söndag 31 mars 2013

Dagens dumma beslut

Ibland (alltför ofta?) lyckas jag ta inte alltför genomtänkta beslut. Dagens dummaste var helt klart att, redan såhär den sista mars, ersätta dubbdäcken med dubbfria diton. Hur tänkte jag där? I synnerhet som det blev en kvällstur när solen redan gått ner under horisonten och minusgraderna återigen smugit sig på. Jag ångrade mitt beslut djupt redan efter några hundra meters cykelfärd hemifrån, när jag skulle igenom två cykeltunnlar som vattenfyllts under dagen och nu bjöd på hårdfrusen DÖDSis. Även på många andra ställen där smältvatten runnit under dagarna låg isen lika tjock som blank och däremellan var cykelvägarna fyllda av DÖDSgrus. Faktiskt ett smärre under att jag lyckades hålla mig på hjulen och slapp punka på min färd genom stan!
Väl utanför stadsgränsen blev jag desto gladare åt att slippa dubben, vägarna var torra, grusfria och snudd på alldeles jättetomma. Bara en handfull bilar och ett rådjur var ute ikväll. Så himla skön känsla att rulla asfalt sådär ljudlöst utan dubbarnas knaster mot vägbanan. Fick en liten, liten föraning av sommarcykling, åtminstone om jag ignorerade de tjocka snövallarna, den kyliga vinden och det faktum att jag hade minst två lager kläder på samtliga kroppsdelar.
Den obligatoriska cykel-mot-vägkant-bilden. 
Med de smalare och hårdare Marathon Racer-däcken blev jag också påmind om att jag m-å-s-t-e byta ut den där sadeln. Aj säger jag bara. Det blev en del ståcykling under rundan :/ Verkligen något av en prestation att tillverka en så oskön sadel, för jag (min rumpa) brukar inte vara så värst kräsen annars.
Inför nästa runda blir det nog att skifta däck igen, alternativt så får jag låta bli fler kvällsrundor. Så kul var det inte att ta sig an det ena isfältet efter det andra med hjärtat i halsgropen. Det brukar kännas tryggare med några hundra dubbar i däcken.
Marathon Winter vs Marathon Racer. 

lördag 30 mars 2013

Påskintervaller!

Firar in påsken med en tuff session på Wattbike. Körde 4:or och de tog fint de! Trodde jag skulle måst ge mig på den tredje intervallen men pannbenet tjockade till sig med ett par millimeter och jag höll ut alla minuter som återstod. Dessvärre inga wattsiffror på det dock, de beter sig för skumt de där wattcyklarna emellanåt. Såg inte en enda siffra på displayen som jag litade på, förutom möjligen tidtagningen. Till slut frös datorn helt så den var nog inte på sitt allra bästa morgonhumör idag.
Min kropp var på desto bättre humör - till skillnad från igår, när jag kände mig som en mycket mycket gammal och stel dam. Benpass med många böj och utfall brukar ha den effekten. Vilodag igår alltså, vilket gav bra med krut idag. Lite extra synd då att det inte blev några effektsiffror på passet.
Lite lätt urlakad så körde jag ett spinningpass direkt efterpå, förmodligen inte nödvändigt på något sätt men väldigt skönt. IKSU är onekligen ett trevligt ställe att spendera en förmiddag på :)
4x4 min med 3 min aktiv vila. 

torsdag 28 mars 2013

Funderingar i skumma källargymmet

För tillfället inte särskilt nöjd med hur träningen framskrider, i den mån den går framåt öht. Under en månad har jag försökt pussla ihop flytt, möblering och soptippskörningar med jobb och träning, med resultatet att det mesta bara blivit halvdant. Förutom jobbet då, där funkar inga kompromisser. Med allt fokus på en sak i taget hade kanske allt med flytten varit undanstökat nu, så är dock inte fallet än och efter helgen ska nycklarna till gamla lägenheten in. Försöker trots allt pressa in träning där det går, att lägga en timme nere i jobbets källargym kan jag ändå inte se som en bortkastad timme. Även om den kanske hade behövts läggas på flyttstädning istället. Prokrastinering? Jepp, jag borde nog ha svart bälte i det.

måndag 25 mars 2013

Bonk

Långt utanför komfortzonen kom så bonken till slut, lite sådär i elfte timmen för det återstod bara 10 minuter av passet, men jag hann dit. Det var en högst målmedveten väggning alltså, har kört för många myspass och inte riktigt pushat gränserna på länge. Behövde en påminnelse om hur det känns. Det känns förjävligt... Och samtidigt på ett sådär lite knäppt sätt ganska skönt.
Väggning deluxe alltså. Gött.

lördag 23 mars 2013

Årets enda vintersportinlägg?

Många cykelbloggar blandas upp med skidåkning i olika former såhär under vintern, men jag som envis cykelpurist har lyckats hålla min blogg ren från sånt. Tills idag. Jag trillade dit till slut och tillbringade en heldag i Bygdsiljum med ett par skidor på fötterna. En mycket, mycket ovan upplevelse, ty jag har bara åkt utför en enda gång tidigare.
Var en väldigt skojig utflykt ändå, men nog gillar jag mer att köra utför de där backarna sommartid, på cykel då förstås (tidigare inlägg om DH i Bygdsiljum). Betade av färgerna grönt, blått och rött. Dödslängtan var inte tillräckligt stark för att ge sig på de isiga svarta branterna ännu, eller offpiståkningen inne i skogen. Fartkänslan på skidor är dock grym, men lite nervigt då mycket av farten berodde på att jag helt enkelt inte kan bromsa eller sladda tillräckligt bra för att ta ner hastigheten. Räknade in tre vurpor under dagen, ingen ens i närheten av allvarlig, snö är ett rätt förlåtande underlag. 
Det tog rätt bra på benen det här tror jag, de är inte alls vana att jobba på detta märkliga sätt. Kan jag gå och röra mig helt obehindrat imorgon blir jag förvånad :)

fredag 22 mars 2013

Skoterspårsrunda

En ledig, inte svinkall och överlag ganska bra fredag. Vad göra? Drog ut i skoterspåren norr om Umeå, givetvis med cykel då. Körde en liknande runda för snart ett år sen, då på perfekt hårdfrusen skare. Förhållandena var inte riktigt lika fina idag, solen värmer inte tillräckligt mycket ännu, underlaget var lite väl mosigt bitvis.
Styrde in på ett skoterspår just ovan Ersboda-anstalten och siktade på att nå den större skoterleden som går öst om stan. Ute på de större fälten där snön drevat i den hårda vinden i veckan gick det tungt, tungt. Att ligga på lättaste växlarna på plan mark och ändå knappt ta sig någonstans är minst sagt fostrande. I skogen blev det bättre, fortfarande lite mjukt men ändå rätt skön cykling.
Jag körde norrut från Anumark och siktade mot Ersmark. Vägledningen var ganska sparsam längs leden, men den här korsningen var då skyltad iaf.
Solen tittade fram korta svängar, här över tallmyren var det fin cykling.
Snubblade ut i Ersmarks by på nåt ställe efter att ha avvikit från den större skoterleden. Fortsatte rakt västerut i riktning mot I20 där en annan skoterled tar vid och via en kraftledningsgata tar man sig hela vägen genom regementsskogen.
Den här leden var inte lika väl tillkörd som den tidigare, det blev mycket harvande på lillklingan och bakdäcket ville gärna spinna ner sig i snön. Bra träning, dock inte så värst njutbart. Efter att ha tagit några höjdmeter vid passagen av Hamptjärnsberget blev cykeln tvungen att lägga sig och vila en stund. Mjölksyran behövde vädras ur.
Sen var det lite nerförsbacke innan jag kom ut på 363:an vid Forslunda. Rullade asfalt och cykelvägar hemåt. Rutten (3 mil):

50/100 utmaningen i hamn

50 cykelpass inom årets 100 första dagar löd utmaningen jag skrev om i januari. Idag på den 81:a dagen körde jag pass nr 50. Dagen till ära ett längre MTB-pass på skoterspåren utanför stan, återkommer med en mer utförlig RR lite senare.

torsdag 21 mars 2013

Dålig ambassadör för cykling idag

Sitter här och småskäms lite. Jag brukar försöka vara en trevlig och hänsynsfull cyklist, jag har ju oftast ändå inte bråttom någonstans och jag kör inte hetsiga svettopass där annat folk rör sig. Lämnar ofta fri väg för de som går, eller förvarnar i god tid och passerar långsamt. Därutöver är jag en lite blyg och oftast väldigt diplomatisk människa. Men idag rann hela bägaren över och jag hamnade i hetsigt bråk med en i brist på bättre ord: idiot. Det var varken första och förmodligen inte heller sista gången jag mötte honom i Gammliaskogen. Han ogillar alldeles uppenbart cyklister, och det får man väl göra, men när han häver ur sig rena felaktigheter på ett direkt otrevligt sätt och bland mycket annan skit hävdar att jag ska "vänta bara tills [jag] kör på nån i hundraåtti" och "snart kommer åka dit" (oklart på vilka grunder, det finns inget cykelförbud där) så får man fan finna sig i att bli idiotförklarad på plats. Det kan f.ö. noteras att jag passerade honom gående, jag ledde cykeln förbi honom och hans lösa hund.

Det som var så dumt var inte att jag för en gångs skull gick i aggressivt svaromål mot den här gubben, utan att jag gjorde det när det fanns ett antal andra inom åhörarhåll. Det var onödigt, minst sagt, vill inte bli sedd som en bråkig och rabiat cyklist. Därav att jag gärna vill gömma mig bakom skämskudden ett slag. Jag är ju en trevlig typ, så länge jag blir bemött på samma vis. Ogrundade och orättvisa påhopp hör inte dit.

Det stör mig också att jag måst ägna hela dagens bloggpost åt det, hade hellre bara skrivit om att det var roligt att cykla, stigarna var fina och hårda och det var t.o.m. så att solen tittade fram mellan molntussarna emellanåt. Men det är så extremt ovanligt att jag tappar humöret så totalt att det ändå bör förevigas i textform, om inte annat så om en påminnelse om att jag inte ska låta det hända alltför snart igen, för det är inget roligt att hamna i bråk. 

tisdag 19 mars 2013

Isvind, pyspunka och fruset vatten

Det är alltså fortfarande för tidigt för långpass på landsvägen. Termometern sa -7 när jag stack ut men då hade jag inte räknat med den goda brisen från nordost som gav en vindavkylning till upplevda -14 grader. Och så fartvinden från cyklingen på det, fast den var väl marginell i sammanhanget.
Om tempen låg på minussidan så fanns det ändå ett plus under passet: de större vägarna är typ framtinade, det är nästan så det hade gått att skippa dubbdäcken, fast de var sköna att ha där isen fortfarande ligger.
Apropå dubbdäck, herrejösses vad de är tungtrampade på asfalt. I kombination med motvinden under första halvan av passet var det ungefär som att trampa i sirap. Längtar efter racerslicksen! Får intala mig att de ger starka ben åtminstone. Inte blev det bättre av att jag fick en pyspunka någonstans mot slutet av passet, nästan så att jag cyklade på fälgen på slutet men kunde inte förmå mig till att stanna och byta slang eller fippla med pumpen i kylan när det var så nära hem. Starka ben var det ja...
Och vattenflaskan hade då gott kunna få stanna hemma, pipen frös tämligen omgående och inte är man direkt sugen på att dricka isslurry heller när man redan fryser om varenda kroppsdel.

Det vore inte helt fel om det kunde komma lite vårvärme snart :)

måndag 18 mars 2013

Sprättpass

Historien upprepar sig, efter vilodag är benen alerta till (nästan) max. Hade ändå tänkt hålla igen lite grand, men se det var stört omöjligt. Det var bara att låta benen sprätta iväg på spinningcykeln. Några "backar", en intervallstege, en omgång härliga Tabata-intervaller, två sessioner på tröskeln och alltihop rundades av med en "spurt" där jag väl mer eller mindre dog efteråt. Bra så.
Att det inte var denna typ av pass jag tänkt köra egentligen spelar ingen roll, dagsformen får styra och det var just detta som kändes som det roligaste valet idag. Jag har sagt det förr och det gäller än: det är skönt att inte behöva träna alltför uppstyrt. Är ju inte som att jag har nåt specifikt mål med träningen ändå, annat än att så sakteliga bli lite bättre, lite starkare, lite uthålligare. Och det tror jag nog att jag blev idag, om än på ett sprättigare sätt än tänkt.



Tillägg: Och ifall nån är nyfiken, diskmaskinen vars installation jag failade igår ska nu vara vattentätt ansluten, lintråd och rörkitt är the shit tydligen. Hoppas det stämmer, har ingen större lust att lägga årets cykelbudget på att rädda upp en vattenskada...

söndag 17 mars 2013

Vila och VVS

En halvt oplanerad men dock vilodag. Hade tänkt lite överkroppsgymmande men det fanns inte ork eller tid, så det fick vara. Känns ändå rätt skönt såhär på kvällen, det hade nog blivit för mycket med tanke på allt hemmafixande som utförts, bl.a. i form av en (än så länge misslyckad) installation av diskmaskin. Bättre lycka imorgon? Hoppas det, jag är less på att handdiska. 
Så, ingen träning att rapportera alltså. Bjuder på en norrskensbild från kvällen istället!

lördag 16 mars 2013

Kör väl ett riktigt cykelpass också

Låtsascykling á la spinning i all ära, men det är inte lika kul som the real deal. Drog ut på MTBn en sväng i skymningen också. Sett ur träningssynpunkt förmodligen rent förkastligt, benen är redan mos liksom, det finns inget mer att pressa ur dem. Däremot, sett till cykel- och livsglädje var det totalt värt det!
Körde Gammliastigarna, som vanligt får jag väl tillägga, lättillgängligt och man får några roliga backar på köpet. Trött, trött i hela kroppen men ändå ett skojigt och lekfullt pass. Nu har jag dock lovat mina ben att de ska få vila imorgon, det har de förtjänat.

Under åttifem procent

<85% var namnet på dagens specialspinning. Ännu ett happeningpass på IKSU - kul! Två sjukt sköna timmar av nötande på en nivå där man hela tiden får känna sig stark utan att flåsa lungorna ur sig. En bra bit under max med andra ord, pulsklockan sa 80% när passet var slut, motsvarande lite under 90% av tröskelpuls. Mitt i mellanmjölksland skulle man också kunna säga. Är det där det sägs att man inte ska träna...? Skiter jag i idag för det är skönt att ligga i den zonen, särskilt när benen inte är tipp-topp. Jag kan fortfarande inte gå normalt efter benpasset i förrgår, som tur är funkar cykling bättre men den riktiga råkraften finns inte där för tillfället.

Nu önskar jag bara att de här längre spinningpassen kunde bli lite mer av ett stående inslag i träningsutbudet, åtminstone vintertid när en sån som undertecknad ogärna kör långpass utomhus.

fredag 15 mars 2013

Nödslakt uppskjuten

Det fanns visst lite liv kvar i kroppen ändå, trots grava problem att t.ex. gå upp- och nerför trappor så funkade det fint att dra till med ett 2-timmars specialspinningpass. IKSU körde en "cykel happening", en mycket efterlängtad variation från de vanliga passen som aldrig är längre än 70 minuter annars. Att köra flera korta pass efter varann är inte alls samma sak som att faktiskt få mata på oavbrutet en längre stund. Så två tummar upp för det initiativet!
Nu är det omladdning inför morgondagen som också bjuder på ett längre specialspinningpass. Göder kroppen med pizza och öl och inbillar mig att det innehåller alla näringsämnen jag behöver just nu.

Nödslakt nästa?

Alltså, den här gamm´kroppen är inte mycket att hänga i granen idag. Det har slarvats med träning på sistone, jag vet, inte minst tunga benpass i gymmet - men att jag skulle bli så totalt invalidiserad av gårdagens styrkeövningar kunde jag inte ana. Receptet? Djuuuupa och halvtunga böj (PB!), svettiga utfall, många reps raka marklyft med en stång tyngre än kroppen (PB!) samt bencurl, benpress (PB!) och vadpress. Jag kan inte resa mig från stolen utan att ynka mig mellan sammanbitna tänder. Just nu föredrar jag därför att sitta där jag sitter. Och om 4 timmar väntar ett specialpass spinning, 120 minuter långt. Hur ska det gå...?

