Hoppsan, det blev visst en dirthoj!

Efter gårdagens tankar på en hardtail så landade jag till slut en dirtcykel efter en timmes klämmande, kännande, provande och allmänt cykelsnack i butiken. Fråga mig inte hur det gick till :)
Jag kom hem med en UMF Hardy, min blivande lek/hopp/vardags/tramshoj.

Sadeln (nästan) i bott - ståcykling är det som gäller!

Premiärturen gick runt de två sjöarna, alltså Grössjön och Nydalasjön. En standardrunda jag kan utan och innan, en passande sväng för att känna efter var jag har den nya cykeln någonstans.

Underlaget var lätt snöpudrat, marken därunder var torr och tämligen hårdfrusen. Perfekt för cykling!! Inte ens på hällarna vid Grössjön var det särskilt halt.
Tyckte förresten att sjön såg lite annorlunda ut idag, det tog någon minut innan jag insåg att det var för att den numer är is- och snötäckt. Alltså, kylan har jag inget emot, men snön får hemskt gärna dröja ett lååååångt tag till.

Testade på lite spångcykling också förstås, vilket inte var några som helst problem. Cykeln är hur stabil som helst.

Det tog på rejält att ståcykla i skogen, kommer få grymt starka ben av det här :) Standardrundan har inte känts så jobbig på länge, men jag tror det här kan vara riktigt bra för tekniken också, man måste helt klart hålla sig smidigare och rörligare på en sån här hoj än på den heldämpade. Det är lätt att bli bekväm i att låta dämpningen äta upp allt stök, men man tappar ju fart och flow på det. Får se om det här kan göra mig till en allmänt bättre skogscyklist.

Väl vid Nydala började jag känna mig rätt så mör, blev inte så många bilder därifrån. Faktiskt bara en. Sen blev jag toktrött och kall och ville bara ta mig hem.

Så sjuuuukt kul att cykla i skogen igen! Har ju blivit nästan en veckas uppehåll, huvva. Måtte det aldrig behöva hända igen.
Rundan, drygt 20 km tog mig 1h 50min, något men inte så värst mycket längre än vad den brukar göra. Fast idag blev jag tröttare än vad jag brukar bli.