Upplägget kändes rätt simpelt: 4x1 min-intervaller, upprepa 3 gånger med några minuters vila emellan. När jag kollade pulskurvan efteråt såg det inte riktigt ut så. Ganska nära visserligen, fast nära skjuter ingen hare. Vem tusan sätter sig och kör 13 intervaller? 13... när 12 hade varit ett så jämnt och fint och delbart tal. Tur jag inte är alltför OCD:ig, då hade jag behövt gå tillbaka till IKSU och köra några fler intervaller för att jämna till siffrorna en smula.
 |
| Ett två tre fyr - ett två tre fyr fem(!?!) - ett två tre fyr. |
Haha! Ja du, hade du gått tillbaka hade jag blivit lite orolig;)
SvaraRaderaJag blev ärligt talat rätt orolig över att tanken öht dök upp ;) Asymmetrin är faktiskt en smula störande. Får börja föra anteckningar under intervallpassen kanske, så man vet med säkerhet hur många man redan kört.
RaderaBrukar vara samma problem under 4x4-passen. När man börjar tveka över om man kört 2 eller 3 minuter och vad klockan egentligen visade när man började. Inte ens brightaste ögonblick det där...