Alla dessa backar

Ja alltså, Umeå är väldigt platt. Söker man sig en bit bort från stan dyker det upp några ordentliga knixar men de är få och utspridda. Fast det finns en plats där det är ruskigt tätt mellan backarna, därtill är de sanslöst långa, och de hittas förstås i spinningsalen. Jag fattar verkligen inte grejen. De blandas upp med "raksträckor" och ibland lite "motvind". Ehm, näe, vi sitter på stillastående motionscyklar i ett übervarmt rum...

Idag blev det nog över en timmes "backcykling" - snäppet värre än TdF-cyklisternas klättring upp till Alpe d'Huez. Men inget ont om spinning i sig, det är bra konditionsträning och passen är väl utformade för att passa motionärernas smak, något som har mycket lite med cykling att göra. Fast ibland hakar man upp sig på de där smågrejerna ändå, kanske för att jag snittar en bit över 1 timme/dag lyssnades på snacket om alla de där imaginära "backarna" och "raksträckorna". 

Vän av ordning frågar sig då varför jag envisas med att gå på passen? Tja, till viss del för att det är den bästa form av cykel(liknande)träning jag kan köra utan att knäna beckar ihop av vårvinterkyla och kallblåst. Så jag hänger kvar på IKSU ett tag till, Umeås mest kuperade plats.