En halvmara i terrängen

Skulle ut och jogga lite i skogen idag hade jag tänkt, runda Grössjön och Nydalasjön. Har dålig koll på min "löpform", vet inte alls vad jag orkar eftersom jag springer såpass sällan. Så jag öppnade upp i lugnt tempo för att hålla mig springandes så långt det gick iaf, det är ju en bit runt sjöarna.
Kändes lite motigt när jag närmade mig Grössjön, kollade Garmin-klockan just som den slog om till 5 km, hmm... En stund senare gjorde jag ett ogenomtänkt vägval och befann mig snart omgiven av midjehöga snår av brännässlor. Aj. Fick sakta kliva tillbaks i mina egna spår för att undvika alltför omfattande brännskador. Sen stod det inte på förrän jag nått 10 km-strecket, 65 minuter hade det tagit, inklusive fighten med det gigantiska brännässlefästet.
Älgade vidare genom skogen och nådde Tomtebo. Betade av den trista transportsträckan på grus och asfalt för att komma till stigarna öst om Nydalasjön. Flöt på fint genom skogen. Vid 14 km kände jag mig fräsch, det var samtidigt en tangering av den dittills längsta sträcka jag någonsin sprungit, vilket av en slump också råkade vara vid en runda runt sjöarna, fast det var för drygt ett år sen.
Insåg att tvåmilsgränsen var inom räckhåll för första gången, räknade kilometrarna i huvudet och kom fram till att jag skulle behöva skarva på rundan med en vända på Nydala motionsspår för att få ihop en nog lång sträcka. Efter ett par kilometer på elljusspårets monotona, lätt kuperade grusväg så stumnade benen till ordentligt för första gången. Fick bita i lite för att till slut ändå nå skogsstigarna längs sjöns västra strandkant. Benen var väldigt mycket löpvilligare i terrängen än på platta vägen. Den andra milen gick på strax under 60 minuter. Sen var det bara slutspurten kvar hem, 1.6 km som klarades av utan större kroppsliga protester.

Jag är smått förbluffad över att det gick vägen. I år har jag två löppass över en mil, båda på 12 km. Det är ett rejält hopp upp till 21.6 km. Men förutom lite periodvisa känningar i höft- och knäleder och en lätt sveda under fötterna så gick det ju fint. Medeltempot är ju, jämfört med riktiga löpare, mediokert (6:01 min/km). Fast jag kan inte jämföra mig med löpare, man bör väl öht inte jämföra sig med andra än sig själv. Så sett till vad jag presterat tidigare är det här ett rejält lyft, med ett väl avvägt tempo som gav en medelpuls en god bit under mjölksyratröskeln slog jag till med ett ordentligt pers i sträcka räknat. Det är jag nöjd med!