Hade återigen ont om tid för cykling, max en timme kunde jag sätta undan, inkl. ombyte och annat. För att få maximalt med cykling per minut så drog jag av ett riktigt hetsigt svetto-tempo-pass. Eller tröskelpass skulle man väl kunna kalla det också. Ut i den nyregnade skogen och bara mata på, inget snyggt finlir över de slippriga rotmattorna utan siktet var bara inställt framåt och det med fart. Ingen andhämtning på de kortare partierna av lättåkt sandstig, istället två snäpp tyngre växel och maxtryck på pedalerna (ja förutom just när jag stannade till och fixade en bild till bloggen då).
Luftfuktigheten låg på 100% och svetten rann. Salt- och gyttjesmak i munnen. Lovely. Sjukt jobbigt att köra pass på det här sättet, det här är verkligen huvudanledningen till att jag inte vill hålla på och tävla - fattar inte grejen med att pressa sig så här timmar i sträck. Det är så mycket trevligare att köra med snack- och fikapauser :) Svårt att klämma in dock när vardagen är fylld av andra göromål också. Som kvalitetspass räknat hamnar det här rätt högt dock, jag blir ju ändå bättre om jag pressar mig själv lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar