Utvärdering av formen

Efter alla mörka, kalla, snöiga månader kom maj som en räddande ängel och gav oss livslusten åter. April bjöd på blygsamma 18 timmar cykling, i maj blev det 47! De allra flesta i solsken dessutom :) 

Träningen i maj.

Det är först i maj man får ett kvitto på hur vinterträningen gått. Kontrollerade labtester i all ära, men det är ute på mina hemmastigar jag bäst kan utvärdera om vinterträningen haft avsedd effekt. Det här var den andra vintern efter att jag vänt mitt liv från soffsittande till cykling. Förra vintersäsongen låg mycket fokus på att vänja kroppen vid större träningsvolym och att bygga upp en grunduthållighet utan att bryta ner för mycket, många långa lågintensiva (spinning)pass med andra ord. Kompletterat med grundläggande styrketräning enligt nybörjarmall 1A. Den riktiga cykelformen slipades sen fram under sommaren. Frågan var hur den skulle kunna konserveras, eller allra helst förbättras, när snön kom...

Tanken fanns på att konstruera ett träningsschema med en kontrollerad balans mellan styrka, intervall och uthållighet. Det blev inte så, det kändes som att det skulle ta död på min träningslust. Det är och måste vara roligt att träna, jag vill ha friheten att känna efter vad jag är sugen på att träna just idag. Med ett schema, hur optimalt det än må vara, blir det inte roligt. Jag behöver inte maximera träningseffekten, inte som den hobbymotionär jag är. Utslaget över tid försökte jag dock få till variation i passen. Upplägget blev väldigt skiljt från föregående vinter, nu pallade kroppen hårdare träning betydligt oftare. Jag har kört mer intervallträning, styrketräningen har utvecklats ordentligt och fått ta mycket mer plats och för att inte tappa alltför mycket teknik på cykeln så har jag kört de där ibland plågsamt kalla stigpassen i mörkret ute i Gammlia-skogen. Att få köra mountainbike mellan varven har också påmint mig om hur kul det är cykla, det har gett motivation att köra de mer enformiga passen inomhus i gymmet och i spinnningsalen. 

Januari.

Så, en månad in på cykelsäsongen, är jag en sämre eller bättre cyklist än i höstas? Well, det finns förstås många aspekter att väga in. De första stigpassen i år var faktiskt inte mycket att hänga i granen, tekniken och timingen för stigcyklingen fanns inte riktigt där och jag var snäppet sämre än innan vintern. När ringrostigheten släppte var det en annan sak dock, nu kan jag dra nytta av den ökade kroppsstyrkan, inte minst överkroppsstyrkan, för att manövrera cykeln bättre och säkrare än någonsin tidigare. Konditionsmässigt märks också en viss förbättring, jag kan köra hårdare under längre tid, men skillnaden är inte jättestor. Framförallt märks ändå att jag återhämtar mig snabbare efter t.ex. en tuff backe. 

Jag kan inte säga att jag är en non-responder, men jag tycks ha ordentligt dåliga medfödda förutsättningar för att förbättra just kondisen. Mitt hjärta ÄR klent (jmfr. mushjärta) och jag tror att en väldigt stor del av de förbättringar jag gjort i första hand kommer sig av bättre muskulär anpassning. Det är lite frustrerande att behöva lägga så mycket mer tid och tanke på träningen jämfört med de som har förutsättningarna med sig för att kunna hålla jämna steg med dem, men säg mig något här i livet som är helt rättvist. 

Trots bristen på uppstyrda rutiner och mycket av gå-på-känn så har vinterträningen ändå slagit väl ut. Jag är starkare, snyggare och bättre än förra säsongen ;) Pannbenet har växt sig tjockare och lustigt nog så gäller det modet också. Downhillsäsongen avslutades i Ö-vik förra året och inleddes på samma ställe för nån vecka sen, och utan att ha kört utför däremellan så gick det betydligt mycket bättre nu! Den gåtan får jag suga på ett tag... 

En annan skillnad i år jämfört med förra året är att jag sen i höstas kombinerar träning med ett heltidsjobb, det har påverkat den totala träningsvolymen en del men jag tror inte det har någon negativ inverkan överlag ändå. Snarare tvärtom, nu kan jag shoppa mer cykelprylar och en ny cykel som kommer göra tillvaron ännu roligare :) 

Långt inlägg, men det är lite småkyligt och småregnigt där ute, vad passar väl då bättre än att lägga några minuter på navelskådning. Nu ska jag återgå till att kolla cykelfilmer och peppa inför nästa helgs cykeläventyr!