Lekfullt skogspass

Hopp, trams och lek på hoj är skoj. Ingen lycra i sikte här inte, ingen koll på puls, ingen tidsjakt, bara plojcykling rakt igenom. Såg inte en människa där ute i skogen, bara jag, min cykel och mina lampor. Fast det var någonting mer därute, ty jag hörde en kvist knäckas inne i den täta granskogen några meter från stigen... av vem eller vad vet jag ej...

Into the darkness.

Körde de smala promenadstigarna för att öva balans, inte helt olikt spångcykling faktiskt, en smula gropigare bara.

Sen fick barnasinnet sitt när jag hittade pulkabacken bakom skidmuseet ner mot Gammliavallen, nej förlåt T3 Arena heter den väl nu för tiden. Jag glömde bort för en stund att jag snart fyller 30 och satsade hårt utför backen och de små hoppen där nere :) Två gånger om dessutom. Tramscykling sätter verkligen lite guldkant på tillvaron!