Går det att tillmötesgå alla brukare av en skog?

Det finns många slags aktiviteter att ägna sig åt i en skog, de flesta accepterar att så är fallet. Men konflikter kan ändå uppstå när ytan är begränsad, brukarna många och folk har felaktiga uppfattningar om rättsläget. Stadsliden, eller Gammliaskogen som jag föredrar att kalla den, är lite av ett sånt område. Skogen ligger centralt i stan, omgiven av bostadsområden åt alla håll. Det vistas alltså rätt mycket folk där, de flesta förstås till fots, men visst är vi ett antal som cyklar där också. I skogen finns motions-/elljusspår samt ett utbrett stignät upptrampat av djur och människor. När man kommer till någon av skogens entréer så möts man av en skylt med en spårkarta, information om att man inte får gå i skidspåren vintertid samt en cykelförbudsskylt. Enligt de lokala ordningsföreskrifterna är det mycket riktigt förbjudet att cykla i anlagda motionsspår, men det finns en utbredd felaktig uppfattning om att hela Stadsliden omfattas av förbudet. Lätt att tro när man ser dessa skyltar. Det här gör att man får onda ögat av en del folk man möter och jag har ju rent av blivit utskälld av en dryg en som envist hävdade att där råder totalt cykelförbud.

I kommunala dokument nämns aldrig rekreationscykling överhuvudtaget, det är som att cykling anses endast kunna användas för persontransport mellan punkt A & B och sådan sker i långsamt tempo på cykelbana. I takt med att cykling blir en alltmer utbredd motionsform, inte minst mountainbike då, så kan det finnas skäl att faktiskt ta det i beaktande när nya styrdokument upprättas. En sån sak som att totalförbjuda cykling i alla motionsspår är egentligen befängt, vad kan det finnas för rimlig anledning att inte få motionera på cykel i spåren? I synnerhet de längre dagspåren som knappt är mer än en knölig singletrack sommartid. Jag hoppas på ändring i det avseendet så småningom, men frågan måste ju på något sätt lyftas i så fall. 

Åter till Stadsliden då. Det ska upprättas en ny skötselplan för området och idag träffade jag några representanter från kommunen för att ge lite input från en cyklists synvinkel. Inte minst då synliggöra att vi faktiskt finns och att vi också använder skogen. Och jag tycker att det vore skönt om vi fick någon form av offentligt erkännande om just det. I förlängningen skulle det kunna leda till att "vi" kanske kan dra en mountainbikeled genom skogen, med utgångspunkt i de befintliga stigarna men skiljt från de grusvägar som utgör dagens motionsspår. "Vi" är något av en flytande term, någon form av organisation bör väl engageras i så fall, det är inte ett enpersonsjobb direkt. Det här skulle också medvetandegöra annat folk om att cyklister finns i skogarna, om att vi kan dyka upp där, att vi har rätt att vistas där och det behöver inte alls ske på bekostnad av någon annans utrymme - det går att samsas! Får se om det i framtiden får genomslag på alla nivåer att skogar, stigar och leder kan användas till annat än löpning och skidåkning. 

Efter det lilla mötet i utkanten av skogen så passade jag förstås på att cykla lite också. I vintras lyckades jag ju äntligen lära mig stignätet som körs upp med skoter, men nu på sommaren ser man ju att det finns minst tredubbelt så många stigar i skogen. Väldigt förvirrande och vilseledande, jag snurrade runt i 1½ timme och behövde knappt köra samma stig två gånger under den tiden. Det är stor variation på stigarna, men de flesta är rätt bökiga med rotmattor och/eller stenskravel - sjukt kul! 

"Ravinstigen" - om man måste trilla där så är det bäst
att göra det åt rätt håll. 

Nya snygga shorts har jag fått också, blått är fint! Det piffar verkligen upp cykelpassen med lite färgglada kläder. 

Det är ju kanonfint för cykling i den här skogen!