I mål!
Mitt livs första skidlopp avklarat! Tänkte skriva tävling först, men jag vet inte om jag som deltagare i motionsklass får kalla det tävling riktigt när jag hasade mig runt som dammotionär.
Stora Vildmannaloppet avgjordes för andra året i rad genom en herrans massa varv på konstsnöspåret på Nydala. "Egentligen" ska loppet gå fyra varv runt milspåret, nu blev det istället åtta varv på en 5 km-slinga. Åtta varv på ett spår jag kan återkalla centimeter för centimeter inne i huvudet sen långt innan, verkligen en mental utmaning de luxe utöver det faktum att hela 40 km skulle tillryggaläggas... på skidor... herreminje...
Som förberedelse inför Vasaloppet måste jag ändå prova åka några längre sträckor och det här var även en chans att seeda upp sig ett startled om stjärnorna stod rätt och skidgudarna vore med mig. Gick in i loppet tillsammans med Lena och en gemensam målsättning om att hålla ihop och gå i mål på 3 timmar och 30 minuter.
Det var en strålande vintersöndag, klarblå himmel, 6 minusgrader, vindstilla, skidorna låg på långa led i startfållan i föredömligt välpreparerade spår. Vet inte hur många deltagare det var, några hundra? Fältet sprack fort upp och vi kunde åka vårt eget tempo nästan för oss själva efter första backarna vilket visade sig bli ett förstavarv på blott 23 minuter! Ajaj, det hade varit bättre att gå ut lugnare och kunna öka allt eftersom, nu blev det tvärtom. 4:e och 5:e varvet var de tyngsta, mitt i loppet och med nästan oöverskådligt många varv kvar att köra, de gick på 28 resp. 29 minuter. Jag var sliten där, riktigt trött, fästet (eller om det var tekniken) började slira. Försökte bita mig fast i Lenas rygg så gott jag kunde, fast hon var så pigg, så pigg. Ögonen strålade och stakningen satt med kraft, hon var så peppad och pratade om adrenalin. Jag ville lägga mig ner och tröstäta choklad typ. Det var tungt. Sen petade Lena i mig lite druvsocker och det blev bättre för en stund <3
Vid varje varvning såg vi att det var gränspuck på målsättningen med 3:30, stressande. Jag tar inte den typen av tävlingshets på ett bra sätt, adrenalin och pepp finns inte i mig i en tävlingssituation. Inte alls. Det fanns episoder när jag bara drevs framåt av att jag banne mig skulle få valuta för de 250 kronor jag betalat i anmälningsavgift. Och jag har berättat för vänner och kollegor om att jag skulle köra loppet i helgen, jag måste ju kunna presentera ett resultat när de frågar hur det gick. Det flashade förbi avsnitt från en film jag sett om ultramarathon-löpare som fortsätter sina race fast deras kroppar håller på att falla sönder. Tänkte att kan de trotsa alla sina gränser borde väl jag kunna fortsätta hasa runt på elljusspåret på Nydala, det är faktiskt inte ens i närheten av gränsen av vad en frisk och kry människa likt jag själv borde klara av. Oftast tänkte jag nog faktiskt inget alls ändå, förutom på skidåkningen och hur djävulskt många varv det var kvar. Har ju sagt tidigare här att jag inte gillar nummerlappar, tävlingar och tidtagarur - jag menar det med eftertryck!
Efter sex avklarade varv var 40k-strecket inom räckhåll iaf, vi hade fått en personlig hejaklack i form av Maja som hejade på och hjälpte Lena med att langa druvsocker till mig vid varvningen (Tack! Beklagar att du behövde lyssna till den gamle skidlöparen medan du väntade på oss). Det blev lite lättare att ta sig upp för backarna när jag kunde tänka att nu är det nästsista gången, bara en gång till kvar, kör på bara. Klockan 14:06 (starten hade gått 11.00) passerade vi varvningen sista gången, 3:30-målet var nästan inom räckhåll. Nästan. Jag pressade på allt vad jag hade sista varvet, hyperventilerade mest hela tiden, svor åt skidorna när de slant, ignorerade brännandet från skavsårsblåsan som brustit på hälen. Tog det försiktigt genom de sista tekniska kurvorna som dragits genom skidlekparken för att säkert hålla mig på fötter och komma i mål utan missöden, Lena drog ifrån mig lite där men väntade in inför upploppet och vi åkte in gemensamt på 3 timmar 31 minuter.
Det var en pärs. 40 km av backe upp och backe ner med i sammanhanget väldigt korta staksträckor blev otroligt slitigt. Tidigare i vinter har jag kört ett par-tre pass på 25 km, det blev ett betydande hopp upp till 40 helt plötsligt, jag måste omvärdera hur pass slitig sträckan i sig är och lära mig disponera kraften bättre. Det kändes förrädiskt lugnt efter första varvet, redan efter andra varvet blev jag dock märkbart trött sen rasade jag fort innan uppryckningen på sista sträckan.
Jag tog mig ändå i mål och målsättningen var inte helt tagen ur luften! Sen om det räcker till att seeda sig till led 9 är väl tveksamt kanske, historiskt sett är det ett svårseedat lopp där även bra åkare hamnar ett led längre bak än om de kört lika bra på ett annat lopp. Har redan börjat planera för ett eller två ytterligare långlopp innan det är dags för det riktiga, jag behöver erfarenheten inte minst!
måndag 26 januari 2015
lördag 24 januari 2015
Tävlingsdags imorgon!
Vildmannaloppet
Nummerlapp, tidtagning, tävlingsnerver, publik, utmattning, resultatlistor... allt det där jag brukar göra mitt bästa för att undvika - imorgon sker det likväl. Jag har anmält mig till Stora Vildmannaloppet, ett 40 km-lopp som är seedningsgrundande för Vasaloppet. Fast jag vet inte om jag egentligen törs hoppas på att prestera en seedningsgrundande tid, primärt ser jag det som ett pilotförsök att överhuvudtaget lyckas åka skidor i 40 km. Det blir åtta varv på en 5 km-slinga. En utmaning (bland många) blir alltså att hålla reda på antalet körda varv, hur nu det ska gå till? Upp till fyra tror jag kommer gå bra, sen vette tusan. Kanske funktionärerna har bättre koll och kan plocka mig av banan vid åttonde varvningen.
Det känns smått bisarrt att jag ska stå på en startlinje imorgon, i ett skidlopp tillika! Fast det är ändå inget jämfört med overklighetskänslan av att Vasaloppet väntar runt knuten. Den här vintern är verkligen ingen annan lik.
måndag 19 januari 2015
Vinterns snabbaste pass #näradödenupplevelse
På skakiga ben
Nydalaspåret brukar prepareras ganska exakt en gång per dag, vilket är lite för lite med tanke på mängden åkare som under en dag sliter sönder både spår och stavfäste. Igår kväll var det som att åka i strösocker i väldigt grunda spår. För att någon gång få åka i riktigt fina spår var jag idag ute redan vid 10-tiden på förmiddagen, slog två flugor i smällen: kunde både sörpla dagsljus och åka i djupa spår med skarpa kanter. Just spårens kvalitet var också avgörande för att jag skulle våga mig på att åka utför de långa, branta backarna på den längre konstsnöslingan. Jag gav mig t.o.m. på saxbacken med efterföljande utförskörning för första gången ever. Rutinerade åkare må fnysa, och jag vet att både småkids och gamm'folk åker utför de där backarna som ingenting, likväl blir jag skakis som tusan där på krönet. Efter saxbacken klockade jag in vinterns högsta hastighet på 37 km/h, fruktansvärt läskigt och jag känner mig helt hjälplös på skidorna när de ränner iväg i spåret. Huvva, man kan ju slå ihjäl sig i lägre farter! Tack vare att det var så fina spår lyckades jag iaf klara min egen livhank den här gången och istället slå ihjäl några hjärnspöken, jag höll mig på benen passet igenom och ser nu fram emot vilodag imorgon efter att ha jobbat ihop 88 km senaste veckan.
Nydalaspåret brukar prepareras ganska exakt en gång per dag, vilket är lite för lite med tanke på mängden åkare som under en dag sliter sönder både spår och stavfäste. Igår kväll var det som att åka i strösocker i väldigt grunda spår. För att någon gång få åka i riktigt fina spår var jag idag ute redan vid 10-tiden på förmiddagen, slog två flugor i smällen: kunde både sörpla dagsljus och åka i djupa spår med skarpa kanter. Just spårens kvalitet var också avgörande för att jag skulle våga mig på att åka utför de långa, branta backarna på den längre konstsnöslingan. Jag gav mig t.o.m. på saxbacken med efterföljande utförskörning för första gången ever. Rutinerade åkare må fnysa, och jag vet att både småkids och gamm'folk åker utför de där backarna som ingenting, likväl blir jag skakis som tusan där på krönet. Efter saxbacken klockade jag in vinterns högsta hastighet på 37 km/h, fruktansvärt läskigt och jag känner mig helt hjälplös på skidorna när de ränner iväg i spåret. Huvva, man kan ju slå ihjäl sig i lägre farter! Tack vare att det var så fina spår lyckades jag iaf klara min egen livhank den här gången och istället slå ihjäl några hjärnspöken, jag höll mig på benen passet igenom och ser nu fram emot vilodag imorgon efter att ha jobbat ihop 88 km senaste veckan.
lördag 17 januari 2015
Svårt att skriva om skidåkningen
Skrivkrampen
Försöker mata på med skidpass, fyra pass förra veckan, fyra (ev. fem) denna vecka, måste jaga mil och balans. 27.5 mil hittills denna vinter, vore fint att skrapa ihop några till innan 8:e mars. Det hade sett bättre ut om inte större delen av december försvunnit ner i ett mörkt hål, både bokstavligt och bildligt. Hur som helst så går det bättre med skidandet än skrivandet för tillfället. Vet inte vad jag ska skriva om passen riktigt? Tänker mig mest att det blir olika varianter på att jag hasar eller stakar på mer eller mindre bra skidspår. Det är så fyrkantigt jämfört med den livfulla och mer varierande cyklingen. Förmodligen spelar det in att jag inte är skid- eller vinterfrälst på något vis, åker för att jag ska/borde och det är ju bra träning, men kul och spralligt? Nää, det går inte att jämföra med mountainbajkandet på något vis.
Istället borde jag ta och skriva ett inlägg om vad som anlände i den där Rose-kartongen egentligen, innan Fritz lade beslag på den...
Försöker mata på med skidpass, fyra pass förra veckan, fyra (ev. fem) denna vecka, måste jaga mil och balans. 27.5 mil hittills denna vinter, vore fint att skrapa ihop några till innan 8:e mars. Det hade sett bättre ut om inte större delen av december försvunnit ner i ett mörkt hål, både bokstavligt och bildligt. Hur som helst så går det bättre med skidandet än skrivandet för tillfället. Vet inte vad jag ska skriva om passen riktigt? Tänker mig mest att det blir olika varianter på att jag hasar eller stakar på mer eller mindre bra skidspår. Det är så fyrkantigt jämfört med den livfulla och mer varierande cyklingen. Förmodligen spelar det in att jag inte är skid- eller vinterfrälst på något vis, åker för att jag ska/borde och det är ju bra träning, men kul och spralligt? Nää, det går inte att jämföra med mountainbajkandet på något vis.
Istället borde jag ta och skriva ett inlägg om vad som anlände i den där Rose-kartongen egentligen, innan Fritz lade beslag på den...
Skidåkning i regn, oh the joy... |
Katt i låda. |
söndag 11 januari 2015
Det ...-sta från 2014
Superlativ från året som gått
Det mest adrenalinframkallande
31 augusti. Östdroppet i Bygdsiljum.
Det längsta
27 april. 100,4 km landsvägscykling. Det blev dåligt med riktiga långpass under året.
Det högsta
31 oktober. Med shuttle upp till Pico de las Nieves 1949 möh på Gran Canaria.
20 juli. För egen maskin: Ryfjället där vi pga annalkande regnväder vände ca 200 m från toppen, ~1200 möh.
Det sämsta
December. Mörk skitmånad.
Det bästa köpet
13 maj. De roooosa Haglöfs-shortsen.
Det varmaste
23 juli. 32 grader varmt.
Det kallaste
19 juli. Bad i Stor-Uman vid Umasjö, Hemavan.
Det vackraste
19 juli. Ovan nämnda bad och kvinnan i vattnet!
Mest gillade bilden på Instagram
19 december. Snöcykling.
Årets linslusigaste
7 aug. Heluppslaget i Totalt Umeå.
Mest otippade
22 mars. Anmäld till Vasaloppet.
Det roligaste
16 augusti. Att äntligen få cykla downhill i Åre, längtat dit i flera år!
Det mest adrenalinframkallande
31 augusti. Östdroppet i Bygdsiljum.
Det längsta
27 april. 100,4 km landsvägscykling. Det blev dåligt med riktiga långpass under året.
Det högsta
31 oktober. Med shuttle upp till Pico de las Nieves 1949 möh på Gran Canaria.
20 juli. För egen maskin: Ryfjället där vi pga annalkande regnväder vände ca 200 m från toppen, ~1200 möh.
Det ondaste
17 maj. Toughest. Avslutade loppet både tämligen blåslagen och med impingement i axeln som fortfarande förföljer mig.Det sämsta
December. Mörk skitmånad.
Det bästa köpet
13 maj. De roooosa Haglöfs-shortsen.
Det varmaste
23 juli. 32 grader varmt.
Det kallaste
19 juli. Bad i Stor-Uman vid Umasjö, Hemavan.
Det vackraste
19 juli. Ovan nämnda bad och kvinnan i vattnet!
Mest gillade bilden på Instagram
19 december. Snöcykling.
Årets linslusigaste
7 aug. Heluppslaget i Totalt Umeå.
Mest otippade
22 mars. Anmäld till Vasaloppet.
Det roligaste
16 augusti. Att äntligen få cykla downhill i Åre, längtat dit i flera år!
Det var mitt 2014 i korta höjdpunkter. Nu kan jag vinka adjö till det året och blicka framåt mot nya äventyr!
lördag 10 januari 2015
Hej och hå, staka på!
Ett pass med lite flyt och fart
Musklerna har så sakteliga börjat vänja sig vid stakrörelsen, sakteliga är ledordet här. Under säsongens första mil kände jag hur spretigt det var, inget stavtag var det andra likt, flaxigt, oflytande, spänt och stelt. Eftersom jag ännu inte tagit tekniklektionen jag fick i present så åker jag förmodligen fortfarande inte "rätt" men nu känns det åtminstone konsekvent och jag fick kört mitt snabbaste pass någonsin med 19 km på 1½ timme (visserligen på ett platt och bitvis ganska isigt spår men ändå). Går det att extrapolera till en sluttid på vasan på 7:06 ;-) Nä, målsättningen med Vasaloppet är att överhuvudtaget bara ta sig till Mora. Ifråga om tidsmål så... under tvåsiffrigt antal timmar? Fast jag törs egentligen inte ens sätta upp det, jag ska till Mora bara, punkt.
Olles spår är en fröjd för just stakning. Och jag begriper fortfarande inte hur de som enda ställe i stan kan få till så fina spår med den nästan obefintliga natursnön när inga andra lyckas alls. Hatten av och tack till spårdragarna!
Musklerna har så sakteliga börjat vänja sig vid stakrörelsen, sakteliga är ledordet här. Under säsongens första mil kände jag hur spretigt det var, inget stavtag var det andra likt, flaxigt, oflytande, spänt och stelt. Eftersom jag ännu inte tagit tekniklektionen jag fick i present så åker jag förmodligen fortfarande inte "rätt" men nu känns det åtminstone konsekvent och jag fick kört mitt snabbaste pass någonsin med 19 km på 1½ timme (visserligen på ett platt och bitvis ganska isigt spår men ändå). Går det att extrapolera till en sluttid på vasan på 7:06 ;-) Nä, målsättningen med Vasaloppet är att överhuvudtaget bara ta sig till Mora. Ifråga om tidsmål så... under tvåsiffrigt antal timmar? Fast jag törs egentligen inte ens sätta upp det, jag ska till Mora bara, punkt.
Olles spår är en fröjd för just stakning. Och jag begriper fortfarande inte hur de som enda ställe i stan kan få till så fina spår med den nästan obefintliga natursnön när inga andra lyckas alls. Hatten av och tack till spårdragarna!
onsdag 7 januari 2015
Bryter av med skidor igen
Varv på varv på varv
Två månader och en dag kvar till Vasaloppet, känner pressen att casha in fler skidmil på kontot. Blev drygt en till idag på Nydala. Vore det inte för konstsnön skulle vi stå oss slätt, utan den skulle det inte gå att bedriva mycket till kvalitativ skidträning. Fast jag är innerligt less på att se samma backar, samma kurvor, samma träd, samma folk, gång efter gång. Nåväl, det blir ju mindre distraherande då iaf, jag som gärna vill ha lite av naturupplevelse när jag motionerar också. Nu har jag sett allt nog många gånger för att kunna fokusera på spåret, på skidorna, på tekniken, på flåset och annat som kanske är viktigare än att titta på gnistrande granar (som det iofs inte fanns några av idag), flyende fåglar eller intressanta djurspår vid sidan om.
Som prognoserna ser ut lär jag snart vara tillbaka på samma ställe snart igen:
Två månader och en dag kvar till Vasaloppet, känner pressen att casha in fler skidmil på kontot. Blev drygt en till idag på Nydala. Vore det inte för konstsnön skulle vi stå oss slätt, utan den skulle det inte gå att bedriva mycket till kvalitativ skidträning. Fast jag är innerligt less på att se samma backar, samma kurvor, samma träd, samma folk, gång efter gång. Nåväl, det blir ju mindre distraherande då iaf, jag som gärna vill ha lite av naturupplevelse när jag motionerar också. Nu har jag sett allt nog många gånger för att kunna fokusera på spåret, på skidorna, på tekniken, på flåset och annat som kanske är viktigare än att titta på gnistrande granar (som det iofs inte fanns några av idag), flyende fåglar eller intressanta djurspår vid sidan om.
Som prognoserna ser ut lär jag snart vara tillbaka på samma ställe snart igen:
måndag 5 januari 2015
Sprang till skogs
#FromWhereIUsuallyRide
Klämdag och många är lediga, vintern har gjort en comeback med -9 grader och under dagen ett lätt snöfall. Längdskidåkarna drogs till konstsnöspåret på Nydala som flugor till enhästskit sockerbit. Hade verkligen inte lust att trängas där idag igen, fick nog efter igår! Alltså: på med löparskorna igen!
Och varför cyklar jag inte? Kort sagt för att jag inkvarterat mig som tillfällig sambo i en annan del av stan än där jag har cyklarna, de rymdes inte i packningen. Fast idag var det nog lika bra, hade förmodligen flugit som en vante om jag försökt cykla de stigar jag löpte/hasade på/sprang vid sidan om. Det var duktigt mycket blankis som lagt sig till ro längs de flesta stigarna, i början gick det rätt bra ändå men sen tilltog snöfallet och dolde mycket effektivt exakt var och hur isen låg.
Visste inte riktigt hur jag skulle regga passet på Funbeat. Sökte efter olika träningsformer under rubriken Löpning. Löpning - Rodelbana/motsv., Löpning - Med fara för livet, Löpning - Blankis eller Löpning - Utan dubbar på is hade passat okej. Inget av alternativet fanns. Fick bli Löpning - Djupsnö för det var så passet utvecklade sig så småningom, när jag inte längre kunde urskilja vad som var annat och vad som var is fick jag som regel "springa" bredvid stigen, i det snötäckta riset och det liknade mer snöpulsning än något annat. Fick ta det rätt lugnt för att inte trampa ner mig i djuphål eller hitta snirkelvägar runt lömska berghällar. 15 km på 2½ timme avslöjar bristen på tempo.
Letade mig bort mot Hässningberget, en favorit på cykel under barmarksperioden. Det var sig likt fast ändå inte.
Längtan efter cykelsommar knep tag i hjärtat, om vintern tänkte bestå så dröjer det väl 5 månader innan det går att cykla på barmark där igen!
Klämdag och många är lediga, vintern har gjort en comeback med -9 grader och under dagen ett lätt snöfall. Längdskidåkarna drogs till konstsnöspåret på Nydala som flugor till en
Och varför cyklar jag inte? Kort sagt för att jag inkvarterat mig som tillfällig sambo i en annan del av stan än där jag har cyklarna, de rymdes inte i packningen. Fast idag var det nog lika bra, hade förmodligen flugit som en vante om jag försökt cykla de stigar jag löpte/hasade på/sprang vid sidan om. Det var duktigt mycket blankis som lagt sig till ro längs de flesta stigarna, i början gick det rätt bra ändå men sen tilltog snöfallet och dolde mycket effektivt exakt var och hur isen låg.
Visste inte riktigt hur jag skulle regga passet på Funbeat. Sökte efter olika träningsformer under rubriken Löpning. Löpning - Rodelbana/motsv., Löpning - Med fara för livet, Löpning - Blankis eller Löpning - Utan dubbar på is hade passat okej. Inget av alternativet fanns. Fick bli Löpning - Djupsnö för det var så passet utvecklade sig så småningom, när jag inte längre kunde urskilja vad som var annat och vad som var is fick jag som regel "springa" bredvid stigen, i det snötäckta riset och det liknade mer snöpulsning än något annat. Fick ta det rätt lugnt för att inte trampa ner mig i djuphål eller hitta snirkelvägar runt lömska berghällar. 15 km på 2½ timme avslöjar bristen på tempo.
Letade mig bort mot Hässningberget, en favorit på cykel under barmarksperioden. Det var sig likt fast ändå inte.
Längtan efter cykelsommar knep tag i hjärtat, om vintern tänkte bestå så dröjer det väl 5 månader innan det går att cykla på barmark där igen!
lördag 3 januari 2015
Farväl 2014, let´s kicka igång 2015
Springande start på året
Får se vad det blir för slags bloggande såhär i början av 2015, det borde vara en skidblogg med tanke på Vasaloppet, jag vill helst att det ska vara en cykelblogg för det är ju roligast, fast i realiteten får jag kicka igång året som en löparblogg. Årets två första pass har jag löpt: kort och rushigt samt lugnt och lite längre. Inte så mycket att orda om egentligen, isgatorna inbjuder inte direkt till cykling och plusgraderna har gått hårt åt snön i skidspåren. Då får en ta det som blir kvar.
2014 har vi vinkat adjö till, en dag när jag har lite att göra kommer ett inlägg med höjdpunkter. 2015 har anlänt och en annan dag (eller samma dag som tidigare nämnd) ska jag plita ner några tankar, målpunkter och önskningar inför det nya året.
Gott nytt år och god fortsättning!
Får se vad det blir för slags bloggande såhär i början av 2015, det borde vara en skidblogg med tanke på Vasaloppet, jag vill helst att det ska vara en cykelblogg för det är ju roligast, fast i realiteten får jag kicka igång året som en löparblogg. Årets två första pass har jag löpt: kort och rushigt samt lugnt och lite längre. Inte så mycket att orda om egentligen, isgatorna inbjuder inte direkt till cykling och plusgraderna har gått hårt åt snön i skidspåren. Då får en ta det som blir kvar.
2014 har vi vinkat adjö till, en dag när jag har lite att göra kommer ett inlägg med höjdpunkter. 2015 har anlänt och en annan dag (eller samma dag som tidigare nämnd) ska jag plita ner några tankar, målpunkter och önskningar inför det nya året.
Gott nytt år och god fortsättning!
Tumme upp för nytt år och två sköna träningspass med hyfsat formbesked. |
Vy från löpturen över den isbelagda älven med stadens ljus i fjärran. |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)