Inte riktigt min dag, men MTB är alltid kul ändå!

Vet inte om jag ska börja med det positiva eller negativa...
Eller bara konstatera att mountainbike är grymt skoj även om det inte alltid går som man tänkt.

Det började på väldigt snälla stigar i Röbäck.

Men sen blev det svårare, så svårt att alla mina efterföljande bilder bara blev av det suddiga slaget. Tur det fanns andra fotografer, för det var mindre suddigt i Martins kamera.
Utför hällan här var det fullt fokus som gällde och försöka att tänka bort det där 3-metersstupet som lurar till vänster i bild.

Ny cykel har gett nytt självförtroende.

Efterredigerar in några fler bilder från samma bergshäll. Stilstudie i hur man snyggast tar sig an en häll vs en inte riktigt lika pricksäker utmanare. Jag har mer att lära, en lägre tyngdpunkt längre bak vore en bra början. (Tack Andrea för bilderna!)

Martin visar hur man ska göra.

Jag är långtifrån lika säker i sadeln, men ner kom jag iaf.

Det saknas inte utmaningar i den där skogen direkt, det är bara början som ser beskedlig ut.

Nästa anhalt: Hässningberget. Ett litet knubbigt berg där man ändå kan få ihop några höjdmeter av utförskörning. Men först måste man upp och det tog ordentligt på krafterna, var bra mör i benen när det blev dags att åka utför vilket förstås straffade sig. Efter en osmidig halvvurpa som jag ändå klarade mig ur ståendes på benen (fråga mig inte hur det gick till) så körde jag fast i en grop med framhjulet. Cykeln stannade, jag fortsatte och låret landade på en uppstickande sten. Inte bra, känns som att det är en lårkaka på gång där. Cykeln tippade förstås över och gav mig en smäll på vaden också, bara som grädde på moset sådär. Resten av nerfarten tog jag det lite lugnare...

Och någonstans i röran så fick bakväxeln en smäll, kedjan rasslade och hoppade. Gick väl att justera till hyfsat men det blev inte bra, jag hoppas det bara är växelörat som gett sig. Passerade genom Umåker-skogen på väg hemåt sen, då var benen riktigt tunga och trötta. Just som det bara vara någon kilometer kvar så börjar det pysa från bakdäcket. Genomslagspunka i ett stenröse. Jag som nästan aldrig brukar punka. Extraslangen låg på plats i ryggsäcken iaf, som tur var.
Sen avrundades alltihop med en knapp mil transportcykling hem.

Trots vissa besvär och den kvardröjande känslan av manglade kroppsdelar så är jag ändå riktigt nöjd med kvällen! Fasiken vad det är kul med mountainbike!