Gaaah, så frustrerande det är med dessa tandskador. Om ni nödvändigtvis måste vurpa ute i skogen någon gång - akta tänderna säger jag bara! Det här ärendet har dragit ut på tiden. Jag kraschade i november och det senaste beskedet jag fick i januari var att det borde göras en ny krona till en av tänderna istället för den fyllning som gjordes som akutåtgärd direkt efter vurpan, men behandlingsunderlaget har visst inte letat sig fram till försäkringsbolaget här under våren så jag vet inte än om de har lust att pröjsa för det. Under väntetiden så har förstås den tillfälliga lagningen fått för sig att släppa, utan något yttre våld så lossnade den bara i helgen. Inte för att jag hade nån lust att hoppa upp i tandläkarstolen igen men man kan ju inte gå runt med en stor glugg heller, i synnerhet inte när det gäller en av framtänderna.
Fick så en halvakut tid hos tandläkeriet, kl 7 i morse var jag dit, extra härligt eftersom jag stämplade ut från jobbet halv 3 inatt. Tjejen som satt vid mottagningsdisken utbrast spontant "oj vad du ser trött ut då". Tack för den!
Hur som helst, en ny tillfällig låtsastand är på plats och garnityret ser någorlunda normalt ut igen om man inte tittar alltför nära. Men helvete vilka otäcka verktyg de har till hands, tandläkaren var iofs jättegullig och hon verkade uppriktigt bekymrad över att hon var tvungen att göra en del smärtsamma manövrar, fast det är nästan så jag hoppas det dröjer innan försäkringsbolaget kommer till beslut för jag längtar verkligen inte tillbaka till den där stolen igen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar