En skogsrunda med MTB på skarsnö

Det är inte många dagar på året som den där magiska skaren dyker upp, så hård att den bär både cykel och cyklist. Nu efter en tids slaskväder följt av ett par nätters ordentliga kallgrader så kom den iaf. Direkt efter frukost packade jag ryggan och drog iväg till skogs, med siktet inställt på Tavelsjöleden!

Starten vid regementet.

Lite knöligt till en början där många fötter trampat djupa spår men det blev bättre efter ett tag och det var bara att flyta vidare uppepå snön.Såg även spår från en cyklist som passerade här igår.

Det fanns en del andra spår också. Gamla spår av hare, färskare avtryck av...hmm, det lär väl vara räv det där?

Det är ingen tvekan om att Canyon Nerve XC är en hoj som stormtrivs i skogen, jag i min tur stormtrivs på hojen!  

Just innan Tavelsjöleden når Hamptjärnsberget så vek jag österut, längs kraftledningsgatan som korsar I20-skogen. Det sitter så väldigt spännande skyltar i den där skogen...

Punkten om att färdas med fordon i terrängen gillar jag lite extra. 

Här var det tamigtusan helt magisk cykling! Jag kunde surfa runt på skaren vartän jag ville. Lite svårt att se på bilden kanske men mina spår går längs skogskanten till vänster. 

Det dök upp några besvärliga hinder i form av rinnande bäckar i djupa diken. På ett ställe fanns åtminstone en bro, eller något som liknande något som varit en bro. På andra ställen blev det till att leta sig snöbryggor eller helt enkelt hoppa. Vad gör man inte för lite spänning i vardagen?!

Nej, jag cyklade inte över "bron", jag valde att ytterst
varsamt hasa mig över med cykeln på axeln. 

Måste slänga in en bild på snyggcykeln också :-)

I samma veva var det dags att fylla på med lite energi, det tar trots allt på krafterna att trampa sig fram på snön. Halvfrusen Vitargo-bar smakade mumma! 

Kort därefter lämnade jag I20-skogen och hamnade i Ersmark varifrån jag dök in på ett skoterspår.

Cyklade över öppna fält. Återigen sådär magiskt fint, det var bara att cykla på åt vilket håll som helst! 

Dessvärre ledde skoterspåren så småningom till en återvändsgränd där jag fann mig omgiven av delvis öppet och rinnande vatten. På gamla spår såg det ut som att leden korsade ån, men idag var det helt kört med det (ville inte riskera ett ofrivilligt dopp), hade inget annat val än att retirera och leta mig ut på närmsta väg istället.
Sen började snöflingorna segla ner och det kändes som ett bra läge att styra hemåt.

32 km och knappt 2½ timme. En minnesvärd tur, för det är som sagt var inte så ofta man får läge att cykla på den perfekta skaren.