Det är väl höst då

Det är nog dags att ge upp hoppet om sommaren. Varma, långa dagar på torra stigar förpassas till svunna tider. Istället får vi leva i mörkret, i blötan, i kylan tills snön kommer och det blir ännu mörkare och kallare, fast ev. snäppet torrare. Tack och lov har vi inte nått stadiet där det är typ mörkt dygnet runt ännu, bara man tar sig ut i tid kan man få lite sol på nosen ändå. Som under helgens tur på Umåker. Kanonfint! Om än retfullt slipprigt över vissa stenpartier.
Försöker mig ibland på att spana efter lite god svamp från cykelsadeln men lyckas då inte se något annat som klassificerar sig in i kategorin matsvampar än dessa fjälliga taggsvampar. Vackra förvisso och de kan nå en respektabel storlek, någon höjdare på tallriken är de dock inte. Vore trevligt om man kunde cykla på ett fält av kantareller eller fina soppar istället.

Sen måste jag bara få visa, även om bildkvaliteten och kameraföringen är under all kritik, att även en Scott Scale 60 med medföljande rookie kan luras till att hoppa i skogarna. Det är nog många av dessa Scale-hojar som knappt får se en riktig skogsstig och än mindre pushas såhär pass tufft. Men han verkar hålla ihop än så länge, robust hoj det där! Som årstiden till ära piffats upp med lite biffigare MountainKing och NobbyNic-däck istället för slippriga och smala RoRo. Med plattispedaler och bashguard istället för storklinga så börjar han rent se ut som en riktig hoj, ekerreflexerna till trots...

Skutt med Scott. 

Lamppremiär!! eller Så fredagsmyser man i Umeå

Säsongspremiär för lampcykling för mig, livstidspremiär för Lena. Vid en tidpunkt då majoriteten av svenska folket slagit sig ner i fredagsmysiga TV-soffor med välfyllda chipsskålar och kylda drycker monterade vi fast lampor på styren och hjälmar och styrde ut i skogens kompakta mörker. I våra små bubblor av ljus rullade kämpade vi oss fram längs nyregnade, leriga stigar. Än slant man dit, än slant man hit och det var alldeles fantastiskt roligt - och lite galet, att köra utför ryssvändans slippriga hällkanter höll på att ta en ände med förskräckelse mer än en gång.

Tänk att en ruggig, kylig höstkväll kan bli så fin ändå!

Fredagsmyyyyys!

Nya komponenter på ingång

Fick äntligen tummen ur att beställa nya bromsar till Enduron. Det trasiga bromshandtaget har gjort att jag inte riktigt vågat hårdköra med cykeln efter vurpan i Hemavan och det måste förstås åtgärdas! Dessutom är det ett helt legitimt skäl att montera bort Avid Elixir-bromsarna som jag inte gillar nåt vidare. 

Nu ska jag testa Shimanos skivbromsar för första gången, vägde SLX mot XT och bestämde mig till slut för att snåla in på några hundralappar och gå på SLX. La in beställningen hos bike-discount.de kl. 11:37 och fick ett leveransbesked kl. 12:57. Snabbt jobbat! Det är väl inte direkt högsäsong för cyklar just nu. 

Återkommer väl med ett mekinlägg vad det lider. Aldrig bytt bromsar tidigare men hur svårt kan det vara...? 

Bland Hampis hällar och block

Ligger lite efter med bloggandet, imorgon får ni veta vilken prylspaning och beställning jag genomfört idag. Idag skriver jag istället om en cykeltur i det förgångna, en tur längs Tavelsjöleden upp till Hamptjärnsberget, en tur där jag både fick se mig tekniskt besegrad av rookien på hardtailen och slita ont för att orka hålla hjul. Så sjukt kul att se dessa framsteg hos andra!
Om man skippar kaffetermosen kan man hinna med att cykla några meter extra innan man måste stämpla in på jobbet. De extra metrarna la vi på att snurra mellan stenblocken på Hampis hällar. Finfin cykling och att jobba gick som en dans i det cykeleuforiska ruset som uppstår efter passen. Det var en bra dag!

Glada cykelister på Umåker

En finfin sensommarafton (jag har fortfarande svårt att anamma ordet "höst" ty det låter så mörkt och deppigt) så var inte mindre än fem cyklister sugna på att cykla i Umåker-skogen. Eller ja, flertalet visste kanske inte att det var just den skogen de var sugna på, men Lena och jag styrde de andra i den riktningen. Tog några roliga backar uppför och nerför innan vi drog iväg djupare in i skogen, de snälla motionsspåren byttes mot stenskravel och annat. Och hela tiden lyste den vackra aftonsolen på oss!

