Tunnelseende och en milstolpe

Har två saker att avhandla idag. 

Börjar med några noteringar angående dagens träningspass. Med -10 grader på termometern så var valet enkelt, spinningsalens +20°C fick det bli. En snabb titt i träningskalendern avslöjade att veckans samtliga cykelpass varit av det längre och lågintensiva slaget; det fick alltså bli ett 55-minuterspass + uppvärmning med fullt ös idag!
Matade upp pulsen till 181 bpm (motsvarar min tidigare maxnotering på spinning) under det första tunga partiet men kände att jag hade mer att ge. Mot slutet av nästa "uppförsbacke" och den sista "spurten" ville jag på allvar testa vad hjärtat går för; såg pulsklockan stiga...183...184... här började världen krympa, musiken tystnade, synen blev dimmig...185... har ingen aning om vad instruktören snackade om här, stirrade stint på en suddig punkt långt bort på motstående vägg, det perifera seendet försvann helt... sneglade ner på klockan...186...186... mjölksyran och svetten sprutade... 186!
Sen var det dags att glida tillbaks ner i sadeln och lugna ner tempot. Musiken återkom till full volym och världen expanderade igen, pulsen tickade ner mot mer normala nivåer. Pustade ut och trampade ur. Långpass i all ära men ibland är det bra skönt att bara mata på maximalt.

Tid: 63 minuter
Medelpuls: 161 bpm
Maxpuls: 186 bpm

Milstolpen jag nämner i rubriken då? Om jag summerar veckans träning så landar det på 648 minuter totalt (inkluderar då både spinning, cykling, styrka och innebandy). Vilket är en toppnotering för antal träningsminuter på en vecka, första gången jag kommer över 10 timmar faktiskt. Något av ett delmål på vägen mot det övergripande Mål 1, där jag tänkt uppnå 10 timmar av cykelträning per vecka.