Spinning vs cykling

Jag har lite svårt att bestämma mig för vad jag tycker om spinning, egentligen. Tanken är att den ska agera ersättningsträning för cyklingen som inte kan genomföras i detta kalla klimat, samtidigt som det inte går att komma ifrån att det faktiskt inte är cykling.
Visst, spinningcykeln har också en sadel, ett styre, ett par pedaler man trampar runt. Men den står ju bara där. Som ett dött ting. Därtill tillkommer det där med hur spinningpassen läggs upp av instruktörerna och hur avlägsna dessa ibland kan vara från hur cykling är, men det är en annan diskussion.

Nu har det gått lite mer än 3 månader sen jag testade spinning för första gången. Sedan dess har jag suttit 56 timmar i spinningsalen - och jag måste ju säga att när jag väl sitter där och kör mina pass om 1-3 timmar så känns det helt OK. Det känns som att det ger nåt och någonstans tycker jag väl ändå att det är lite kul. Samtidigt så slås jag av en annan insikt varenda gång jag trotsar kylan och cyklar utomhus; det är ju såhär cykling ska kännas! Med en sprallig och aktiv cykel mellan benen, som ger omedelbar feedback på de rörelser man gör, som skickar vidare känslan av markens yta upp genom kroppen, som straffar en om man gör fel. Där och då känns spinningen som ett avlägset och ovärdigt träningsalternativ.
Fast när kylan gör sig påmind resignerar jag gång på gång och kryper tillbaks in i IKSUs värme för de där passen i spinningsalen. Och när jag väl sitter där tänker jag ändå att det här är inte så dumt, det är ju typ som cykling...

Med det sagt, dagens träning blev ett trippelpass spinning ;-) 2h 52min. Och med den nya leksaken Garmin FR110 så kan jag för första gången se hur pulsen studsat upp och ner under tidens gång. Medel hamnade på 134 bpm och jag höll mig en bra bit under max hela tiden. Ett soft pass helt enkelt, som kändes helt OK (fastän det inte var cykling).