Ett livstecken

Svårt att få tiden att räcka till allt man vill, datorn och bloggandet har fått stryka på foten senaste dagarna. Träning har jag ändå lyckats pressa in i schemat, börjar som klättra på väggarna annars. Ingen cykling dock, bara gammal hederlig styrketräning. Det är förstås fortfarande flytten som suger kraft och tid i övrigt, att det ska ta sån tid att få ordning på ett bohag och avveckla ett annat... Ska försöka förvalta den stundande långhelgen på ett vettigt sätt och få undan en massa små tidstjuvar, hoppas det ska ge mer tid för allt som är roligt sen. Och så ska jag förstås träna i helgen, två pass är redan inbokade, lär väl få anledning att återkomma till dem senare.

tisdag 12 mars 2013

Trösk(l)ar vidare

Nu får jag nog säga att jag hittat tillbaks in i träningsrutinerna igen efter flytten, vardagsrutinerna däremot är fortfarande en smula upp-och-nervända men det är ett mindre problem.
Måndagar är spinningdagar, en vana för trevlig för att brytas, åtminstone så länge snön ligger där den ligger. Tog mina ömma vader och stela rygg till IKSU, helgens löpning och marklyft känns ordentligt må jag säga. Det kom osköna krampkänningar då och då cykelpasset igenom, nu har det övergått till en mer hemtam träningsvärk istället.
Körde två pass, ett blandpass med bl.a. trevliga Tabata-intervaller följt av ett tröskelpass. Hade lite svårt att hålla jämn puls/belastning, fick väl ändå till typ 25 + 15 minuter på eller runt tröskeln. Av pulsen att döma har jag petat upp tröskeln en bit igen, men det är ju ingen gångbar indikator egentligen, skulle behövt lite effektsiffror på det. Eller så lyssnar jag bara på kroppen och den tycks faktiskt säga att jag fått liiiite bättre tryck och uthållighet av vinterträningen.


söndag 10 mars 2013

Lekfullt skogspass

Hopp, trams och lek på hoj är skoj. Ingen lycra i sikte här inte, ingen koll på puls, ingen tidsjakt, bara plojcykling rakt igenom. Såg inte en människa där ute i skogen, bara jag, min cykel och mina lampor. Fast det var någonting mer därute, ty jag hörde en kvist knäckas inne i den täta granskogen några meter från stigen... av vem eller vad vet jag ej...
Into the darkness.
Körde de smala promenadstigarna för att öva balans, inte helt olikt spångcykling faktiskt, en smula gropigare bara.
Sen fick barnasinnet sitt när jag hittade pulkabacken bakom skidmuseet ner mot Gammliavallen, nej förlåt T3 Arena heter den väl nu för tiden. Jag glömde bort för en stund att jag snart fyller 30 och satsade hårt utför backen och de små hoppen där nere :) Två gånger om dessutom. Tramscykling sätter verkligen lite guldkant på tillvaron!

Tresiffrigt marklyft

Okej, jag har sagt att jag inte tycker det är så kul att blogga om styrketräningen, det är cykling som är det skojiga. Men jag gör ett undantag idag, för jag tycker det nya perset på 100 kg i marklyft förtjänar en egen bloggpost :) Det var definitivt inte det snyggaste lyftet jag gjort men det kvittar, 100 kg kom både upp och ner, sen blev jag så yr att jag höll på att stupa. En fin milstolpe att nå upp till såhär på söndagsmorgonen.
Får se vad jag hittar på resten av dagen, det kanske dyker upp ett inlägg om cykling också, vem vet...

lördag 9 mars 2013

Spinning 4:or

Vore jag spinningledare skulle jag lägga upp ett pass med hårda intervaller, 4x4 minuter till hård musik och peppa på tills alla ligger på gränsen till att kräkas. Nu är jag tack och lov ingen ledare och ett sånt upplägg vore förmodligen inte så värst populärt, det är kanske därför det inte körs såna pass i spinningsalen (inte vad jag sett under de tider jag gått dit iaf) - det hindrade mig dock inte från att modifiera dagens pass där jag som deltagare körde mitt eget pass i passet. Det har sina fördelar att träna i en stor sal där man kan "gömma sig" långt bak och köra som man vill.

Varför öht gå på spinningpass då om man ändå inte vill göra det som sägs? Tja, helst hade jag faktiskt velat köra på Wattbike förstås, men de är tyvärr i så risigt skick att de inte är roliga nu (tydligen leverantörsproblem på reservdelar) - sen hade jag väl egentligen inte planerat att köra 4:or, det var ett stundens infall att bara lyssna på musiken, koppla bort allt annat och mosa på i mitt hörn tills den där kräkkänslan infann sig, gång på gång. Jag vet inte varför den känslan lockar så mycket, den är ju fruktansvärd egentligen, mjölksyrenivåerna är så höga och benen skriker ljudlöst ut sin smärta. Och så efter 3 minuters vila så ger man sig på det igen. Skönt nu efteråt ändå, ett bra pass helt klart. En fin pulsgraf blev det också.

Skymningsbilder från gårdagen

Tog mig ut på mountainbike igår också, men hann inte blogga om det! Körde i skymningen för att slippa möta så mycket folk. Blev en del bilder av det suddiga slaget så jag ger er: suddigt cykelstyre på skoterstig, oskarp och glad (kanske inte ser så ut men nog var jag glad allt) cyklist samt skitsnygg hoj i blixtljus.



Tror jag lyckades pricka in att köra nästan alla stigar i Gammliaskogen åtminstone en gång, vissa av de roligare sträckorna flera gånger. På nåt sätt fick jag ihop 17 km iaf.

torsdag 7 mars 2013

Gassande sol, gnistrande snö och cykellycka

Strålande vacker vinterdag, ett fåtal minusgrader och en sol som faktiskt värmer liiite lite grand nu när vi gått in i mars månad. Skönt! Tråkiga måste-göras-saker fick därför stå tillbaka idag, jag behövde lite cykeltid.
Törs inte ens se efter hur länge sen det var nu som jag rastade Canyonen, det har gått alltför lång tid... Det märktes, kände mig ovanligt stel och oföljsam till en början men det släppte efter ett tag.
Styrde oss ut i Gammlia-skogen som bjöd på nypackade skoterstigar. Ett plus i kanten för nya lägenheten: Gammlia är betydligt närmare nu!
Riktigt härligt att komma ut en sväng igen, det gav nya krafter att ta itu med flyttstökets efterdyningar. Och ja, jag känner mig ytterst privilegierad som har möjlighet att ta tillvara på värdefulla soltimmar även en vanlig torsdag som denna :) 

tisdag 5 mars 2013

Söta ben

Kan man prata om söta ben? Som i motsats till sura då alltså. Trodde verkligen dagens pass skulle bjuda på surben, men icke, återhämtningen efter gårdagens långpass slog mig själv med häpnad. Torde ju ha blivit helt glykogentömd av de där drygt 4 timmarna som vasaspinningen tog, men av det märktes nästan inget idag. Kunde köra två timmar med rätt bra tryck, varav 50 minuter vigdes åt sweetspoten. Jag hoppas det stämmer, det som sägs om sötpunkten, att det är en bra nivå att ligga på för att puffa upp mjölksyratröskeln utan att slita ut sig för mycket.

Snart hoppas jag kunna bjuda på lite mer riktiga cykelinlägg här, ska bara få ordning på alla cykelprylar först!

söndag 3 mars 2013

Vasaloppet på spinningcykel

Tyckte jag förtjänade ett break från flyttstöket idag, den värsta biten är ändå avklarad, nu är det mest iordningställande och småpyssel som återstår. Körde Vasaloppet istället! Inte det riktiga då, utan den där mesvarianten för oss som inte orkar köra det på riktigt - spinning alltså, med Vasaloppet rullandes på storbildsskärm. Fint distanspass såhär en vecka där jag knappt haft tid att träna alls.
Andra året jag körde denna "cykelhappening" på IKSU, trevlig tillställning där instruktörerna ställer upp och langar vatten, bananer, Gainomax, blåbärssoppa och massor av pepp - många tummar upp för engagemanget. Jag valde dock bort sötsakerna idag, körde det som ett uthållighetspass på bara vatten, allt för att nå den där riktiga välkokt-spaghetti-känslan i benen. Men så gick det heller inte att pusha pulsen mycket över 90% under slutspurten genom Moraparken och över upploppet.
Riktigt skönt pass, särskilt som jag hunnit bygga upp ett ordentligt träningssug senaste dagarna. Att kånka kartonger och möbler är ett dåligt substitut även om det tagit en del på musklerna. Det blev den här Vasaloppsspinningen som räddade veckan, men nu ska jag väl snart kunna hitta tillbaks till rutinerna och köra på som vanligt igen.