Efter stenarna och några lerhål och ett antal små andningspauser nådde vi så fram till Vedkastbacken. Den flowigaste, skönaste, längsta och roligaste backen i skogarna häromkring. Det går inte att rulla nerför den utan att komma ner med ett stort leende vare sig det är första eller tjugiförsta gången man kör den :)

Riktigt kul cykeltur med supertrevligt sällskap, att vi dessutom tog Vedkastbacken en gång till gjorde ju att kvällen blev lite bättre än den annars hade blivit. Bra kört allesammans!

Inte lätt när det är svårt

Huu så ovan man är att cykla i blöta. På hala stenar och rötter, med cykeln dansandes än åt höger, än åt vänster under rumpan. Och vips så tappar man fästet för drivet och spinner loss och får stopp i en liten backe. Till viss del utmanande och kul, till viss del väldigt irriterande. Man blir genast så mycket sämre när man inte tar sig fram över partier som brukar gå bra för att fästet inte är som det brukar. Det krävdes att bli lite (väldigt!) arg för att fixa en stenig backe i Skravelsjö t.ex. Men det var som sagt kul också, när man oväntat hamnade vid sidan av stigen och det bara kändes alldeles hopplöst :)

Downhill/intervallpass i Bräntis

Det händer saker på lilla Bräntberget i stan, ett gäng DH-entusiaster har börjat fixa till cykelleder nerför skidbacken. De har haft grävdagar och format till en lattjo liten nerfart med doserade kurvor och små hopp. Alltså... fallhöjden är inte mycket att tala om, men närheten till backen är ju oslagbar!
Jag körde ett kombinationspass idag: kan väl kalla det downhill-intervaller. Jag cyklade till toppen och lekte mig nerför den enda färdiga(?) leden några gånger om. Klart det hade varit skönare att bli släpad uppför liften, men en vanlig torsdag lunch är väl besökstrycket inte så stort att det är lönt att kicka igång liftmaskineriet. Jag blev då svettig, flåsig och lerig iaf. Bra pass alltså!

Backen fick lite uppmärksamhet i gratistidningen Totalt Umeå i förra veckan, det var ju kul! Man kan följa arbetet och aktiviteterna i backen på deras Facebook-sida Umeå Downhill: https://www.facebook.com/UmeaDownhill

En liten cykelfilm från Hemavan

Marie klippte ihop en kortfilm från vår tripp till Västerbottensfjällen. Längtar tillbaka!! Det var riktigt häftiga turer med grymma cykelbrudar. Om några månader kan man kanske börja längta framåt istället, ty jag är hooked på fjällcykling, så är det bara.

won.by.a.mosquito from Marie Lyhne Damgård on Vimeo.

Vackert och lekfullt vid Grössjön

En av de stora behållningarna med att träna/motionera/leva ute i skogen är naturens skönhet. Det här får man aldrig se inom gymmets fyra väggar! Grössjön visade sin vackraste sida denna dag.

Cyklingen var kanon också. Finns ett antal utmanande passager runt sjön och i den brötiga terrängen får man inte många meter gratis. Några ställen inbjöd som vanligt till några extra varv, små stenkanter och hällar är ju för roliga att cykla på för att hasta förbi. Så himla bra att jag har likasinnat sällskap att tillgå :)

Krattcykling i Röbäck

Med en energinivå i höjd med fotknölarna och en tappad balans gick det typ skit att cykla bland Röbäcks steniga stigar. Vissa dagar cyklar man som en kratta, inte bra för självförtroendet, inte alls. Fastnade på det mesta, även på ställen jag inte haft problem med på flera år. Canyon kastade mig över styret och jag fick ont och blev arg. Dålig dag. Fast samtidigt en fin dag, en fin septemberdag, ute i skogen med fint sällskap, egentligen fin cykling, fina färger, fina stigar. Och ändå blev jag mest som en gnällig 5-åring. Hmm. Kanske den uteblivna lunchen ställde till det en del. Man måste komma ihåg att äta alla måltider för att kunna hålla igång med träningen...

Avslutade med lite lek på stocken. 

