Tavelsjöleden har tinat fram

Det är så kul att få återupptäcka alla hemtama stigar. Det senaste tillskottet där vintern släppt sitt grepp är Tavelsjöleden med alla de där rötterna, stenarna och spångarna jag känner nästan utan och innan, det var alltför länge sen cykeln fick rulla över dem senast. Kul att återigen testa utmaningarna som finns där och få ett mått på hur mycket av tekniken man tappat under vintern, det är allt lite ringrostigt må jag säga. Hoppas det går snabbt att ta igen.
Snön var nästan helt borta från leden, men geggigt nå djävulskt på vissa ställen. Väljer att visa bilder från de torra, hårda stigsnuttarna istället - ser roligare ut så!

Spångbalansen finns fortfarande kvar, gick fint även över denna spång där mittbrädan knäckts. Lite vingligt men gick bättre än jag trott ändå.

Benen var trötta efter gårdagens 11-milare, kvarvarande krafter räckte precis till att trampa sig upp på Hamptjärnsberget. Stötte på en gammal bekant på berget och fick jaga rygg när vi tog leden vidare över Tjälamarksbergets torra, fina hällar.

Sen vek jag av åt mitt håll, tog "blåa leden" mot Rödäng istället för att ta samma stig tillbaka. En kort sträcka längs en vindstilla hyggeskant där solen låg på fick jag en riktig försmak av sommaren, så himla varmt, torrt och fint det var där! Underbart. Sköna maj, välkommen!