Har aldrig i mitt liv ens suttit på en liknande cykel. Van vid min lätta och sprättiga XC-cykel så kändes den här ungefär som en traktor i jämförelse. Den ville bara mosa på rakt framåt, förutom vid alla små hopp när fjädringen sköt ifrån och skickade iväg mig på lite längre flygturer. Kul kul!
Fick väl liiite ångest när jag hörde att den var i stort sett sprillans ny, den hade bara körts 5 gånger. Inte riktigt läge att försöka testa gränserna och riskera att krascha mao, så det blev rätt så stillsamma åk nerför Varvsberget. Väldigt intressant att få känna på hur en sån här cykel beter sig, fast det kan ändå tilläggas att vi blev inte alls vänner under de fåtal timmar vi körde. Förutom vid hoppen ville den ligga som klistrad mot marken och äta upp alla hinder i dess väg och förstås inte alls svänga, jag vill hellre sitta lite lättare på cykeln, lyfta framhjulet över stöket och manövrera runt de största hindren. Något av kulturkrock där alltså. Sen var det ju lite pinsamt att jag hade stora problem med att få upp det tunga aset till cykel på liftkrokarna :) Nja, en DH-cykel står inte riktigt överst på önskelistan även om det var grymt skoj att äntligen få testa en!
Eftersom jag ändå tog det rätt lugnt i backen så tog jag mig också tiden att fota lite, alla bilder från dagen hittas annars i tråden på happy om höstdownhill i Ö-vik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar