Njuter av sol, skog, pushbike, sommar & sällskap

Humm, jag kan ha lite svårt för träningsbloggar där allt ständigt är så glättigt, kalasbra och underbart. Samtidigt känner jag att jag själv halkat in lite på det spåret på sista tiden. Sommaren har hittills verkligen varit så bra! Men jag lovar, det kommer komma deppiga inlägg om skitpass, skitväder, skitben och elände också den dag det inträffar. Här undanhålls inget! Fast idag var det ännu en sån där kanondag. Fokus låg på Hässningberget och att fortsätta nöta in de trixiga partierna, pushbike:a till toppen för att ta om, med lite andningspauser i blåbärsriset och fäktning med några hysteriskt aggressiva myggor.
Enduron uppför sig som en dröm i den här miljön, jag visste egentligen inte riktigt vad jag skulle kunna förvänta mig av denna tillökning men jag hade inte kunnat önska mig något bättre. Sen är det ju som alltid så att cykeln är bara en liten del av det hela, den som sitter på cykeln har förstås huvudrollen - där jag behagligt skumpade fram på min heldämpade hoj hade jag en rejsig Scott Scale hardtail i bakhasorna. Och den verkade gå lika fint den. Den kan man ju suga på ett tag.
Solen var med oss till största delen under dagen, den svenska sommaren är slående vacker, skogen är torr, mjuk och välkomnande, jag hade fantastiskt sällskap i Lena (tusen tack för kaffe och cookies!) och ja, det var ett sånt där kalasbra och underbart cykelpass det här. Det är nästan så jag börjar glömma bort hur det är att uppleva riktig misär.