Så for umegänget ner till Ö-vik igen då Höga kusten bike park körde liften även denna lördag. Och vilken kraschfest det blev, cyklister och cyklar for till både höger och vänster, det blev ispåsar och blodutgjutelser och gu´ vet allt. Inga allvarliga skador som tur var, fast ont gjorde det nog i de flesta ändå. Jag gjorde bort min värsta vurpa redan i första åket. Körde ju förstås med nya cykeln och överskattade kanske min/vår kurvtagningsförmåga i en brant rotmatta en smula. Det blev väl bara något nytt blåmärke av det. Blodet och behovet av ispåse stod andra för.
Inte helt dumt ändå att dra omkull så tidigt på dagen, för därefter kan det bara gå bättre! Och som det gick sen! När minnet av vurpan bleknat kunde jag stå på ganska bra, Enduron är en underbar cykel att köra utför. Alla trixiga partier kunde köras utan förhandstitt, det gick fint att rycka den utför drop och den fantastiska gaffeln glufsar i sig rötter och stenar som små munsbitar. Jag har aldrig tidigare kört så fort utför de där backarna. Vilken kick! Vilken glädje!
Det här var en bra hårdtestning av den nya cykeln och den har verkligen inte gjort mig besviken så långt.
 |
| Två av de grymma tjejerna som körde utför idag. |
 |
| Den obligatoriska liftbilden. Som vanligt livrädd inför första åket. |
 |
| Martin kör snyggt utför kanten som krävde sina offer idag. |
 |
Avslutningen längs vita leden på baksidan av berget, underbar
sträckning över böljande hällar med makalös utsikt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar