Mysigt med PEMS

Skön känsla i kroppen idag.
Jag vet att träningsvärkens vara eller icke-vara är en dålig indikator på hur hårt eller bra man tränat, men det känns ändå lite gôtt när musklerna är såhär ömma och stela. Orsaken till PEMS, post-exercise muscle soreness (obs! ej att förväxla med den betydligt tristare PMS) är väl inte riktigt utredd ännu? Eller DOMS som det också kallas - delayed onset muscle soreness.

Det mest spridda teorin säger att träningsvärk uppkommer pga mikrorupturer i muskelfibrerna, och det låter väl vettigt att små skador i musklerna skulle kunna ge upphov till smärta. Problemet är dock att när man tittat närmare på de här mikroskopiskt små strukturerna så ser man förvisso en strukturell förändring, men inga cellskador eller tecken på inflammation som man tidigare sagt var orsak till träningsvärk. Kan också tilläggas att muskelvävnaden i sig själv inte har någon känsel, de smärtkänsliga nervtrådarna sitter i bindväven som omger musklerna, så små mikrorupturer i fibrerna skulle inte kunna uppfattas som en smärtframkallande skada. Det har forskats en del på träningsvärk här i Umeå och vad jag förstått av deras resultat så tolkas de förändringar man kan se i muskelfibrerna efter träning som en tillväxt av sarkomererna, muskelfibrillerna förlängs och detta gör oss bättre anpassade för att klara av samma typ av belastning nästa gång vi utsätts för den. Det här kan dock vara helt skilt från den värk vi känner, de smärtkänsliga nerverna sitter som sagt i bindväven och retas möjligen av att bindväven blivit skadad och/eller utsätts för stress pga svullnad i musklerna.

Det verkar finnas en hel del kvar att utreda inom området. Fast personligen nöjer jag mig för stunden med att förstrött sitta och peta på bröstmusklerna för att få känna den där sköna ömheten som följt på gårdagens gympass.