tisdag 30 september 2014

Mörkerlöp, 3.3 mil inlines & Obbola-cykling

Sammanfattning av det som varit


Slarver som jag är lämnade jag datorn hemma över helgen när jag for på ledighet utanför stan, då blir det dåligt med uppdateringar. Det som ändå funnits med i packningen inkluderar löparskor, pannlampor, inlines och en mountainbike. Helgen var välfylld av kroppsliga aktiviteter, och då hann jag ändå med att dricka några goda och väl kylda drycker samt bygga lite Lego :)
Väl värt att nämna är att det blev 33 km inlines med stavar under förra veckan, mestadels stakning. Som uppvärmning inför vintern...
Fast det var roligare att dra ut i mörka skogen på söndagkvällen med pannlampa på huvudet, guidad av Maja och små fasthäftade reflexbitar i skogen mellan Carlslid/Tomtebo/Grössjön. Ifall någon tänkt ge sig på det så avvakta några dagar, ty flera reflexer har trillat bort och det är svårt att hitta utan guide, slingan ska dock snart vara komplett igen. Särskilt fort gick det knappast, icke desto mindre var det rätt jobbigt, inte minst för huvudet - det krävdes fokus för att både hinna scanna av marken i den lilla ljusbubblan framför fötterna och samtidigt parera alla andra hinder längs vägen. Det var egentligen bara en bit i början som gick på stig, i övrigt var det väldigt mycket obanad terräng, några små sankmarker och hala, mossbeklädda berghällar. Kul grej ändå, undrar om det inte skulle vara roligt att sätta upp en egen liten reflexbana i närbelägen skog?




Och vad är väl en helg utan cykling?! Nä just det, drog av en runda ute i Obbola i höststorm och -sol. En lugn och fin tur. Överlag har det nog blivit alldeles för många lugna och fina turer på sistone, det skulle behövas ett pass där jag får vända ut och in på lungorna snart! Nån slags intervaller lär det bli här i veckan :)



torsdag 25 september 2014

Höstlistan

På passningen från The Summit MTB

1. Känner du dig glad nu när hösten är här?
Inte så värst, jag är en sommarmänniska och är dålig på att frysa. Hösten handlar väldigt mycket om att vänja sig vid att frysa igen, det går emot min natur. Fast visst är det vackert så det förslår, försöker njuta av och glädjas åt skogens färgfyrverkeri och goda svampar.

2. Vad kommer bli ditt mest använda plagg i höst? 
Iofs är det väl två plagg, men de sammanfattas med: understället.
3. Vad gjorde du vid den här tidpunkten för ett år sedan - hur såg ditt liv ut?
För ett år sen vimsade jag mest runt i nyförälskelsedimma, den tiden är ganska blurrig sett såhär i efterhand.

4. Vad gör du om dagarna egentligen?
På dagarna är jag mest ledig. Kör gärna ett kortare träningspass vid det normalt folk kallar lunchtid, för mig brukar det vara just efter frukost. Min dygnsrytm är inte riktigt som samhällets i övrigt pga okonventionella arbetstider.

5. Vad ska du köra på för cykel i höst? 
Nog håller jag mig helst till skogs och därmed MTB under hösten. Lär växla mellan traktor-Enduron och den rappare XC-hojen beroende på underlag och stigens lutning.

6. Vad lyssnar du på för musik just nu? 
Varierar rätt friskt, men när jag vill ha något som alltis är bra drar jag igång In Flames.

7. Tänker du resa nånstans i höst?
Ja. Nånstans varmt, för att slippa frysa för en stund.

8. Senast tre körda lopp/tävlingar?
Cykellopp enbart? Senaste gången jag drog på en nummerlapp var annars vid hinderbanan Toughest. Med bara cykel inräknat så var de senaste Skellefteå Bike Rally (-13), Umeå Bike Rally (-12) och dessförinnan en downhillplojtävling med tidtagning i Höga Kusten Bike Park (också -12 om jag inte missminner mig).

9. Vad var bäst med sommaren? 
Alla fina cykeläventyr med L på nya och gamla ställen. Och värmen förstås, den underbara värmen, alla härliga bad i varma vatten och alla lättklädda dagar följda av nästan tropiska nätter. Turerna till fjällen sticker ut lite extra, de var sagolika!

10. Vad var sämst med sommaren? 
Det var lite för många bromsar i farten, stora, blodsugande, irriterande och lite läskiga. Som alltid så var sommaren dessutom för kort.

11. Senast köpta cykelpryl?
Det var nog en ny cykelhjälm, min Specialized Tactic II för skogscykling.

12. Ditt bästa träningstips inför hösten?
Umm, är väl samma tips som gäller året om tänker jag. Ut och njut och kör på det som är kul säger jag. Ta tillvara på ljuset medan det finns kvar, det är för tidigt att grotta in sig under ett tak på ett gym.

13. Hur ser du på framtiden?
Med tillförsikt? Även med en gnutta nervositet, Vasaloppet och alla förberedelser inför det kommer uppta en stor del av hösten och vintern. Jag vet att cyklingen kommer behöva stå tillbaka, vilket sticker lite i hjärtat, samtidigt kan det vara nyttigt att flytta fokus för en stund och låta kroppen göra något annat än bara trampa. Det kommer leda till utveckling. I samband med detta kommer jag också valsa vidare i förälskelsedimman, vägen mot Vasaloppet gör vi gemensamt, L och jag. 

onsdag 24 september 2014

Njutningscykling omsluten av höst

Vackert värre

Slits mellan känslorna här. Saknar sommarens värme och ljusa kvällar något så infernaliskt mycket. Njuter samtidigt av det vackra i hösten och fyller lungorna med kall, klar luft. Lite transportcykling längs vackra Umeälven var väl värd spenderad tid.




måndag 22 september 2014

Mer från Isälvsleden

Bilder OCH text

Hann inte med mer än att slänga upp några bilder i det förra inlägget, men faktiskt så förtjänar den turen lite mer omsorg än så. Var det kanske den sista hyfsat varma dagen för i år? Bara en sån sak bör ju omnämnas. Annars så var vi fyra kvinnfolk som körde detta 4-milapass på lördagen och det var första gången Annika var ut och cyklade i skog på riktigt efter kraschen med den brutna handleden i juli!! Tjoho!! Isälvsleden är bra rehab, mestadels snäll stig och inte jättemånga höjdmeter åt nåt håll.
Körde den mittersta "standardsträckan" av leden, Hällnäs - Djupsundet t o r - för att slippa den lite tråkigare delen närmast Vindeln och den tidsödande rodden över sundet åt andra hållet. Dessutom är det här skogen är som vackrast.
De snyggaste bilderna åkte upp föregående inlägg, men några till har jag på lager för att pigga upp dagens text också.




Natten innan avfärd fick jag ett lite märkligt infall och bytte pedaler på Canyon till de gamla M520 SPD-pedaler som satt på en gammal MTB och numer tjänstgör på racern i vanliga fall. Det blev en märklig cykelupplevelse, men jag ska köra några turer till på detta vis och brodera ut orden lite mer om varför jag annars förordar plattisar.


onsdag 17 september 2014

Obbola Challenge MTB i förkylningsdimma

Snörvelnäsorna på nya äventyr

Så har även Lena tagits av förkylningsdjävulen som ännu inte släppt sitt grepp om mig heller. Likväl ville vi provcykla en del av banan inför helgens MTB-lopp i Obbola. Lite som med Bikeboost, passa på att cykla när det är välskyltat i förväg, fast utan att ha för avsikt att köra själva loppet. Mm, vi är stigsnyltare ;)
Vi rullade iväg från klubbstugan ut på den stillsamma loop 1, det var fint. Hade inte snurrat ut på de vägarna förr och det var väldigt vackert vid vattnet. Den delen av Obbola hade jag inte sett.


Bra uppvärmningssträcka får man väl kalla det, ganska mycket grusväg och snälla stigar. Passade våra rinnande näsor fint. Loop 2 följer till stor del den fast skyltade Obbola Challenge-leden. Det var jobbigt att köra flåshurtig stig när kroppen helst bara vill lägga sig och sova nånstans. Benen tände bara till en gnutta i de små partierna jag tycker är lite lattjo, där berghällarna ligger i dagen och en får jobba lite med cykeln för att komma rätt. En ny och kul feature dök upp ännu längre fram i form av ett hopp! Tjoho! Alltid kul att flyga lite :)

Lena ögonmåttar höjden.
I övrigt så gick det rätt sekigt, jag får fortsätta nöta promenadcykling ett tag till för det känns inge bra när pulsen går upp. Laddar på med extra mycket frukt och grönt och sömn, hoppas på att bli lite piggare till helgen för att bättre kunna njuta av det vackra som skogarna bjuder på nu.


tisdag 16 september 2014

Strålande sol i vackra Umeåskogar

Finrull på finstig

Går det att ladda upp sig inför en sen kväll på jobb på ett bättre sätt? Tror inte det va...? Den lågt stående eftermiddagssolen lyste upp de annalkande höstfärgerna på träd och ris. Min trotjänar-Canyon visar inga tecken på att mattas av ännu, mattheten stod bara jag själv för, det är ett envist virus som klänger sig fast i min kropp. Att finrulla stig funkar ändå okej, särskilt de som är så platta som runt Nydalasjön.
Sannerligen en underbar tid i skogen, hoppas semi-värmen består en lång, lång tid framöver, helst långt in i oktober.



söndag 14 september 2014

Försiktig förkylningsrunda företogs

Mellan tupplurarna

Hade tänkt att till helgen, då minsann bör jag vara i form för att rocka på cykeln igen!! Tjohoo, pepp, psyched och allt det där. Sen kom helgen och jag framlider fortfarande livet i en gråzon av lätt ohälsa. Bajs. Hästbajs. Fast det var ändå en cykeltur halvt om halvt inbokad på lördagen, solen sken varmt och vackert, det har inte regnat på länge, sensommarstigarna är vackrare än någonsin. Övertalade mig själv om att en lugn tur måste jag kunna unna mig, så länge jag inte hetsar för mycket och går uppför den värsta backen. Som cykelsällskap hade jag en någorlunda ny cyklist, en ny bekantskap som skaffat sig en rolig Radon-lekhoj för skogsturer. Körde fram och tillbaks till Hampis på Tavelsjöleden, fint som snus och väl framme på berget trollade Emma fram ett kakpaket ur ryggsäcken! Två tummar upp, den här tjejen lär följa med på fler turer framöver :) Positivt också att det kändes ganska OK att cykla lugnt och inte så långt.
Måste nu besegra detta aber till matthet och diffusa förkylningskänningar. Under tiden går jag till vallokalen och lägger min röst för ett öppet Sverige utan rasism och inskränkhet.

Höstkänsla längs stigarna.

Norrsken om nätterna. 

fredag 12 september 2014

Strava - ska de va nåt?

Si sådär 10 år efter "alla" andra

Skaffade en användare på Strava för länge sen, surfade runt där, fattade inte grejen. Sen kom Garmin Connect med sin direktöverföring till Strava och jag behövde inte längre göra något aktivt för att få mina rundor dit. Kollade runt igen och... fattar kanske fortfarande inte grejen? Ser ju att mina rutter ibland sammanfaller med några segment, fast det slår ju sällan fel i att jag missar var segmenten är, ofta har jag stannat till nånstans (och fikat?) medan tiden rinner iväg. Dessutom är det dåligt med folk att jämföra sig mot och inte en enda kvinna på de slingriga småstigar jag hittills prickat in segment på. Att bara tävla mot sig själv är ju lite intetsägande i sekunder räknat, då är det roligare att bara försöka förbättra flowet, hoppa där jag inte tidigare vågat, köra ett trixigt parti utan fotisättning, luta ner cykeln lite tuffare i kurvorna, välja svårare linjer... smådetaljer som inte nödvändigtvis ger märkbart utslag på klockan. Nä, jag fattar nog inte grejen. Fast det kanske låter annorlunda den dag jag faktiskt lyckas köra snabbast på något av de segment mina stigrundor råkar sammanfalla med ;)


onsdag 10 september 2014

Sjukgymnastens dom: "stukad" rotatorcuff - dags för rehab

Måste köpa mig en Coca-Cola

Rehabilitering. Sjukgymnastiska övningar. Och just nu kom jag på att de försöker ju arbeta bort namnet sjukgymnast till förmån för det nya fysioterapeut, fast rubriken får stå kvar, som en språklig relik från en gammal hund som långsamt lär sig sitta.
Historien med den strulande axeln går tillbaks till hinderbanan Toughest i maj. Det har inte gått att röra axeln normalt sen dess och jag har väl just inte sovit en enda hel natt utan att vakna av det gör ont att ligga på den. Efter ett snabbt (och smärtsamt) klämmande, kännande, roterande, tryck och lyft kunde fysioterapeuten konstatera att rotatorcuffen är delvis satt ur spel, de fyra småmusklerna som håller överarmen på plats mot skulderbladets ledytor är osynkade. Ledkulan glider lite ur sitt läge och när jag då rör armen kläms supraspinatus mot nämnda skulderblad, impingementsyndrom alltså. Tack och lov har det ju inte påverkat cyklingen nämnvärt, förutom när jag måst klättra uppför berg och lyfta cykeln i olika lägen. Därav att det ändå gått en viss tid mellan skadetillfälle och uppsökandet av sjukvård...

Cola-flaskan ska bli min rehabvän. Inte för dryckens skull, förstås, utan för att den utgör ett lagom tungt och dynamiskt motstånd när jag ska motionera axeln i alla riktningar där cuffen provoceras. Småmusklerna ska lära sig att hålla sig på plats och stärkas upp. Det låter ju inte oöverkomligt, måste bara införskaffa mig den där läskflaskan, ty dylika drycker intas inte ofta här i hushållet.


måndag 8 september 2014

Oklar halvkrasslighet och tid för tankar om Vasaloppet

Nervös inför vintern

Matt i kropp och huvud, är det en märklig förkylning som spökar eller något annat? Jobbar iaf som vanligt, bara cyklingen är lagd åt sidan. Ägnade helgen åt svamp- och bärplockning  istället. Annat "spännande" som hände förra veckan var att vi bokade boende utanför Sälen lagom till Vasaloppshelgen. Samma ångest jag kände när anmälan var fullbordad bubblade upp igen. Jag har ännu inte förlikat mig med tanken på de 9 milen mellan Sälen och Mora. Hatar att älta saker jag ändå inte har kontroll över, ändå poppar det upp var och varannan dag. Just för tillfället finns faktiskt inte ett endaste smack jag kan göra i förberedelseväg, inte förrän snökanonerna på Nydala gått igång och jakten på skidmil och teknik kan börja. Mentalt är jag verkligen inte "där" ännu för denna utmaning, det är något som får komma när träningskalendern fyllts med längdpass. Sjukt onödigt att ödsla energi i förväg på dumma tankar, slå något hårt i huvudet på mig - någon, snälla!
I övrigt googlar jag på hur man kokar blåbärssylt på bästa sätt och försöker undvika att associera det till blåbärssoppa (och vasalopp).

Fina spår i Saxnäs i början av året.

lördag 6 september 2014

Bra kundsupport Garmin!

Nöjd kund för liten insats

Har haft problem med data-/laddningssladden till min Garmin Forerunner 110, den plastiga clipmojängen pajade. Testade att kontakta Garmins kundsupport, inte riktigt medveten om att det faktiskt var 2½ år sen jag köpte den och att det kanske är normalt slitage att en liten plastgrej går sönder. Det var inga problem dock, inom en vecka så har jag fått en ny sladd levererad, tack för det!


torsdag 4 september 2014

Sensommarvärme och post-semestervirus

Vik hädan förkylning

Förkylningar. De går inte att komma undan. Nu har jag drabbats av ett pendlande djäkulskap, vissa dagar frisk som en nötkärna, andra dagar bomull i huvudet och seg som sirap. Idag var en dålig dag. Bryt ut ordentligt eller försvinn goddamnit!! Det var var en jätte-jätteskön tordag det här, 20 grader, sol, riktig sensommarvärme - och så hade jag inga cykelben som dög till att ta tillvara på den. "Ja ä int bitter." Lena å andra sidan hade pangben och energi så det sprutade om det, for fram som ett jehu genom skogen. Gott att se :) Medan hon nötte krux kunde jag instagramma min cykel i skogen, det var ju en bra komplettering på så vis.



måndag 1 september 2014

Tuffare utmaningar i Bygdsiljum

Nya utmaningar, nya gränser

Vilken superdag Bygdsiljum bjöd på igår!! Blott ensiffriga plusgrader på morgonsidan när vi lämnade Umeå, sen kom solen upp ordentligt och vi blev varma både ini- och utifrån, det blev torrt och fint i lederna, skogen var vacker, folk var glada, grymt fint helt enkelt. Det var årets downhillpremiär för Andrea, fast eh... Lena och jag fick ändå jobba på rätt bra för att hålla jämn fart när lederna gick in i branter och stenkistor. Få kan hetsa mig som Andrea, det är då ett som är säkert. Var troligen därför vi hamnade i svarta leden innan dagens slut...

Tiden var väl mogen för att sabla ner några hjärnspöken och tro på sig själv (och på sin cykel) liiiiite mer än tidigare. Vi lockades över till andra sidan berget i Bygdsiljum, till Östdroppet. Djupa andetag, stirriga blickar, den svarta fyrkanten sticker i ögonen. Kikade på leden en sväng förra sommaren, dömde ut den som för svår, gick då förbi de flesta håriga passager och tittade inte bakåt. Med Andrea duger inte det förfarandet mycket till. Hon som kunde banan lite bättre ledde väg, vi andra gjorde bäst i att försöka suga oss fast så gott vi kunde. Någonstans i mig finns mantrat att kan hon, kan banne mig jag också! Så pass mycket har vi ändå cyklat ihop att jag vet att det stämmer rätt bra, men fasiken vilka nervbrytande pärsar jag måst gå igenom ibland för att uppfylla det.
Östdroppet är baserat på, surprise surprise, rätt så många dropp. Fiffigt nog finns det ändå vid varje dropp en rullbar B-linje, oftast nog så läskiga de också, det är ruskigt brant på den sidan berget. Stilstudie på en av de branta och lite halvsliriga kurvorna:




Redan här var det bra terapi för mig, jag behöver träna på att svänga! För att ha cyklat så mycket är jag erbarmligt klumpig när det kommer till kurvor, i synnerhet branta kurvor. Nåväl, det var som sagt bara att försöka hålla Andreas hjul och komma ihåg att andas ibland.
För att ha det så svårt med vissa tekniska moment finns det andra bitar som kommit till mig via automatik på något vis. Aldrig har jag känt mig som en daredevil, ändå har jag fått denna dragning till att vara i luften på en cykel. Egentligen är det helt tokigt, för jag är verkligen ingen bra hoppare och jag vet inte riktigt hur en ska göra för att göra det "rätt". Att köra utför en kant, ut i tomma luften, det skrämmer mig förstås, men lockar desto mer. Kunde därför inte hålla mig ifrån Östdroppets första dropp. Känner mig personlighetskluven i frågan, hemma i kökets lugna vrå är det mig helt främmande att det faktiskt är jag på bilden.


Mmm, adrenalin. Gött! Och en mental seger över mig själv.
Fortsatte med diverse andra utmaningar, några hällar, en stenkant som var rullbar och inte så hög som den ser ut, några passager som intuitivt kändes helfel fast ändå gick vägen. Tror jag sa innan att jag är en sån som sällan vill hänga så långt bak att jag riskerar sätta mig på bakdäcket, får kanske revidera det en smula. Bildbevis finns nu på att det är bra nära emellanåt :)


Fina - och branta! - hällar. Lena rullade som säkerheten själv.

Mot slutet av leden finns två rejäla utmaningar kvar, första vändan tog jag dem till största delen till fots, men så var det Andrea... Hon peppade till, vi kollade linjer, tänkte teknik, sen skulle den brantaste kurvan bemästras. Hon sladdade sig ner först, sådär halvhyfsat kontrollerat och verkligen sittandes över bakhjulet.


Sen... sen måsta väl jag också. Kan hon, kan jag - remember? Det smuliga underlaget skrämde mig, brantheten skrämde mig, kurvan skrämde mig. Det skrämde mig många gånger mer än att droppa nån meter. Det pågick ett krig i huvudet, ändå satt jag snart på Enduron på väg neråt. Tänkte bara: håll högt och skär in mot kurvan. Såg hur jag närmade mig stenkanten som markerar ytterkant av banan, låste nästan bakhjulet, blicken fixerade sig vid stenarna, kardinalfel deluxe, lyckades ändå kränga runt styret och rulla vidare mot kurvans utgång. Hur jag gjorde det, det minns jag inte. Efter att jag såg stenkanten minns jag inget, hörde bara Andrea tjoa och jag bromsade in bredvid henne nedanför branten. En blackout alltså, inte första gången jag får det på en cykel, både väldigt eggande och väldigt skrämmande. Vet inte hur det funkar, adrenalinet och spänningen sätter minnet ur spel på något vis. Har upplevt det på cykeln några gånger tidigare. Märkligt fenomen.

Just i momentet där jag krängt till styret,
på väg åt rätt håll! 

Efter kurvan återstår bara stenbrötet. Andrea körde i överlägsen stil, mitt i banan, utan bromsning, med enligt egen utsago minimal till ingen kontroll. Det skrämde mig som fasiken, men fullpumpad med adrenalin försökte jag göra samma sak. Släppa på, låta cykeln göra jobbet, bara titta rakt fram. Lustigt nog så funkade det. Tur det, slipper gärna trilla just där. 
Andrea coachar Lena "Typ här brukar jag köra, förmodligen
den dummaste jävla linjen, men här kör jag."

Enduron leder mig framåt/neråt.

Även Lena gav stenbråtet ett par försök, mäktigt att se,
hon som började cykla först förra året :)
Sa jag att det var en fenomenalt fin dag? Kan inte nog understrykas. Mitt i mitt eget svammel ska också sägas hur sporrande det är att se den mentala kampen och fokuseringen hos de andra, peppningen, glädjen, höra förskräckta och förtjusta utrop. Downhill är i sanning en lysande gruppaktivitet! Efter att vi besegrat hela Östdroppet tror jag solen sken lite klarare, skogens färger djupnade ytterligare, alla människor blev lite gladare och jag, jag blev ännu mer förälskad i det här med cykling i berg och skog!


Östdroppet finns på Youtube, inte min film men kolla gärna ändå :)