Distanspass med halvmarainslag

Min ursprungliga lördagsplan att ligga i soffan, käka snacks och må halvkasst gick om intet redan igår kväll. Med ett något grumlat omdöme lät det istället som en kanonidé att haka på en landsvägsrunda tidigt lördag förmiddag. När alarmet ljöd i morse var jag allt annat än pigg och fräsch, men frukosten gick trots allt ner (och stannade nere), vattenflaskan fylldes, kedjan smörjdes och lagom tills jag fick rulla ut i solskenet så hade den värsta huvudvärken lagt sig. Fick en liten vilostund i den värmande solen när jag väntade på de andra vid mötesplatsen och då slog humöret om, det var inte alls så dumt att bli utdragen på en cykelrunda en så vacker dag. Det kändes rentav som att det faktiskt skulle bli riktigt skönt!

Planen var att fara till Vännäs, de andra skulle langa dricka, tider och pepp till en som sprang Vännäs halvmara. Så vi tog oss dit i behagligt tempo, följde loppet, käkade hamburgare och hade det allmänt trevligt innan hemfärd. Vägen tillbaks mot stan blev lite tuffare, tog en mer kuperad väg via Mosjö och Hössjö samt styrde in över Rödtjärnsberget. Detta berg alltså, känns alltid som en liten seger var gång man ens lyckas ta sig upp till toppen. Fast att bli avhängd på vägen upp sved lite. Iofs väntat, men fan... lite till borde jag väl ha kunnat trycka på...?
Hur som helst, sjukt trevlig och social runda. Jag imponerades stort av de där tokiga löparna som springer så fruktansvärt fort. Vädret var fint. Jag fick äntligen köra ett landsvägspass med sällskap igen (gud vad det är skönt att ligga på rulle!). Totalt landade det på 114 km, årets hittills längsta runda.