblem. Mm, visst, förutom att det inte funkar att träna på kakor, chips och öl. Det är inte den sortens energi och näring kroppen behöver. Eller det är åtminstone inte det min kropp behöver, för andra kanske det funkar? För mig har det helt enkelt inneburit att jag mer eller mindre måste äta enligt schema. Fixa fram en redig lunch eller extra mellanmål fastän jag inte alls är hungrig. Hitta sätt att göra maten mer energität utan att mätta för mycket. Och att inte basera kosten på näringsfattig skräpmat, även om det vore en enkel väg för att trycka massor av energi så är det inte hälsosamt och som sagt, min kropp kan inte drivas på det i någon större utsträckning.
Alternativet att träna mindre pga det här finns inte i min begreppsvärld. Jag vill inte halka tillbaka till att vara en klen, "smalfet" och ohälsosam soffsittare, dessutom hade jag lika stora problem då med att hålla vikten. Oavsett min aktivitetsnivå får jag inte tillräckliga hungersignaler tycks det. Visst önskar jag ibland att varje måltid kunde vara en efterlängtad njutning, men allt som oftast ser jag det bara som en tallrik bränsle. Totalt oromantiskt. Men det är det förhållningssätt som för tillfället funkar bäst. Vikten är under kontroll och långsamt ökande, där får prioriteten ligga för tillfället. Motivation hittas i att det behövs för att orka med träningen och för att fortsätta utvecklas, jag har aldrig varit starkare än nu, men det kommer inte gratis.


Det blev ett långt inlägg, men det här är något som gett mig mycket bryderier under rätt så lång tid. Att kräkas ur sig vissa saker såhär i textform på bloggen hjälper till att styra upp tankarna.

Som fotnot: den svenska medelkvinnan väger 67.4 kg enligt SCB. Hon är också 14 cm kortare än jag.

måndag 11 februari 2013

Godmorgon-intervaller

Ny vecka, nya friska tag, lika bra att köra helt slut på sig på en gång - inte sant?! Funderade igår på vilken sorts intervaller jag skulle köra idag och kom fram till att jag inte testat ett pyramidupplägg än. Jag står inte ut med att bara köra 4:or, variation förnöjer eller nåt. Dagens upplägg blev alltså 2-2-4-6-8-6-4-2-2 med en, två eller tre minuters aktiv vila mellan varje.
Körde på Wattbiken men tog ingen större notis om wattsiffrorna idag, hade fullt fokus på att hålla koll på tiden och antalet intervaller, brukar ju kunna ha lite problem med det annars. Höll ett öga på pulsklockan också, för att se så alla tecken på den ev. förkylningen verkligen försvunnit och det verkar onekligen så. Fast pulsläget blev lite väl högt ändå, körde kanske snäppet för hårt för ett sånt här upplägg. Runt 90-92% under intervallerna hade nog varit mer lagom för att inte bli så helt slutkörd. Blev helt enkelt för ivrig när jag satt där och trampade och flåsade och svettades.


Och hur funkade ett sånt här upplägg då? Tja, för det första så var det ju jobbigt förstås. Hade dock lite svårt att hitta rätt nivå på motståndet för varje intervall, hade ju tänkt toppa på samma puls i alla intervaller men så blev det inte, de korta blev lite för hårda. Mentalt blev det mycket lättare efter att toppen på pyramiden passerats, även om det började göra rätt ont därefter så visste jag ändå att varje intervall var 2 minuter kortare än föregående, det underlättade en del. 
Skönt pass totalt sett, särskilt såhär efteråt. Härefter kan veckan bara bli lättare!

söndag 10 februari 2013

Bra där kroppen!

Skitväder, ville inte cykla i blåsten och drevsnön idag. Löpning kändes lustigt nog som ett bättre alternativ och inte vilken löpning som helst utan det skulle minsann bli ett långpass. Vet inte riktigt hur jag tänkte där...
Fick med en träningskompis på rundan och ställde in mig på att bli kränkt på ett eller annat sätt, löpa långpass är verkligen inte min grej. Tack vare sällskapet så blev det ett lagomt prattempo under rundan, det var nog en förutsättning för att jag alls skulle orka.
Tittade tillbaka i kalendern nu efter hemkomst och ser att det varit skralt med löpning på det senaste. Sprang iofs en runda så sent som förra veckan men den var på under 5k. Fortsatte scrolla bakåt i tiden för att hitta senaste passet jag sprang en mil eller mer i sträck och landade till slut på 13 juli förra året. Då var det kanske inte en så ypperligt bra idé att klämma till med 12.2 km idag? Så blev det iaf och det gick faktiskt inte så dåligt. Prattempot landade enligt Garmin på 5:51-tempo i snitt, inkl. uppvärmning och nedvarv med betydligt långsammare steg. Jag är både lite förvånad och tämligen nöjd, trodde inte den löpsträckan fanns i kroppen alls. Bra där!

Förkylningskänningarna borta?

Trodde det skulle bli ännu en vilodag men framåt kvällen började halsen kännas normal igen och det gigantiska cykelsug jag byggt upp genom att kolla cykelfilmer fick till slut sitt utlopp. Drog ut i Gammlia-skogen i mörkret trots den iskalla vinden som bet mina kinder alldeles illröda på nolltid. Glädjen över att få cykla stod över såna petitesser.
Såg ett fåtal skidåkare i elljusspåren, skoterstigarna var dock helt tomma sånär som på en uppskrämd hare som snabbt försvann in i den skyddande skogen när jag kom farande. Det har sina fördelar att vara ute i mörkret, man kan dra på utför backarna på ett annat sätt när risken för mötande är minimal.
Jag är mycket nöjd med den här cykelrundan, inte minst för att det verkar som att jag blivit av med "förkylningen" utan att den ens riktigt brutit ut. Vet inte om det var vilodagarnas förtjänst att det aldrig blev värre än lite halsont, men om så är fallet så var det ändå väldigt värt att det blev en liten retsam lucka i träningskalendern. En redig förkylning hade lämnat en betydligt större lucka efter sig.
Några bilder från kvällen:
Ett riktigt ljushuvud som fotar med blixt i snöfall.

lördag 9 februari 2013

Skärper upp inspirationen några snäpp

Inser att det finns en formidabel skatt av osedda cykelfilmer där ute, fick tips om Women of Dirt. Den fick bli dagens frukostunderhållning. Några reflektioner: det vore sjukt läckert med en dirtbana på bakgården, jag vill ansöka om medborgarskap i Awesome Land, 4X är verkligen en galen tävlingsdisciplin, den amerikanska västkusten ligger alldeles för långt bort och det finns en uppsjö grymma brudar där ute som cyklar både snyggt och stort. Love it!

fredag 8 februari 2013

If She Can Do It

Letade lite cykelinspiration såhär på fredagkvällen, snubblade över filmen If She Can Do It: "It was filmed in July of this year [2012] at the Sugar Showdown, a women’s freeride mountain bike event held at Duthie Hill Park in Issaquah, Wash."
Jag letade efter inspiration, jag fann inspiration. Jag är så sinnessjukt cykelsugen, längtar efter sommaren, längtar efter utmaningar. Jag vill också köra i drops, step-ups, gaps och berms. Jag vill lära mig tekniken, känna mjölksyran i låren, adrenalinet, fartvinden, dela glädje och pepp med likasinnade, äta grus, borsta av sig grus, få skrubbsår och blåmärken och bara leva cykel för en stund.
Men först måste den här låååånga vintern ta slut förstås... tips på fler inspirerande cykelfilmer som tillfälligt dövar cykelabstinensen mottages tacksamt :)

Inte helt kurant

Inte tränat sen i måndags, bara ägnat mig åt sånt som brukar kallas "vardagsmotion". En viss rastlöshet har infunnit sig kan man säga. Samtidigt är det något skit i kroppen som inte känns bra. Testade ändå formen idag med ett kort spinningpass. Kunde trycka på bra men flåset återhämtade sig inte som det borde och jag är mer matt än pigg efteråt. Troligen är det väl nåt förkylningsvirus som är på gång eller bekämpas, men vaffan... bryt ut eller försvinn nån gång! Att gå runt och känna sig seg och lite öm i halsen utan att vara sjuk är bara frustrerande. Jag har en massa träningspass jag vill köra ju!

torsdag 7 februari 2013

Otäckt kittlande hals och tröstshopping

Det har kittlat och ömmat lite i halsen senaste dagarna, oroväckande tecken. Har absolut ingen lust att insjukna i nåt så jag har strypt träningen helt ett tag, vet inte om det hjälper men symptomen har då inte tilltagit iaf.
Tillvaron blev lite muntrare när det trillade in en avi och jag fick hämta ut paket. Alltid lika roligt. Nu kom det lite grejer från 661: ett styck överkroppsskydd och ett par armbågsskydd. Jepp, upprustningen inför nya downhilläventyr har börjat! Körde med lånade prylar förra året, men nu tycker jag det är dags att skaffa eget. Det här är en bra start, än återstår dock några viktiga grejer, hjälm t.ex. Får se om det dyker upp fler bra reaerbjudanden innan det är dags att kasta sig utför backarna igen, säsongen är ju ännu långt borta.



tisdag 5 februari 2013

Ska jag våga ta till sprutan...?

Okej, cykling och sprutor ger väl inte de fräschaste associationerna, i synnerhet inte i dessa dystra dagar när cykelsporten återigen visar upp sin smutsiga, snuskiga byk. Men det jag tänkt ge mig på ligger fjärran från EPO, GF, AAS och allt vad de nu haft i sina sprutor. Jag ska ge mig på DOT och luftning av bromsar för första gången någonsin. Just nu samlar jag kraft och kunskap från YouTube-tutorials, nästa steg blir att skaffa bromsvätska och sen är det bara att stänga in sig i cykelverkstan igen. Det finns ingen återvändo längre, bromsarna har dragit i sig en del luft (och vatten?) och är mer än lovligt svampiga. Det funkar inte i längden. Blir spännande att se om jag lyckas reda ut det här på egen hand. När det gäller just bromsarna känns det som att failure is not an option, såatteh... fortsättning följer...

söndag 3 februari 2013

Fincykling i finvädret

Tog ut dagens största dos av träningspepp i gymmet i morse, alltså fanns inte så mycket kvar att ta ut på cykeln när det blev dags för den. Det blev en runda med stillsam fincykling. Tog strandpromenaden upp längs älven i solskenet och det var lika så bra att jag redan fått leka av mig den mesta energin med skivstängerna ty det gick just inte att hålla någon hastighet att tala om - jag tror hela Umeå var på fötter och de promenerade allihop längs älven. Men det kan jag förstå, det var riktigt fint där idag!
Kryssade mig fram mellan flanörerna och försökte låta bli att irritera mig på de obetänksamma och omvärldsblinda som på olika sätt upptog hela vägens bredd. Jag hade ju ändå inte bråttom någonstans.

Hybriden har inte fått rulla sen... hmm, det var nog julafton jag tog ut den senast. Den har det inte lätt i konkurrensen med mountainbiken. Det var väl på tiden att den fick komma ut då och det var faktiskt inte helt fel att få cykla bockstyrecykel igen.Väldigt ovant att köra SPD dock, fick tänka till inför varje stopp för att slippa pinsamheter. SPD-vurpor har jag gjort nog många av i mina dagar, hade ingen lust att göra fler idag.
Och hur gick gympasset? Jotack, jag jobbade lite på tekniken i benböj bl.a. Det är verkligen två steg fram o ett bak i den där övningen. Vissa dagar går det super, andra inte alls, så nu plockade jag av vikter och körde bara med fokus på teknik och förbättring av rörlighet. Maxningen tog jag ut i marklyft istället - uppe på 90 kg nu. Det tar sig!

lördag 2 februari 2013

2h 50min distans - tyvärr inomhus

Det kom lite mer snö och det är flera snäpp för kallt för långpass ute. Det är lite tärande det här med vintern, trots att det finns vissa ljusglimtar en del dagar. Gårdagens pass var ju en höjdare t.ex., men jag längtar ändå efter barmark, värme, långa landsvägspass. I bästa fall är det 2-2½ månad kvar innan våren kommer, jag längtar. I nuläget är det dock bara att härda ut och hålla till godo med spinningpassen på IKSU. Pass med upplägg som har väldigt lite gemensamt med hur man bedriver cykelträning egentligen, men man får väl modifiera dem en smula så de passar dagens plan lite bättre.
Ett fullt godkänt "distanspass" skrapade jag ihop ändå. Nu sitter jag och funderar på om det inte är dags att inhandla årets första semla.
Dagens utsikt under knappa 3 timmar.
Eller ja, det var ju annat folk där också största
delen av tiden, men de slapp vara med på bild. 

fredag 1 februari 2013

Skogsglädje, cykellycka och roliga människomöten

Kan nästan inte fästa alla intryck och känslor från dagens runda vid simpla ord på en skärm. Jag skulle kunna försöka spy ur mig alla tänkbara superlativ efter varandra, men det skulle ändå inte täcka in allt. Det var helt enkelt ren och skär cykelglädje i skogen idag! Ett pass där leendet sträcker sig från öra till öra långt efter hemkomsten.
Att slänga in några vilodagar för benen emellanåt gör smärre under för cykelformen, det var bitvis riktigt bra tryck i pedalerna. Efter en vilodag brukar jag vilja köra intervaller och ursprungsplanen var att ta till några hårda spinningpass under eftermiddagen, men en så vacker dag vill jag inte stänga in mig under tak - fart och fläkt med skogshojen fick vinna över ett mer inrutat träningspass. Naturliga intervaller blev det och de brände bra i både ben och lungor de också. 
Ännu en variant på temat fota cykel i snö.
Naturliga intervaller var det ja, tror halva stan hade lockats ut till skogs i solskenet. Det blev alltså lite av-och-på med cyklandet. Stigarna är smala och ska vi kunna samsas där får vi visa hänsyn. Kom ikapp en muttrande dam som beklagade sig över "två snabba grabbar" som hon tyckt kört för fort för tätt inpå henne och hennes hund. Sånt som ger cyklister sämre rykte än nödvändigt... Jag vet inte varför men jag känner nästan lite kollektiv skam och skuld över dumheter andra cyklister hittar på, tog mig därför tiden att stanna helt och prata med den där damen en stund, mest om annat än cykling. Och hon önskade mig go' tur när vi skiljdes åt ändå, vilket fick mig på ännu bättre humör än tidigare.

Ett annat trevligt möte i skogen var med den äldre stavgående herren som jag träffade på två gånger (skogen är liten så man möts ofta flera gånger). Det första korta mötet var han mest förvånad över att det fanns cyklister ute på stigarna där och han tyckte det såg kul ut. Andra gången var han ännu lite mer snacksalig och jag blev återigen stående en stund, pratade om cykling, snö och vinter. Kan ge mig den på att vore han 30-40 år yngre så hade det nog inte dröjt länge innan jag mött honom på en MTB i skogen :) 
Och så kvinnan med de två stora, lösa, ystra hundarna hon försökte få kontroll över när vi möttes. Hon bara skrattade och tyckte det var verkligen som grädden på moset att det dök upp en cyklist där på stigarna också, hon som trott det skulle vara lugnt i skogen men redan mött massa annat folk och andra hundar. Och så en cyklist därtill också då, "Jag borde inte vara förvånad, ni cyklister finns då överallt nuförti'n - som de där galningarna som cyklar nerför fjällen också!". Hahaha, jag kände mig träffad. Det var värt att få lite rottweilerdregel på handskarna för den pratstunden.

Helt sjukt bra cykelpass blev det iaf, alla avbrott till trots, eller kanske tack vare dem? Varje glädjande möte gav förutom lite andhämtning en positiv energiboost som jag tryckte ner i pedalerna. Ett sånt här pass går liksom inte ens att jämföra med ett spinning- eller TC-pass, det blir något så mycket mer än att bara veva runt ett par pedaler. Den fina vita skogen, krispig snö mot däcken, med sladd i kurvorna, fartvinden i backarna och så vet man aldrig riktigt vad som kommer möta en runt hörnet.
Nöjd å glad cyklist.