Missade Bike rallyt men cyklade i Tavelsjö ändå

Årets Umeå bike rally skulle gå av stapeln på Tavelsjöberget idag, ett rally som traditionsenligt utlysts på happymtb: http://happymtb.org/ När jag vaknade kl 10 i morse, en halvtimme innan start med andra ord, så strök jag alla ev. tankar på att delta. Det verkade hur som helst jobbigt att behöva rejsa på tid. Så efter en skön sovmorgon, en lååång frukost och ett inte alltför snabbt ihopplockande av cykelprylar så tog vi oss iväg till Tavelsjö helt och hållet utom tävlan. Stigarna där är så roliga! Nästan för roliga för att stressa förbi under tidspress :)
Början är ju väldigt jobbig förstås, när man måste ta sig upp på själva berget.

Sen blir det roligare, bara stig, stig och stig. Stenigt, rotigt, kuperat, slätt, spångat, omöjligt, flowigt - där finns alla slags stigpartier.

Upp mot toppen finns jättefina hällar, himla sköna och roliga att cykla på. 

Vid utsiktsplatsen stötte vi på bike rally-gänget. De hade after race-fikat och grillat och var just på väg att bege sig hemåt. Mycket fint ställe att fika på! Vi korkade upp våra kaffetermosar, kurade ihop oss i vindskyddet och fikade mycket och länge.

Sen fick vi kassera in höjdmetrarna vi kämpat oss till i början. Sjukt roligt förstås, alltid kul att köra utför :) Blev dock inga bilder att tala om från denna dagens roligaste sträcka, då det börjat skymma och den täta skogen åt upp det mesta av ljuset ovanifrån. Får återvända i solljus nån gång och fota mer, berget är väl värt flera återbesök!

Hej IKSU, det var länge sen!

Så tog jag mig äntligen iväg till gymmet igen, hade förmodligen inte tagit mig dit om jag inte stämt träff med Annika där. Rygg, axlar och mage fick pisk. Gick väl hyfsat bra, jag bävar mer inför bröst- och benpassen - tror det är där man tappat mest under sommarens icke-gymmande. Undrar om jag kommer kunna lyfta armarna alls imorgon...?

Gammal bild från arkivet. 

Påmind om hatkärleken till intervaller

Har inte funnits mycket utrymme för (eller lust till) uppstyrda eller på något vis planerade träningspass under sommarens hopp-och-lek-cykling och allmänna njutning av att ta sig ut på två hjul i naturen. Pulsmätare, intervaller, anaeroba tröskeln, aktiv vila, näringstiming - irrelevant! Fram tills nu då, vardagen har smugit sig på, tidsfönstret för cykling krympt, det är inte längre lika varmt och njutningsbart att bara chilla omkring på obestämd tid i skogarna. Det här ledde till att det idag blev ett uppstyrt, planerat, fokuserat, monitorerat, tidseffektivt intervallpass på asfalt. 4x4 minuter i nu-kräks-jag-nästan-snart-tempo på cykelvägen mot Sävar t o r.

Det var länge sen jag kränkte benen på detta vis och jag blev omgående påmind om hur svinjobbigt det är, vilken kamp man måste utkämpa mot det veka pannbenet, smärtan, andnöden, känslan av att man helst bara vill lägga sig i dikeskanten och dö en smula (väldigt ofint skrivet egentligen, med tanke på att någon faktiskt dog där efter vägen helt nyligt...).
Samtidigt rusar endorfinerna till, man vägrar envist att låta siffran på pulsklockan dala, mantrat "pressa, pressa, pressa" upprepas tills uret visat 4 minuter från start. Fyra gånger om. Hatar det, älskar det.

Lagivrare får ursäkta, men den där 30-skylten ignorerade
jag högeligen under åtminstone 16 minuter idag. 

Vidvinkling av Kinalampan

Surfade lite på ebay när jag snubblade över vidvinkellinser till Magicshine-(och liknande kopior)-lampor. Ett klick och fem dagar senare kom ett litet brev från UK. Tänkte att för några tior kan det väl vara värt att testa om lampans sken blir trevligare av att breddas ut lite, slippa den där jättestarka, lilla spoten mitt i ljusfältet och rikta spridningen av ljuset så den inte lyser hejvilt åt alla håll.
Det helt ovetenskapliga testet hemma i hallen visar på en klart ändrad ljusbild, det ser inte helt tokigt ut. Återstår att testa i skarpt läge på väg och i skog, det börjar ju bli ordentligt mörkt tidigt på kvällarna så det är bara en tidsfråga innan det är lampcykling som gäller de dagar man inte hunnit med solen ut.

September levererar

Så tog helgen slut och det blev måndag... arbetsveckan startar igen, ekorrhjulet snurrar på. En prima dag för att fara ut längs Tavelsjöleden och ta en fika på Hamptjärnsberget i strålande sol med andra ord! :)

Funderade på om det finns någon del av denna led som jag inte fotat och publicerat på bloggen och jo, jag tror faktiskt aldrig att jag fotat själva uppfarten på berget - en delvis barkbelagd och stenig historia som är helt obarmhärtig mot ben och lungor, den blir aldrig lätt alltså. Desto roligare på vägen tillbaka med sina små kickar och doserade kurvor! 

Vet inte om det är sensommar eller förhöst, solen värmde då på ordentligt iaf. En mycket lyckad dag och start på den nya veckan! 

Att springa på cykelstigarna

Det blev löparskor på idag, jag kan i efterhand inte till fullo förklara varför jag inte cyklade istället. Letade mig in på småstigarna vid Nydalasjön, hundspåret och nån stig som ledde mig rakt ut på en myr. Det slår nästan aldrig fel alltså, efter en stunds löpning får jag värsta motivationsdippen och verkligen hatar det jag gör, alltid brukar det vara runt 3 km-strecket det händer. Sen brukar det släppa en stund senare, sådär efter 5-6 km nånting. Sjukt jobbigt att tvinga sig själv att springa igenom den där dippen, man blir på så väldigt dåligt humör när det händer.

Man får försöka distrahera hjärnan med annat då. Jag vet inte hur vanligt förekommande det är bland cyklister, men de (ytterst få) gånger jag springer så har jag en fantasicykel med mig - jag föreställer mig hur jag istället studsar fram längs stigen med ett styre i händerna. Väljer linje mellan stenarna, rycker utför små kanter, hoppar över rötterna, noterar den där lilla gropen där jag flög över styret för nåt år sen. Det gör ju inte löpningen rolig, men för en stund kan man då åtminstone halvt glömma hur jobbigt det är.

Inte den mest upphetsande stigen vare sig för cykling eller löpning...

Två cyklar på en solig sandstrand

Soligt strandhäng i september månad - inte dåligt alltså!! Canyon och Scott stod där med finkornig sand under hjulen och glänste ikapp i det strålande solskenet. Onekligen så är sensommaren här och det ansamlas alltfler tecken på höst, icke desto mindre bjöd dagen på finfin värme även om man väl kan glömma det här med att bättra på solbrännan nåt nämnvärt.

Medan två cyklar stod omslingrade intill björken kunde två par cyklistben sträcka ut i sanden intill Bäcksjön. Det blev väldigt mycket av ett grusvägsrally idag med bara ett kortare inslag av (helt sjukt teknisk) stig, bra flåsträning att ligga och mata efter grusväg. Måttligt upphetsande dock, fast helt klart värt det för att få sitta där i sanden en låååång stund, med kaffetermos, kakor och rester av gårdagens pizza!

Skivstång, hantlar... vad är det??

Det här hantelracket var det läääängesen jag såg IRL. Vet att jag förbannade mig själv efter förra sommaren, då jag låtit gymkortet bli liggande och många av vinterns/vårens styrkeökningar gått om intet under de cykelspäckade sommarmånaderna. Så skulle jag minsann inte göra igen!! Hmm... har ni sett många inlägg om styrketräning under sommaren? Skulle inte tro det, nej. Inte i min blogg iaf. Vilken idiot jag är. Kommer ju vara hur tungt som helst att komma igång igen och det kommer vara en allmän motivationsdödare att behöva börja med att plocka av vikter. Samtidigt kan jag inte påstå att jag är i dålig form, sommaren har ju varit sjukt aktiv och ansträngande, men med bara fokus på cykling/mountainbike blir styrkan rätt enahanda. Det är inte riktigt så jag vill ha det egentligen. Så snart utetempen droppat lite mer och det blir för blötsugigt ute i skogarna så lär jag återfinnas i gymmet igen - tjurig som få över flugvikterna på stången, men nog tusan ska det gå att ta igen om man ligger i lite grand!

Underbara cykelskor!

Jag gick ju definitivt över till plattformspedaler för några år sen. SPD och jag kom aldrig riktigt överens. Visst gjorde de det lättare att slita med sig cykeln över hinder och uppför branta backar, men de var också ett hinder när man vill få igång rullet på knöliga ställen och dåförtiden fanns väl heller inte så stort utbud av SPD-skor som även lämpade sig för att promenera med cykel uppför berg, även om jag inte i någon större utsträckning höll på med sånt då.
Hur som helst, jag inledde plattiskarriären med ett par Salomon 3D Ultra Pro GPX GTX Superduper Hi-tec (whatever) terränglöpardojjor. De gästspelar fortfarande emellanåt på cykeln, funkar helt okej att cykla i. Sen köpte jag ett par riktigt cykelskor: Teva Links. Snygga, lila grejer som sitter jätteskönt på foten, ger hyfsat grepp på pedalerna och är sköna att gå i. På minussidan så är de hopplösa att köra i slaskföre och snö, för alla de små urgröpningarna i sulan fylls fort igen med is och efter ett tag är det som att försöka köra med en hård isboll under foten - noll grepp på pedalen och alldeles fullkomligt livsfarligt skulle jag säga.
Innan fjällsemestrarna här så investerade jag i ytterligare ett par cykelskor: Five Ten Freerider. En modern klassiker skulle man kunna kalla dem nu. Med greppigt stealth-gummi och nästan slät sula sitter man som klistrad mot pedalerna. På gott och ont. Det är svårt att mikrojustera fotpositionen när man väl satt sig på pedalen, men jag har än så länge inte råkat ut för att av misstag halka av pedalen ens i de skumpigaste och blötaste förhållanden jag använt dem i. Dessutom är de alldeles helt fantastiskt sköna! Jag har nu vandrat jag vet inte hur många kilometer med dessa skor uppe i fjällen och inte fått en tillstymmelse till skavsår någonstans. Greppet när man promenerar är minst lika bra som på ett par cykelpedaler, att kravla sig uppför regnvåta klippor är inga problem - huruvida den normale användaren nu tycker det är en relevant aspekt för ett par cykelskor :) Uppe på Murtsertoppen i dimman var jag dock väldigt glad för detta! Sjukt snygga är de också, känns smidiga på foten och ger en rätt bra känsla för var man har pedalen trots den ganska styva sulan. Helt klart ett bra köp!

** Inlägget är helt fristående och osponsrat men om 5-10 vill ge mig fler skor för detta så vore jag väldigt tacksam ;)

Solorajd runt Grössjön

Minns inte riktigt när jag körde ett skogspass ensam senast. Var det två månader sen kanske...? Under alla turer sedan dess har jag haft sällskap av någon form av människa under varenda MTB-runda. Mycket märkligt med tanke på den asociala ensamvarg jag ändå tycker mig vara. Får det inte riktigt att gå ihop. Men skitsamma, idag körde jag då i skogen helt på egen hand igen! Ett snabbpass vid Nydala, Gimonässpåret och runt Grössjön. Gamla välbekanta stigar jag inte kört på länge: rotiga, steniga och dagen till ära blöthalkiga efter gårdagkvällens regn. Fint, snabbt och svettigt kan man sammanfatta det som! Och icke att förglömma, väldigt väldigt ensamt.

Sensommarkväll på cykelstigarna

Solen står inte lika högt, värmer inte lika mycket och går långt ner under horisonten om kvällarna numer. Otäckt! Jag gillar inte alls den här trenden. Fast än går det att cykla i kortärmat och shorts, bara man tar sig ut innan det skymmer. Man kan t.o.m. unna sig ett fikastopp på rundan utan att frysa ihjäl. Tog en eftermiddagstur i Umåker och på Hässningberget med bästa tänkbara cykel-/fikasällskap. De är så fantastiskt fina de där stigarna! Även om det alltid bränner som eld i benen av att trampa sig uppför berget, uppför de snirkliga spångarna och branta knixarna, så är det så värt det - för det är fint på toppen och utförskörningen är högklassig!

Spången över lilla bäcken gick fint...

...men sen spårade det ur över myren :) 

Att på en cykel ta sig fram över stock och sten är sannerligen inget dåligt sätt att fördriva några timmar en sen augustidag. Det är så fint och enkelt och man blir så lycklig av att ta ut en cykel i skogen. Den annalkande hösten må kännas otäck, men så länge det går att cykla behöver man inte deppa ihop alldeles av att den underbara sommaren håller på att lida mot sitt slut.

Snyggt kört uppför stenrampen - kameraföringen lämnar dock en del att önska!
Och ja, jag lobbar hårt för att de där hjulreflexerna ska tas bort, men det har
som inte gått in än ;)