Så vad blir det här långa inlägget om då? Mest bara tankar om hur jag ska lära mig koppla ihop träning och prestation och hur jag ska lära känna mitt huvud och mina ben. Tror jag måste få det här på print att kolla på tillbaka på vid senare tillfälle. Om någon orkar läsa så välkommen in i mitt huvud.
Tänkte mig innan dagens race att jo, nog vill man köra så bra det går utifrån de dagsaktuella förutsättningarna, men jag gjorde ingen toppning inför dagen för det var ju ingen "riktig tävling" på gång. Det enda jag gjorde var att ta det liiite lugnare på gårdagens distanspass, för att "spara" på benen. Hur mycket det nu finns att spara på efter ett styrkepass med bl.a. mark, press och utfall...
Hela veckan har sett ut som vanligt i stort sett, dvs träning i någon form varje dag, om än med en något blygsammare träningsvolym sett till hur föregående veckor har varit. Intressant nu att jämföra denna veckan med uppladdningsveckan inför landsvägsloppet Bikeboost jag körde tidigare i sommar. Träningskalendern på Funbeat är bra att ha alltså!
Så här såg veckan ut nu inför UmBR:
Och för att koppla ihop det här med att prestera; inför BB ville jag köra bra och förberedde mig för det - inför UmBR brydde jag mig inte såå mycket i förväg, ett inofficiellt plojrace liksom. Men väl på startlinjen, och när man såg de andra satsa 100%... då blev det plötsligt jävligt trist att stå där med tomma ben, även om träningsveckan varit bra fanns ju inget kvar att trycka i med idag. Körde så bra det gick utifrån dagens förutsättningar, enligt den ursprungliga tanken och målsättningen, men jag hade velat mer, mycket mer! Inser jag efteråt. Att den viljan fanns i huvudet visste jag inte riktigt innan, det blir något att lägga på minnet inför framtiden. Kort sagt, lika nöjd som jag var efter BB lika onöjd är jag idag. Resultatet är skitsamma, jag vet att jag alltid placerar mig i bott oavsett och det var förväntat, men att inte få ut det där som man vet finns i kroppen gnager oskönt i bakhuvudet.
Måste också lära mig bättre vilken tidsrymd som gäller för fullgod återhämtning efter olika slags träningspass. Har haft någon sorts föreställning om att styrketräningspassen sliter inte så hårt, det är så skiljt från cykelträningen att jag tyckt att de borde gå att kombinera tätt inpå varann. Börjar dock inse att det är inte riktigt så. Det kanske fungerade bättre tidigare, när jag var allmänt klen på alla sätt och vis och all träning gav utveckling oavsett hur den utfördes. Nu börjar jag se och känna en viss konflikt mellan prestation på gymmet vs på cykeln. Dagens pulsgraf visar klara tecken på nerträning, det tror jag kan bero på att jag maxat ur benen på gymmet två gånger denna vecka, utöver då att jag kört två intervallbetonade pass just innan helgen. Finns det inte nog med bränsle i benmusklerna blir inte heller hjärtat satt under särskilt hård press.
 |
| Pulsgrafer för specialsträcka 1, 2 & 3 med resp. toppnotering utmärkt. |
En mer världslig lärdom är att färg i skogen är HELT rätt. Suddigt som tusan men färgerna syns!
Det blev en svada av rang det här. Troligen av minimalt intresse för andra utöver mig själv, men det är min blogg och jag skriver det jag vill :) Det här är relevant för min cykelträning så därför hamnar det här för att jag ska försöka komma ihåg det jag lärt under dagen.
Tycker att det var ett väldigt intressant inlägg! Ingen svada i mina ögon.
SvaraRaderaKänner igen mig lite, det är jättesvårt att hitta en bra balans mellan träning och återhämtning. Det är lätt att tuffa på, speciellt när kroppen känns vara på. I praktiken är de där tecknen på nedträning/slitenhet svåra att ta till sig, man vet ju rent teoretiskt hur det är. Likaså att underskatta gympassen, Vaddå liksom jag blev ju inte så svettig.
Även om det är svårt i bland är vilan oerhört viktig, något jag lärt mig under sommaren, lika viktig mentalt som fysikskt.
Oavsett sett vart man hamnar resultatmässigt och har för mål vill man ju göra sitt bästa och förstår dig. Men samtidigt tycker jag du ska känna dig nöjd! Du körde ju och gjorde ju ditt bästa trots ovilliga ben! Bra jobbat Karin!! Och härliga bilder från loppet i det andra inlägget:)
Min längsta kommentar...här talar vi om svada!
Uppskattar att du tog dig tiden Helena :)
RaderaVilan är förstås viktig, jag har väl på något sätt tänkt att dagar med t.ex. bara ett gympass är en sorts vilodag. Men den definitionen verkar inte vara riktigt hållbar i längden, jag blir sliten alltför ofta. Ett antal gånger under sommaren har jag noterat perioder där cyklingen går segt, där jag inte får upp pulsen över tröskeln, inte kan ta ut mig eller pressa på så hårt som jag vet att jag kan med en pigg kropp. Det var bara 3-4 veckor sen jag senast blev tvungen att ta oplanerade vilodagar, riktiga vilodagar, för cyklingen funkade inte alls med kolasega ben och inget flås alls.
Får nog börja på att tänka om lite. Samtidigt är det ju så kul att cykla att jag helst bara vill göra det hela tiden :)
Och så måste jag komma ihåg att det visst finns en prestationsinstinkt som behöver få sitt ibland. Självkännedomen är inte på topp :/ Hade jag kunnat köra på max och känna kraften i benen hade jag skitit fullständigt i om jag blivit sist, faktiskt hade jag föredragit det framför det läge som det blev, att jag hamnade inte riktigt sist men kunde inte köra mitt allra bästa. Det var... otillfredsställande att inte få känna den riktigt brännande mjölksyran.
Det blev en del nytt att tänka på. Tackar för input :)
Många bra tankar tycker jag! Fasen, jag lär mig ju hur mkt som helst av att läsa om hur du lägger upp din träning, vad som funkar och vad som inte funkar. Själv har jag ju totalt noll i planering när det gäller träningen, så jag behöver få all input jag kan få. Sen är ju frågan förstås om det går in.. :)
SvaraRaderaJäkligt tråkigt med känslan på och efter loppet dock. Måste säga att du höll väldigt god min! Lite tur för mig var det ju, för det var väldigt kul att vi var så himla jämna tycker jag. Nu inser jag att det var för att din kropp inte var på topp, det borde jag ju ha förstått :)
Och slutligen JA, faan vilken skillnad på färgfotona! Sjukt bra!!
Nästa år ska vi klå fler killar bestämmer jag nu, eller varför inte redan den 20:e?
Att ni orkar ta er igenom textmassan. Imponerande!
RaderaMen du, jag tror ärligt talat inte att resultatet blivit nämnvärt annorlunda en annan dag. Så inlägget är inte en "ursäkt" för slutresultatet utan bara en utläggning om hur träningen påverkar maxprestation och en påminnelse om hur jag ska tänka till en annan gång (som till den 20:e t.ex ;)).
Och ja, färg is the shit! Tack för att ni fått mig att inse det :)
Effekten av vila är något man brukar lära sig senare än effekten av träning, imho. Jag tävlar väldigt sporadiskt numera, men under ett par år höll jag på med triathlon och sista säsongen tävlade jag väldigt intensivt. Jag lärde mig att jag presterade som absolut bäst efter två dagars helvila, om inte annat för att jag då var så oerhört sugen på att träna och verkligen få ta ut mig. Ibland är det inte kroppens faktiska status utan huvudets uppfattning om kroppens status som spelar mest roll (lite lagom rörigt uttryckt :)). Om man tränat mycket och liksom "vet" att man är sliten så är det svårt att få ut det där lilla sista. Om man däremot vilat och ätit lite extra så "vet" man att man borde vara pigg och fräsch vilket gör att man orkar pressa sig bättre.
SvaraRaderaLägger man upp sin träning själv och tränar för att det är kul så blir det lätt för mycket, i alla fall om man också vill kunna maxprestera. Det tåls att tänka på att mindre faktiskt är bättre ur det avseendet.
//Kristin
Låter väldigt vettigt alltihop. Förmodligen hade jag kunnat säga något liknande själv om jag skulle råda någon annan som hamnat i en svacka, men det brukar vara svårt att rikta den där klarsyntheten mot sig själv. Onekligen har jag en (hel) del kvar att lära, testa och fundera över.
Radera