Fredagskvällscykling på hällarna vid Hamptjärnsberget, sökandes efter nya linjer och drops. De stenkanter som såg ut som stora stup förra året kändes mer i stil med trottoarkanter i år. Det är väl det som är utveckling. Vi fick leta oss nya "stup" att hoppa utför. Kvällens kungliga sällskap Maria peppade och ledde väg.
Det är läskigt när kanterna blir så höga att de just inte går att rulla utför, man måste göra det där rycket i styret och hoppa ut. Mycket av det sitter bara i huvudet förstås, hjärnspöken och mentala spärrar kommer och går, den gamla termen "Ryck i styret, tönt!" for förbi några gånger för att repa mod. Med ren viljestyrka måste man till slut tvinga bort fingrarna från bromshandtagen. Farten är din vän.
 |
| Först tveka... |
 |
| ...sen köra! |
Lilla Hamptjärnsberget är faktiskt riktigt bra för sån här träning, där finns utmaningar av alla svårighetsgrader, från släta fina hällar till rena dödsdrop. Kanonfint en så här varm och torr kväll!
Härligt! Åh, vad jag saknar er och Hampis! Jag har faktiskt inte vågat hoppa ut för ett endaste litet icke-rullbart dropp i år. Måste se till att få nån ändring på det :)
SvaraRaderaVi och Hampis saknar dig också! Vette fan om jag vågat heller om inte Maria peppat på. Vi hinner väl köra nån runda efter du kommit hem och innan du drar iväg på nästa äventyr...? Jag hoppas på det iaf!
Radera