[Guide] Friluftsliv kring Umeå

Boken är ute!

Fick söka i bloggarkivet för att få ordning på historiken och det var alltså 2½ år sen jag hade kontakt med Josefin och Petter för första gången. De hade då just sjösatt sitt projekt att få ihop en friluftsguide om Umeå i bokformat. Uppenbarligen tar det sin tid att få ihop en bok i alla dess stycken, men nu är den ute! Det är den enda boken i sitt slag som tar ett helhetsgrepp kring friluftsaktiviteter och utflyktsmål i Umeå. Jag är förstås mycket stolt över att ha fått bidra med turtips till guideboken :)
Mycket bra jobbat Josefin och Petter! Boken finns till försäljning via några av de vanliga boksajterna på nätet samt lokalt hos bl.a. Utebutiken, Intersport och Holmöns lanthandel.

Turförslag för vandring, mountainbike, paddling,

långfärdsskridsko och turskidåkning.

Personligt signerad minsann :) Tusen tack själva!

Nej men hej min kära Enduro samt Lena där ute till vänster.

Linslusat i media igen

Var ett tag sen sist ;)

Den här bloggen drar visst fortfarande till sig en del sökträffar om mountainbike i Umeå, fastän jag dragit ner på den skriftliga aktiviteten en hel del senaste året. Nu senast var det Västerbottens-Kuriren som hittat hit till sidan då de återigen ville göra ett reportage om MTB, med fokus på den sociala, sköna stighängscyklingen som vi mestadels ägnar oss åt. Och eftersom det ändå var ett par år sen jag senast predikade om cykling i lokaltidningen så nappade jag återigen för att få sprida ut hur kul (jag tycker att) det är att stigcykla. Med det sociala i fokus var även Lena och Martin med på reportaget som blev riktigt bra och inspirerande. Hade jag inte redan varit cykelbiten hade jag nog kunnat bli det efter att ha läst artikeln. Tyvärr ligger den bakom en betalvägg på VK så jag kan inte länka den direkt, men den finns här: http://www.vk.se/plus/1792408/mountainbike-ett-socialt-intresse

Det blev även ett andra media-inhopp på kort tid när Västerbottens Mellanbygd besökte vår andra Girl Ride i Bygdsiljumsbacken. På samma sida som artikeln om att det blir skid-bra spår i Burträsk i vinter ;) 

Det är kul att få förmånen att sprida cykelinspo till folk som vanligtvis inte hör till målgruppen.

[RR][Skidor] Hela vägen till Mora

Sälen-Mora 90 km

Förra årets slaskfest till vasaloppsstart vill jag helst glömma, 47 km skidsimning från Sälen till Evertsberg var ett fiasko, men det väckte någon form av revanschlusta i mig och jag anmälde mig kort därefter till detta års öppet spår. Sett i retrospekt ett mycket märkligt beslut, eftersom jag inte tycker om praktiserandet av längdskidåkning.
Inför detta års största utmaning hade jag mödosamt slitit ihop 15 mils åkning totalt varav två "långpass" på 2 mil resp. 15 km. Förra vintern hade jag ju gjort allt enligt rekommendationen, 50 mil totalt och tre seedningslopp över 4 mil innan starten i Berga by. Två väldigt olika uppladdningar med andra ord. Den andra stora och totalt avgörande skillnaden mellan de två loppen var annars att årets Vasaloppsarena, söndagen den 28:e februari, bjöd på strålande solsken, ett hyfsat snötäcke, kalla nätter och runt 2-3 minusgrader under självaste dagen med stort D.
Dagen var låååååång, från uppstigningen för grötfrukost kl. 02:30 i vårt hyreshärbre i Orsa, till bordningen av Sälen-bussen kl. 04:00 i Mora, avstigning från nämnda buss just innan kl.06 invid startgärdet och så köandet först till illaluktande bajamajor och sen till startfållan där vi kom iväg över startlinjen ungefär 07:22.

I väntan på att få lägga ner skidorna i spåret.
Foto: lånat/stulet
(från https://ettstegtillorkarjag.wordpress.com/2016/03/04/oppet-spar-2016/)

Väl framkommen till Smågan hade jag 250 åkare bakom mig i spåret. Vid en långt senare kontroll, om det nu var Oxberg eller Hökberg minns jag ej så var 1,100 åkare kvar. Jag hasade om rätt många stackare med andra ord, som hur det nu är möjligt faktiskt gled långsammare fram mot målet.
Andra siffror att notera är att jag åkte ganska precis lika sakta från Sälen till Evertsberg i årets gnistrande propagandaspår som i förra årets slaskmisär. Tänk vad ett halvår/år med hypotyreos kan göra för allmänkonditionen.
De siffror jag höll rätt på under tiden jag stakhasade fram i det öppna spåret var annars hur långt bort nästa kontroll var, de där orimliga numren som angav totalsträckan kvar till Mora låtsades jag inte förstå. Vadå Mora 63 liksom? Fullkomligt onödiga skyltar i mitt tycke, Risberg 4 var mer begripligt och greppbart.

Det var som sagt en fin dag i övrigt, solen gick upp över myrarna vid Smågan och hängde över mig ända mot Eldris ungefär, sen gav solen upp över oss stackare som inte kommit längre fastän dagen varit så lång! Sista milen skymde det allt mer och elljusspåret vid Mora tändes upp. Min mage gav som också upp där samtidigt som solen, den ville verkligen inte ha en till mugg sportdryck eller energigel eller någonting sockrigt alls. Ren viljestyrka höll allt på plats nedanför halsen. Lär dröja innan jag blir sugen på Enervit igen.
Många sträckor längs 9-milavägen är bara ett töcken, det var många sönderplogade, isiga nerförsbackar och rätt många saxningsstigningar där spåren blivit sönderklivda av några tusen åkare innan. Däremellan långa sträckor flack stakning. Men exakt i vilken ordning allt kom är ytterst oklart, min annars tämligen skarpa hjärna checkade ut rätt tidigt p g a en blandning av tristess och trötthet.

Upplopp...

...och målgång.

Den sista siffra jag minns från dagen var digitaluret vid målgången. 17:55 lyste med stora siffror när jag passerade under den ikoniska skylten mitt i Mora. Total åktid blev 10 timmar och 33 minuter. Motivationen mot slutet bestod till rätt stor del av att "bara jag åker hela vägen nu så behöver jag aldrig någonsin göra om det igen". Så att åka Vasaloppet kan jag nu checka av från min bucket list, återstår att se om det hädanefter ska gå att hitta någon form av träningsglädje i att åka skidor när jag inte har ett mastodontlopp framför mig som stressfaktor. Annars lägger jag upp en jättefin Salomon S-lab komplett skidutrustning till högstbjudande inom ytterligare en vinter eller två!

Jättefina skidor, bara använda i 10 mil!

Tusen tack för ert sällskap under helgen, finaste Lena och Maja <3

För en något gladare, peppigare och roligare RR från Öppet spår rekommenderas varmt ett besök hos Maja: ettstegtillorkarjag.wordpress.com

2016 - vad ska hända nu?

En titt in i spåkulan

Då 2015 inte direkt blev som planerat har jag blivit varse att livet tar sina egna oförutsedda vägar ibland. Det är kanske inte lönt att försöka rista framtida planer i sten eller driva upp förhoppningar och förväntningar till alltför höga höjder. Ty det är jobbigt att ta sig upp från ett platt fall. Men om jag lite försiktigt ska känna efter vad jag är sugen och osugen på under 2016 så kan min årsplan se ut nåt sånt här: 

Jag ser en endaste nummerlapp i min spåkula, den drar jag på mig 28 februari när jag åter ska försöka skida mellan Sälen och Mora, denna gång under hashtag #öppetspår2016. Det vore fint om det blev några kallgrader och endast snö som underlag denna gång, önskvärt vore också befintliga skidspår större delen av vägen. Då kanske jag tar mig längre än till Evertsberg. 

I övrigt lyser mitt sug efter tävlingar, tider och placeringar med sin frånvaro. Som vanligt. Det finns liksom inte där, jag bara fortsätter att njutningscykla istället. Inte ens låtsastävlingarna i Strava lockar, jag måste sakna några särskilda gener eller nåt, för ibland känns det som "alla" utom jag siktar på KOM:ar, träningstävlar och bokar in sig på lopp på löpande band. 

För att kunna njutningscykla ännu bättre vill jag komma någorlunda förberedd till barmarkssäsongen, därför har jag skaffat en trainer där jag klämt fast min landsvägshoj. Mer om detta inköp i separat inlägg senare. Förhoppningsvis ger det piggare ben och bättre flås innan våren! Just nu är skicket på mina ben rätt risigt nämligen.

Så snart snön drar sig tillbaka vill jag börja cykla i skog och berg igen. I juni drar vi till Spanien en vecka med förhoppningen att få cykla nerför ett par häftiga stigar, det vore gött att vara i hyfsad form då och ha samlat ihop några nerförsmeter på Enduron i förväg. 

Lilla Murtsertoppen vid Hemavan 2013.

Efter Spanien vill jag cykla nerför svenska berg. Järvsö är alltid roligt, i Åre har vi mycket oupptäckt ännu, toppturerna runt Hemavan lockar. Sedan finns där drömmarna om norra Norge,Andrea och Martin som bosatt sig i Tromsö har postat makalöst vackra bilder och filmer från bergen där uppe. Det ser ut som taget ur en drömvärld, lite för perfekt och snyggt liksom. En vacker dag måste jag få se det med egna ögon. 

Fast nu har jag nog drömt mig iväg lite väl långt. Allt det här hinner jag omöjligen med på en sommar! Nej, sansa sig nu lite! Men någon tur till något slags berg måste det bli i alla fall, får se var/hur/när bara.

Hemmavid vill jag cykla mycket mycket mer än under det gångna året, hänga med fler cyklister i skogen och bli snabbare, smidigare samt fika mycket! 

En stor tilldragelse mot slutet av sommaren blir downhill-SM i Bygdsiljum, vår närmsta bikepark. Kalasskojigt! Inte för att jag tänker delta, se stycket ovan om tävlingsolust, men det blir grymt häftigt att se de som kan cykla på riktigt! 

Om stjärnorna ställer sig rätt (och jag har tillräckligt mycket pengar+semester att ta ut) vore det kul med en cykelsemester under senhösten igen, det har varit en fantastiskt mysig tradition och något att se fram emot när dagarna blir kortare och kylan kommer över oss. Vi har fortfarande mycket osett på Gran Canaria eller är det månne dags för ett nytt resmål? Det får vi se, spåkulan blir dimmig så långt fram i tiden. 

2015 - det bästa och sämsta året någonsin

Tillbakablick

Det är den tiden nu, blicken ska riktas bakåt mot det som varit och drömmar ska formas för det som komma skall. 2015 är snart slut och lika bra är väl det känner jag såhär spontant. Mina tidigare årskrönikor på bloggen har varit fyllda av träningsstatistik och bildkavalkader från ytterligare ett lärorikt och starkt cykelår. Den här gången får jag dock sålla rätt hårt för att hitta åt några få guldkorn. För att ta det från början: 

2015 var jag märkligt nog anmäld till Vasaloppet, kanske som det sämsta tänkbara året att försöka genomföra loppet på. Jag hasade genom 47 km snömodd och vattenpölar tills jag bara vägrade fortsätta. Det var ovärdigt och det satte punkt för den skidsäsongen, där jag väl ändå fått hyfsad koll på att hålla balansen i spåret. 

Från en av få riktigt fina vinterdagar med vit snö
och exemplariska skidspår.

Våren kom sen plågsamt långsamt, snön som först inte hade velat komma överhuvudtaget ville sen inte släppa greppet heller. Men det var saksamma, hade ett viktigare projekt för ögonen och det var att foga ihop två små kattflockar så deras respektive matte skulle få kunna flytta ihop. Ihopflyttandet blev en utdragen process, katterna och jag själv flyttade före alla mina grejer. Det var ett besvärligt sätt att göra det på och med mycken övertid på jobbet och en hel del logistik med alla fyra katterna på den nya hemmaplanen tycktes jag aldrig ha energi till att komma igång med utstädningen av den gamla lägenheten. I retrospekt var energibristen ett av de första påtagliga symptomen. Blev redigt förkyld också och tvingades ta mina första sjukdagar från jobbet på nästan tre år. 

Vårcyklingen var som sagt inte mycket att hurra för, snön och vätan låg kvar länge, värmen dröjde. For ut ibland och hade det halvkul ändå, men riktigt bra var det inte. 

I en blöt gammal timmerränna.

Tog en helg i Järvsö tidigt på sommaren också, hade tagit jättekliv bakåt teknikmässigt och fick inte de vanliga kickarna. Det var mer rädsla än roligt, muskeltröttheten kom för fort. Ytterligare symptom till listan. 

Tiden som följde fram till sommarsemestern i juli är nästan lite dimmig. Fortfarande en del övertid på jobbet, ingen riktig sommarvärme, flytten skulle gå in i sin slutspurt. Blev förkyld igen och hemma från jobbet nån dag. Här någonstans slutade jag logga tid och sträcka för mina pass i träningskalendern på Funbeat. Att alls ta mig ut var bedrift nog, jag behövde inte se siffrorna över hur långsamt det gick. 

Fyra veckors sommarsemester som skulle bli välbehövlig återhämtning förflöt. Jag blev bara tröttare fast jag sov mer. Fotoalbumen är märkligt tomma från denna tid. Sista semesterdagen for vi till Bygdsiljum, jag klarade inte att stå på cykeln ett enda åk. Mjölksyran svepte genom hela kroppen och jag orkade inte hålla styrsel varken på cykel eller ben. Det slutgiltiga symptomet som fick bägaren att rinna över, dagen efter ringde jag tvingade min sambo mig att ringa vårdcentralen för provtagning. 

-Mild hypotyreos, sa läkaren. Sköldkörteln bildar för lite hormon samtidigt som hypofysen får jobba dubbla skift för att försöka stimulera den. Ämnesomsättning går på lågvarv, allt annat likaså. Listan över vanliga symptom är lång och generell, de kommer sig smygande på och var för sig kan de förklaras av en mängd andra orsaker. Ju längre en går obehandlad och ju mer hormonnivåerna avviker från det normala, desto fler och värre symptom. Troligen upptäcktes det i mitt fall ganska tidigt ändå, eftersom de muskulära problemen blev väldigt påtagliga och det var en tydlig varningsklocka för en så pass aktiv människa som jag. Annars hade jag förmodligen tragglat på ett bra tag till, tröttheten blev fort det nya normaltillståndet och nog hade jag väl alltid varit en depressivt/pessimistiskt lagd människa ändå? Eller...? Förutom de fysiska symptomen medförde hormonstörningarna en ganska massiv mindfuck, som jag fortfarande inte riktigt vet om det släppt eller ej. 

Urklipp från hypotyreos.info

Då större delen av 2015 präglats av detta får det naturligtvis utgöra huvuddelen av brödtexten idag också, fast efter nedgång lär det ju komma en uppgång också. Medicinering sattes in och huvudsymptomen klingade så sakteliga av, lika smygande som de kommit. Dock med väldiga variationer från vecka till vecka, eller t.o.m. från dag till dag. I fotoalbumen avslöjas ändå att det var en ganska glad cyklist som tog sig ut i skogen åtminstone några gånger i veckan. 

I oktober gjorde vi ett återbesök i Järvsö där jag helt plötsligt cyklade bättre än någonsin, adrenalinkickarna var tillbaka, modet och jävlar-anammat likaså. Känslan var lite som att ha fått livet tillbaks. Årets cykliga höjdpunkt kom sen i november, när Lena och jag åkte till Gran Canaria igen för att cykla på episkt häftiga stigar i makalöst vackra landskap! 

Resan är det starkaste jag minns från året, förutom det efterlängtade samboskapet som äntligen gick i lås. Kärleken och tillsammansskapet är förstås det största av allt, på så vis var 2015 sällsynt lyckosamt. Att våra katter lärt sig leva tillsammans var en nog så viktig förutsättning, det krävdes både tålamod och tid att få två små nerviga kattjejer att acceptera att dela hem med två kattpojkar, men det var det värt. Det höjs en del ögonbryn över att vi har fyra katter i en lägenhet, men det fungerar riktigt bra nu :) 

Tre av katterna i vardagsrummets varmaste hörna.

I övrigt är faktiskt stora delar av året höljt i en trötthetsdimma, vilket känns verkligt trist på många plan. Får nog säga att 2016 har väldigt goda förutsättningar för att bli ett totalt sett bättre år! 

Blodprovsblogg

Vad felas?

Har verkligen försökt att få fart på cykling och träning igen, men det är bara en bråkdel av något enstaka pass som känts okej. I övrigt är det som att trampa i sirap, efter tre veckors semester går det inte längre att skylla på att det var stressigt på jobbet i våras och flytten är fix och färdig sen några veckor tillbaks. Droppen som överspillde bägaren kom senaste helgen i Bygdsiljum, jag klarade inte av stå hela vägen ner i ett enda åk, mjölksyra/matthet gjorde att jag kände mig sladdrig som en överkokt spaghetti på cykeln. Har lämnat blodprover i två omgångar under veckan, husläkaren har fattat misstankar om en diagnos, får se vad han mer säger när jag träffar honom till veckan. Jag har ändå inget annat för ögonen än att jag ska komma tillbaks!

Cykelskoj på gång vid Obbola-arenan

Hopp å lek!

Det finns allt några skopor driftighet i idrottsklubben i Obbola! All heder åt eldsjälar och sponsorer. Runt den lilla oansenliga klubbstugan har en ny arena för allmän, organiserad och spontan idrott uppstått. Kolla hashtaggarna #SCAarena och #obbolaikcykel på Instagram. Utegym och bouleplaner i all ära, det är de cykliga grejerna jag dreglar över förstås - ty de håller på att iordningsställa en maffig dirtbana i skogsgläntan! Ser ut att bli ungefär hur kul som helst. I övrigt har de byggt en XCO-bana på 2 km som jag inte hunnit kolla in ännu, men som ska innehålla några roliga sektioner vad det verkar av bilder och filmer. Sen tidigare finns några längre XC-stigar uppskyltade i skogarna, paradslingan Obbola Challenge är numer 25 km lång, med mer stig och mindre grusväg än i originaluppförandet.
Det börjar bli värt att ta sig till Umeå även för utomsocknes cyklister, oavsett disciplin - nu står ju det mesta till buds här i närområdet :) Komsi komsi!

Dirtbanan - snart färdig vad det ser ut?

Gymmet.

Sponsorskylt.

Mina tips inför ett MTB-pass

Några saker att tänka på

Cykeln
Säkerställ att cykeln sitter ihop ordentligt. Kan tyckas självklart att den gör det, men det är lätt att bedra sig. På en ny cykel ska alla skruvar efterdras efter de fem-tio första passen. Kan vara bra att göra grundlig kontroll nån gång per säsong därefter, träningspass i skumpig terräng är tufft för cykeln. Inför varje pass bör man sen snabbt checka av att en del väldigt viktiga komponenter sitter fast och fungerar som de ska med lite enkelt klämma-och-känna runtom på cykeln.
Punkt 1-5 tar inte mer än en minut att kolla när man fått in vanan och bör göras inför varje pass. Glapp eller defekter vid dessa punkter kan vara farliga och/eller kostsamma i onödan.
Punkt 6-13 behöver inte göras lika frekvent, men är likväl viktiga saker att tänka på och testa ibland.

1) Kolla att hjulens snabbkopplingar är åtspända
2) Känn efter så hjulen inte glappar och att de snurrar fritt
3) Tumma på däcken så lufttrycket känns "lagom", vissa vill pumpa till bestämt tryck vid varje pass. Lagom lufttryck är en avvägning mellan greppighet och punkarisk vid cykling i terräng.
4) Känn efter så styrlagret rör sig utan motstånd och utan att glappa
5) Testa att bromsarna nyper ordentligt både fram och bak

6) Kontrollera ibland att skruvarna som håller fast styrstam och styre är åtdragna.
7) Känn så att reglagen på styret sitter fast utan att vara för hårt åtdragna, vid en vurpa är det bra om fästena kan rotera runt styret istället för att brytas av, men de ska inte sitta så löst att de rör sig vid normal användning.
8) Säkerställ att sadel och pedaler sitter fast
9) Rucka i vevarmarna för att upptäcka ev. glapp i vevlagret
10) Kontrollera att klingbultarna är åtdragna emellanåt
11) Testa att växlarna funkar i hela registret
12) Om cykeln har luftdämpare kolla trycket i dem ibland och fyll på vid behov. Se även efter så de inte läcker olja.
13) Håll kedja, kassett och vevparti hyfsat väl rengjorda. Att putsa upp med en trasa eller våtservetter räcker långt. Smörj kedjan med kedjeolja, inget annat. Observera att oljan ska vara i kedjan, inte utanpå.

Droppa olja på varje rulle i kedjan, veva runt några varv
och torka sen av överflödig olja med trasa. 

Cyklisten
Hjälm! Cyklisten ska alltid ha hjälm på sig när cyklisten sitter på en cykel. Övriga skydd är valfria. Riktiga cykelhandskar är att rekommendera för de ger bra grepp och dämpar vibrationerna från styret. De skyddar bra vid vurpor också. Vissa gillar även att använda knä- och armbågsskydd, i synnerhet vid cykling i stenigare terräng. Även ryggskydd används av en del, vissa ryggsäckar har inbyggda ryggplattor.
Sportglasögon kan vara bra att ha, de skyddar ögonen mot kvistar som hänger ner över stigen och stenskott från framhjulet.
Klädsel inom MTB varierar från kroppsnära lycradressar till luftiga baggy-kläder. Hitta en stil du trivs med. Även sko- och pedalvalet varieriar, men det ämnet är så stort att det behövs ett eget inlägg för att täcka det. Men samma gäller där, hitta något du trivs med och känner dig trygg med.
Tänk på att ha ätit och druckit bra inför ett pass.

Tillbehören
Beroende på passets längd och beskaffenhet ställs lite olika krav på vad cyklisten bör ha med sig ut i skogen. Minmalt bör dock packningen innehålla:

• En extraslang, ett par däckjärn och en pump. Ev. också ett lagningskit för att kunna återanvända en punkterad slang. 
• Vätska. Vissa föredrar en flaska i flaskställ på ramen, andra kör med vätskeryggsäck. Vanligt vatten räcker långt, extra elektrolyter kan behövas vid långa turer i hög värme. Sockrig sportdryck kan gott sparas till tävlingssituationer (personlig åsikt ;) ) 
• Mobiltelefon och ev. kontokort. 

Vid längre pass i oländigare terräng eller längre bort från civilisationen kan det också vara bra att ha:
-Ett multiverktyg som klarar av att dra åt de på cykeln vanligast förekommande skruvarna.
-En snabblänk för kedjan som kan lappa ihop ett ev. kedjebrott, då i kombination med en kedjebrytare som finns på en del välutrustade multiverktyg.
-Några varv silvertejp lindat runt pumpen kan rädda upp diverse haverier vid improviserat fältmek.
-Något ätbart att ta till när energi tryter för dig eller för din kompis som börjar vingla och bli sur ;)
-Ett litet 1:a hjälpen-kit med en kompress, några plåster, ett par Ipren el dyl.
-Torra ombytesstrumpor och en vind-/regnjacka om ostadigt väder är att vänta.
-Ett extra växelöra väger inget i packningen, lite överkurs men typisk bra-att-ha-grej när den väl behövs.

Mitt standardkit när jag far ut i skogen. 

Låter det övermäktigt krångligt att ens bemöda sig om att fara ut med mountainbiken nu? Nää, så behöver det inte vara, här har jag bara radat upp allt jag kunnat komma att tänka på utifrån de erfarenheter jag samlat på mig under de senaste årens cykling i skog och berg. Man behöver inte kunna allt eller hela tiden tänka på allt för att ha roligt och träna på cykeln i skogen, det viktigaste budskapet jag vill få fram är Säkerhet framför allt - en stabil cykel och hjälm på huvudet är grundläggande. Allt extra utöver det ger bättre förutsättningar för kunna slutföra det pass man tänkt sig, en försäkring mot oförutsedda händelser som man med rätt kunskap och verktyg både kan förebygga och hantera när de uppstår. Det ska inte vara betungande utan tvärtom göra cyklingen lättare, mer njutbar, säkrare och roligare!

Shopping report

Uppmuntran i förkylningstider

Sällan jag blir så krasslig som nu i helgen, en riktig djävulsförkylning har slagit klorna i mig och jag kan knappt varken andas eller tänka. Det är bomull mellan öronen och igensvullna bihålor, snor skapas i makalösa mängder och varje nysning eller hostning rister långt ner i luftvägarna. Tack till kollegan som drog med sig barnbasselusker till jobbet i förra veckan ;) Som extra bonus har jag dessutom varit gräsänka hela helgen, ensam och ämlig i dagarna tre. Miserabelt minst sagt.
Istället för cykelendorfiner får jag då se till mer materiella ting för lycka, som de prylar jag införskaffat i cyklingsväg senaste månaderna men inte rapporterat om i bloggen ännu: Canyon har fräschats upp med en ny sadel, helsvart trodde jag men den hade ju väldigt passande silverinslag såg jag vid uppackningen. Klart lyft jämfört med den inte-längre-så-vita och tämligen kantstötta sadel som suttit där de senaste tre åren. Får se hur länge det dröjer innan den här också blir tilltufsad i kanterna...

Även Kona-hybriden fick en ny sadel. Istället för muskrossarskapelsen som en gång kom ifrån racer-Richie sitter där en Selle Italia C2 Gel Flow, samma som numer sitter på Richie. Bra för plånboken att min rumpa gladeligen nöjer sig med en såpass billig sadel, även då det nöts flera timmar på långpass.

Jag har även införskaffat en ny dagturssäck, en Camelbak Lobo. En snygg skapelse med 3 l vattenblåsa + 3 liter packvolym. En liten kaffetermos och ett kakpaket ryms perfekt tillsammans med nödvändiga cykelattiraljer. Den lär hänga med på många turer till sommaren!

Sist men inte minst har jag skaffat mig en stilig downhill-tröja. Längtar så jag blir galen efter att få åka lift och bomba nerför backarna igen! Siktar i första hand på Bygdsiljums premiär den 7:e juni!

Grymt kul dag på By Bike

Hej till er jag träffade :)

När vårens uteblivna ankomst håller mig från att cykla utomhus så är väl det nästbästa som står till buds att åtminstone få prata om cykling. Och det fick jag minsann göra när vi blivit inbjudna till invigningshelgen på By Bike. Hoppas vi fått några fler att snappa upp nätverket She Rides och att vi kan locka in fler i cyklingens gemenskap.
Måste förstås säga några ord om själva butiken också, första tanken som slog mig (och vissa andra) var känslan av en leksaksbutik: fick ett omedelbart il att vilja klämma, känna, titta på och köpa allt på en gång :) Det här är något Specialized jobbat fram riktigt bra, ty jag fick precis samma känsla när jag besökte Concept Store i Åre förra sommaren!

Fast denna dag fick jag lägga tyglar på köplusten ty jag skulle ju primärt prata om She Rides och även, visade det sig, få prata väldigt mycket om mountainbike i största allmänhet. Sjukt kul! Himla kul att få se en del av er som läst min blogg också :) Några nya ansikten som annars bara är en pinne i besöksstatistiken kom förbi och sa hej, verkligen jätteskoj.
Även om jag inte riktigt hann inspektera hela butiken så noga som jag önskat hann jag iaf lokalisera den för tillfället coolaste cykeln som finns att klämma på just nu: Spesh Camber. Det skulle kunna bli en mycket kompetent efterföljare som stigcykel när min Canyon kastar in handduken.

Vill verkligen inte få det här att låta som ett reklaminlägg, för det är det ju inte, men det här är något unikt i butiksutbudet i Umeå och inom en väldigt stor radie. Specialized snyter inte ur sig butiker i tid och otid direkt, det görs genomtänkt och noggrannt och inget verkar vara lämnat åt slumpen. Butiken slår an en ton hos mig som cyklist (och konsument inte minst) via signaler jag själv inte är medveten om och inte kan värja mig emot. Men å andra sidan, varför skulle jag ens försöka? ;) Om det är något som är kul att shoppa är det ju cykelprylar! Dessutom känner jag en viss dragning till bikefit-rummet, som sagt, Spesh vet vilka strängar de ska spela på.

Både Jessica och jag hoppas på ett snarast möjligt återseende av alla vi pratat med, det börjar dra ihop sig mot cykelsäsong och ingen är nog ivrigare än oss på att få komma ut och njuta av cykling i sällskap med andra!

Kom och snacka cykel på By Bike imorgon!

Om She Rides träningsgrupper i Umeå

Imorgon lördag, typ kl 11-13 ska jag få snacka cykel i stans nyaste cykelbutik. By Bike har äntligen slagit upp dörrarna och jag knappt ge mig till tåls innan jag får se vad de kokat ihop tillsammans med Specialized. Kom jättegärna förbi och säg hej! För vår del vill vi visa att vi finns och sprida ordet om att vi drar igång träningsgrupper i maj månad. Mountainbike och landsväg till att börja med, alla får vara med och passen anpassas efter deltagarna. Kommer bli grymt! 12/4 kommer det dessutom köras en inspirationsdag på USM, läs mer om det här: Facebook event.

Cykligt på gång i Umeå: She Rides

Träningsgrupper för alla

Låt inte namnet bedra, det är inte bara för tjejer, men det betyder att tjejer kan och vill lika mycket som killar. Vi vill cykla, vi kan cykla och det vi inte kan vill vi lära oss, av varandra eller av andra. I dagsläget är över 1,000 cyklister med i She Rides-gruppen. Nu till våren dyker She Rides upp i fysisk form även i Umeå! Vi ska köra gemensamma, öppna träningar för landsväg och mountainbike. Det sistnämnda är förstås godbiten som jag vill trycka lite extra på. Så snart snön börjar dra sig tillbaka och blottar de första stigsnuttarna blir det teknikträning. Efter vintern är det ofrånkomligt att veteranerna blivit ringrostiga i barmarkskörning och de som köpt sin första skogscykel inför säsongen tjänar massor på att börja med att hitta sin plats på cykeln. Mer detaljer följer så småningom likaså mer precisa datum, allt hänger på när våren kommer och snön smälter undan. Målet är att alla ska hitta utmaningar för sin nivå samt finna glädje och utveckling i att cykla tillsammans med andra :-)
Väl mött, snart i en skog nära dig!

Cykligt på gång: Umeå friluftsguide

Om frilufsning i Västerbottens kustland

Umeå ska få sin egen friluftsguide i bokformat! Det är verkligen på tiden må jag säga, sjukt kul att det är på gång nu! Önskar hett att den hade funnits redan när jag var nyinflyttad, det har tagit sin lilla tid att själv hitta åt de platser jag gillar och jag har förmodligen mer än hälften oupptäckt ändå. Guiden ska omfatta paddling, vandring, vinteraktiviteter som långfärdsskridskor och turskidor samt förstås mountainbike. Jag träffade författarna till boken, Josefin och Petter, här i veckan och pratade stigcykling, tipsade om de ställen jag cyklar på. Även om landskapet, tyvärr, saknar berg och storslagenheten i vida utsikter så finns ändå flera vackra pärlor väl värda att besöka på cykel. Det blir spännande att se hur de ter sig i bokformat! 

Deras hemsida: http://umeafriluftsguide.com

På Facebook: https://www.facebook.com/umefriluftsguide

Cykligt på gång i Umeå: By Bike

Bjussar på gratisreklam

Eftersom jag inte skrivit om cykling på ett tag har det byggts upp några grejer i pipelinen som jag behöver få ur systemet, tar det pö om pö i några små korta inlägg i helgen:

Det är en ny cykelbutik under uppbyggnad i Umeå, mycket spännande! Och det är inte vilken butik som helst utan en Specialized Elite Shop. Som mycket glad och nöjd Specialized-ägare klappar mitt hjärta lite extra varmt för just det. Ser fram emot öppnandet av butiken och utforskandet av cykelprylar en kan titta, känna och lukta på :-) Det kan även möjligen komma att svida i plånboken, om det kommer bli så bra som jag hoppas på!

Hemsidan som är på gång: http://bybike.se/
Facebook-sidan som uppdateras fortlöpande: https://www.facebook.com/pages/By-Bike-i-Umeå

En Specialized i dess rätta miljö!

Det ...-sta från 2014

Superlativ från året som gått

Det mest adrenalinframkallande
31 augusti. Östdroppet i Bygdsiljum.

Det längsta
27 april. 100,4 km landsvägscykling. Det blev dåligt med riktiga långpass under året.

Det högsta
31 oktober. Med shuttle upp till Pico de las Nieves 1949 möh på Gran Canaria.

20 juli. För egen maskin: Ryfjället där vi pga annalkande regnväder vände ca 200 m från toppen, ~1200 möh.

,

Det ondaste

17 maj. Toughest. Avslutade loppet både tämligen blåslagen och med impingement i axeln som fortfarande förföljer mig.

Det sämsta
December. Mörk skitmånad. 

Det bästa köpet
13 maj. De roooosa Haglöfs-shortsen.

Det varmaste
23 juli. 32 grader varmt.

Det kallaste
19 juli. Bad i Stor-Uman vid Umasjö, Hemavan.

Det vackraste
19 juli. Ovan nämnda bad och kvinnan i vattnet!

Mest gillade bilden på Instagram
19 december. Snöcykling.

Årets linslusigaste
7 aug. Heluppslaget i Totalt Umeå.

Mest otippade
22 mars. Anmäld till Vasaloppet.

Det roligaste
16 augusti. Att äntligen få cykla downhill i Åre, längtat dit i flera år!

Det var mitt 2014 i korta höjdpunkter. Nu kan jag vinka adjö till det året och blicka framåt mot nya äventyr! 

God jul utan h

Inga (h)juliga bokstavsvitsar

Firade jul utan hjul, satte fart på de dära gångarbenen istället! Jag tillbringar julhelgen med en berner sennenhund, hon ska förstås promeneras ordentligt varje dag. Så vackert som det är i dessa dagar kommer det inte bli en särskilt betungande uppgift. Ska försöka komma ut på skidor nån dag här också, utan hund då - har sett några draghundsekipage i skidspåret och jag må säga att det ser fullkomligt okontrollerat ut och alldeles galet. Fast hundarna verkar vara väldigt glada i det! Lite väl glada ibland kanske...
God julhelg till er alla, njut av ledigheten ni som är lediga och gläds åt storhelgstillägg ni som inte kommer loss under de röda dagarna!