Åkte till Ö-vik igen för att köra liftburet. Måste säga att det var en väl spenderad lördag, det var himla roligt och det gjordes nya framsteg. Jag vet inte om det gick särskilt mycket fortare än
förra helgen, men känslan var betydligt bättre. Kunde prestera både stabilare och mer attackerande åkning. Det enskilt största steget utanför komfortzonen och mot utveckling var att ge sig på droppet som bjöd på ett par meters luftfärd i både höjd- och längsled. Förra helgen stod vi bara och tittade osäkert på trärampen som leder mot avgrunden, den här gången cyklade vi den!
 |
| En flygande bloggare. |
Tekniken och gränserna för vad som är läskigt flyttas fram i en rasande takt i downhillbackarna, jag tror jag lärt mig mer på de fyra dagar jag kört i bike parks här i september än under resten av månaden sammanlagt.
Stort tack till alla peppande medcyklister som hängde i backen! Tänk vad man törs göra med lite pepp från åskådarplats. Jag är mycket glad och stolt över umeågänget som utvecklats massor under den här sommaren och som alltid bjuder på inspirerande cykelhäng. Alla körde dessutom det där droppet under dagen, mäktigt!
Shit vad najs! Om landning och inrun är bra brukar själva droppandet lösa sig av sig självt. Cool känsla när man vågar något man verkligen inte trodde att man skulle göra :).
SvaraRaderaSjälv flyttar jag just nu och har inte hunnit cykla på en hel vecka, blev ju inte mindre sugen nu :P.
Det är ett snällt och väl avvägt dropp på alla sätt och vis, så egentligen gällde det "bara" att hålla huvudet under kontroll. Kan iofs vara nog så svårt när varenda nervfiber vill nypa åt bromsarna när kanten närmar sig...
RaderaRiktigt coolt att det gick vägen ändå! Kicken efteråt var rätt häftig :)
Stackare, hoppas du får möjlighet att hoppa upp på sadeln snart igen!
Fasen jag är inte LIIITE avundsjuk!!! Vill åxå
SvaraRaderaJag är övertygad om att du också skulle ta det där droppet nu. Du blir väl med till Ö-vik den 20:e?
Radera