Jag vet inte vad det är i det repetitiva trampandet som gör det, men redan efter 10 minuters stillsam uppvärmning så infinner sig ett lugn i "själen". Alla tankegångar pausas och stressen rinner av en i takt med svettdropparna. Och om det är något jag behöver just nu, så är det avstressning... När man går runt med ett närapå konstant stresspåslag så utgör träningen ett så välbehövligt andningshål, en frizon från allt och alla. Bara en enda sak gäller, och det är att få benen att driva runt de där pedalerna.
Dagens pass blev ett sådant man "egentligen" inte ska köra, ett mellanmjölkspass i ingenmansland där medelpuls hamnade strax över 80% av max. Men det sk*t jag högaktningsfullt i idag, jag körde så hårt jag orkade i 2 timmar, för det var vad kropp och knopp behövde. Eller ja, lite till hade jag väl kunnat pusha på, men då hade jag inte tagit mig hem för egen maskin efteråt! Det här var ett riktigt bra onsdagspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar