Midsommarafton blev en lugn tillställning till förmån för en tripp sydväst ut till Långviksmon utanför Örnsköldsvik, samma marker som Tolvtjärnsloppet går på. Visste inte så mycket om området förutom att det är sandigt och var därmed inställd på en tung cykeltur. Vi hade guidning av Viktor från elitlaget Team Hi5-OIK Race som plockade en fin 4:e plats i årets lopp. Den här turen med oss andra i släptåg blev väl mer som en promenad i parken å hans vägnar med andra ord ;)
Det blev jobbigt ganska direkt, men också rätt så vackert över de sandiga tallhedarna. Motorcyklar av endurotyp har kört upp de sandiga stigarna, jag kämpade fram med min trampcykel av endurotyp i deras spår. Inte alls optimalt men det var det som stod till buds. I några av utförsbackarna var det iallafall rätt kul att smälla ner sadeln i bott och skutta nerför motorcykelguppen.
Tappade räkningen på antalet backar upp och ner rätt fort, vi som kommer från plattlandet är verkligen inte vana att möta backe efter backe efter backe. Mjölksyran kom och gick hela tiden. Inte konstigt alls att vi faktiskt behövde få stanna till och snacka en stund emellanåt.
"Men lugna er, vi har inte pratat färdigt ännu" |
Vädermässigt var dagen si sådär, ganska jämntjockt molntäcke hela tiden, men åtminstone inget regn. Självklart hade vi kaffetermosar och mackor med oss i ryggsäcken som brukligt är, däremot blev fikastoppet betydligt kortare än annars. Myggen var hemskt aggressiva mot oss och sommarkylan kröp på rätt fort när vi stannade upp. Hann inte ens med att hala upp kameran när vi snabbhällde i oss kaffet vid en av de många tjärnarna i området. Direkt efter fikat blev det förstås sandig uppförsbacke igen så värmen fick vi snabbt upp efter pausen.
Efter många långa sandstigar kom ett parti med skogsvägar, då rullade kilometrarna undan lite fortare igen. En stund i början var det lite kämpigt när det redan vid skyltarna för 5 och 10 km kändes som att benen skulle krokna. På grusvägarna höll vi snacktempo så när de avslutande böljande stigpartierna tog vid var benen någorlunda återhämtade igen.
För att vara årets första längre pass tyckte jag ändå vi höll ihop rätt bra under dagen, ingen väggade och ingen vurpade bort sig. Vi tjejer körde ju tunga cyklar allihopa, så för oss blev det ju ett desto bättre träningspass än för karlarna på lättviktshojar ;)
Vill tacka mina medcyklister för fint och glatt sällskap och excellent guidning! Det här tycker jag att vi gör om fler gånger i sommar.