Helt knäckt igår

Gav mig inte ens på att försöka blogga igår, det fanns inte kraft nog. Men för att ta det från början: Gick upp hyfsat tidigt för att komma mig ut på cykeln innan den stekande solen stod alltför högt. Sökte mig för första gången på länge bort från den kvava, stillastående luften inne i skogarna och sträckte istället ut på landsvägen. Det var nog en månad sen jag använde racern till något annat än transportcykling, Richmond förtjänade alltså att få komma ut på en riktig sväng.
Cyklade upp mot Tavelsjö på nästan helt tomma vägar och njöt av den svalkande fartvinden och solen på nosen. Knappt tre timmar senare var jag åter hemma och väldigt nöjd, inte alltför trött heller, tempot var måttligt.

Det som fällde mig var det som följde efter detta pass och det var inget som hade med cykling eller ens med träning att göra. Onej, det var istället ett par småkids som skulle underhållas en eftermiddag. Jag kan inte begripa hur en 4- och en 2-åring kan orka springa så mycket. De lyckades då trötta ut mig på ett par timmar i lekparken iaf. Sen skulle hela cirkusen utfodras med allt vad det innebär och underhållas en stund till. Jag somnade då både ovaggad och utan godnattsaga efter den pärsen. Småbarnsföräldrar alltså... vilka hjältar de är!