Dagens dumma beslut

Ibland (alltför ofta?) lyckas jag ta inte alltför genomtänkta beslut. Dagens dummaste var helt klart att, redan såhär den sista mars, ersätta dubbdäcken med dubbfria diton. Hur tänkte jag där? I synnerhet som det blev en kvällstur när solen redan gått ner under horisonten och minusgraderna återigen smugit sig på. Jag ångrade mitt beslut djupt redan efter några hundra meters cykelfärd hemifrån, när jag skulle igenom två cykeltunnlar som vattenfyllts under dagen och nu bjöd på hårdfrusen DÖDSis. Även på många andra ställen där smältvatten runnit under dagarna låg isen lika tjock som blank och däremellan var cykelvägarna fyllda av DÖDSgrus. Faktiskt ett smärre under att jag lyckades hålla mig på hjulen och slapp punka på min färd genom stan!
Väl utanför stadsgränsen blev jag desto gladare åt att slippa dubben, vägarna var torra, grusfria och snudd på alldeles jättetomma. Bara en handfull bilar och ett rådjur var ute ikväll. Så himla skön känsla att rulla asfalt sådär ljudlöst utan dubbarnas knaster mot vägbanan. Fick en liten, liten föraning av sommarcykling, åtminstone om jag ignorerade de tjocka snövallarna, den kyliga vinden och det faktum att jag hade minst två lager kläder på samtliga kroppsdelar.

Den obligatoriska cykel-mot-vägkant-bilden. 

Med de smalare och hårdare Marathon Racer-däcken blev jag också påmind om att jag m-å-s-t-e byta ut den där sadeln. Aj säger jag bara. Det blev en del ståcykling under rundan :/ Verkligen något av en prestation att tillverka en så oskön sadel, för jag (min rumpa) brukar inte vara så värst kräsen annars.
Inför nästa runda blir det nog att skifta däck igen, alternativt så får jag låta bli fler kvällsrundor. Så kul var det inte att ta sig an det ena isfältet efter det andra med hjärtat i halsgropen. Det brukar kännas tryggare med några hundra dubbar i däcken.

Marathon Winter vs Marathon Racer.