Downhillpremiär i Ö-vik

Idag slog Höga Kusten Bike Park upp sina portar för året, de kunde omöjligen ha valt en vackrare dag! I sommarvärme kunde vi njuta av högklassig cykling utför ett berg vars like tyvärr inte står att finna i Umeå-trakten. Det var med ett lätt pirr i magen jag hakade på cykeln på den numer ganska välbekanta sittliften inför det första åket.

Nämen, vad är det där för cykel? En Trek...?

Det var lite stel åkning första vändan nerför berget, nervositet och ringrostighet gjorde det hela ganska oföljsamt och skumpigt. Jag var så överspänd att mjölksyran i benen kom nästan omgående. Redan till andra åket lättade det betydligt, hittade min plats på cykeln, kunde utan tvekan köra droppet som föredömligt visas av Cissi här nedan, vågade komma in med mer fart över stöket och bara återupptäckte allt det roliga med nerförsåkning!

Körde några olika leder utför berget, vissa mer trixiga än andra. Det här staketet är väldigt välplacerat, det kan nog flera intyga, även Annika som parkerade sig emot det idag.

Det var idel glada miner bland de många cyklisterna, man kan stå ut med att det blir en stunds väntan i liftkön mellan åken - ju fler cyklister som kommer dit, desto större chans att bikeparken kan fortsätta hålla öppet!

Och vad var det nu för cykel jag åkte på? Jag har bestämt mig för att min Canyon inte får åka downhill fler gånger, att dämparen dog förra gången jag var i Ö-vik blev droppen. Den heter Nerve XC av en anledning. Nog dög den gott när jag ville prova det här med downhill de första gångerna, men den kommer inte tåla mer hårdkörning känns det som. Jag vill ha kvar den som en fungerande stigcykel, så nu måste jag försöka hitta alternativ tills dess jag får en ny egen utförshoj.
Idag fick jag låna/hyra en Trek Session. En stabil och robust pjäs som jag nästan omedelbart kom fantastiskt bra överens med! Den gav mig ett självförtroende som jag nog inte varit med om förr, den bar mig utför drop som jag tidigare fått svindel bara av att titta på, det blev inte ett enda obehagligt tjuvsläpp över de fuktiga rotmattorna, den låg så stadigt i luften att jag vågade satsa lite extra över hoppen samtidigt som den ändå var relativt lätt att svänga runt i tighta kurvor. Jag blev lite småförtjust i den, om min nya cykel ens kommer i närheten av det här så blir jag sjukt nöjd med den.

Summa summarum då: en fantastiskt rolig dag med kunglig cykling med glada och härliga människor. Stor eloge till eldsjälarna som underhåller lederna och ser till att vi utbölingar från plattmarkerna kan komma och roa oss bland bergen emellanåt :)