Platserna hade gått åt som smör i solsken så det ska ha varit 80 pers som satt där och trampade. Samtidigt som Vasaloppet rullade på storbildsskärm så var det 4 spinninginstruktörer där framme som poppade musik och såg till att vi fick variation i cyklingen.
Försökte tänka på att ta det lugnt i början, tänkte att jag kommer bli nog trött ändå... Men, ju längre tiden gick desto piggare blev jag. Och lustigt nog... ju mer slitna de andra såg ut, desto mer energi fick jag :-)
Det var en ren fröjd att se Brink spurta ner alla de andra, men det var tudelade känslor till den nya rekordtiden. Sjukt bra åkt förstås, men 3:38 kändes lite futtigt, jag hade ju väntat mig ett pass på minst 4 timmar. Som tur var så tänkte ledarna detsamma, så efter skidåkarnas målgång så körde de vidare ändå - tummen upp för det!!
Total tid i sadeln blev alltså 4h 19 min till slut.
Tydligen så hade jag sparat mig onödigt mycket, för under de sista minutrarna kunde jag lägga in både en och två högre växlar och under slutspurten petade jag in en maxpulsnotering på 100%. Medelpulsen för hela passet hamnade på 82%, vilket låter rätt högt och borde egentligen innebära att jag kraschar efter si sådär 2½-3 timmar. Nu gjorde jag inte det, tvärtom så kände jag mig fräsch hela tiden (förutom efter den sista urladdningen). Kanske dags att omvärdera min kapacitet en smula? Det verkar som att vinterns alla långa pass i spinningsalen gett resultat, goda resultat! Riktigt roligt att få ett kvitto på det.
För sakens skull, ett pulsdiagram över dagens prövning. Rätt tydlig intensitetsökning mot slutet.
Det var en fin avrundning på en annars väldigt speciell och annorlunda vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar