Dålig ambassadör för cykling idag

Sitter här och småskäms lite. Jag brukar försöka vara en trevlig och hänsynsfull cyklist, jag har ju oftast ändå inte bråttom någonstans och jag kör inte hetsiga svettopass där annat folk rör sig. Lämnar ofta fri väg för de som går, eller förvarnar i god tid och passerar långsamt. Därutöver är jag en lite blyg och oftast väldigt diplomatisk människa. Men idag rann hela bägaren över och jag hamnade i hetsigt bråk med en i brist på bättre ord: idiot. Det var varken första och förmodligen inte heller sista gången jag mötte honom i Gammliaskogen. Han ogillar alldeles uppenbart cyklister, och det får man väl göra, men när han häver ur sig rena felaktigheter på ett direkt otrevligt sätt och bland mycket annan skit hävdar att jag ska "vänta bara tills [jag] kör på nån i hundraåtti" och "snart kommer åka dit" (oklart på vilka grunder, det finns inget cykelförbud där) så får man fan finna sig i att bli idiotförklarad på plats. Det kan f.ö. noteras att jag passerade honom gående, jag ledde cykeln förbi honom och hans lösa hund.

Det som var så dumt var inte att jag för en gångs skull gick i aggressivt svaromål mot den här gubben, utan att jag gjorde det när det fanns ett antal andra inom åhörarhåll. Det var onödigt, minst sagt, vill inte bli sedd som en bråkig och rabiat cyklist. Därav att jag gärna vill gömma mig bakom skämskudden ett slag. Jag är ju en trevlig typ, så länge jag blir bemött på samma vis. Ogrundade och orättvisa påhopp hör inte dit.

Det stör mig också att jag måst ägna hela dagens bloggpost åt det, hade hellre bara skrivit om att det var roligt att cykla, stigarna var fina och hårda och det var t.o.m. så att solen tittade fram mellan molntussarna emellanåt. Men det är så extremt ovanligt att jag tappar humöret så totalt att det ändå bör förevigas i textform, om inte annat så om en påminnelse om att jag inte ska låta det hända alltför snart igen, för det är inget roligt att hamna i bråk.