MTB-distans på skoterspår

For upp ur sängen tidigt i ottan för att hinna cykla lite skoterspår innan solen värmt på ytlagret för mycket. Kollade in skoterledskartan på eniro (kartor.eniro.se -> Trafikinformation -> Skoterleder) och tog sikte på spåren väst-sydväst om stan.
Tog mig först till Notvarpsbron och gick ut på älvisen för att ta en bild till happys Visa din cykel mot en is-tråd.

Sen tuggade jag asfalt några hundra meter förbi Klabböle innan skoterleden dök upp. Bye bye asfalt.

Hann inte komma långt in i skogen innan jag insåg att det här skulle bli en tung cykeltur. Skaren var inte alls så bra som jag hoppats på, det var som småsegt att trampa sig framåt, men det gick iaf! På myrarna där solen kommit åt gick det åtminstone något bättre än inne i skogen, någon hastighet att tala om gick det dock inte att hålla. Underlaget var sådär att man måst trampa i nerförsbackarna för att inte få stopp.

Passerade en Jan-Ers stuga längs leden, ingen var hemma. Överhuvudtaget såg jag inte en levande själ i skogen, knappt ens en fågel, det var nästan lite märkligt tyst och dött bland träden.

En mil/en timme efter jag lämnat asfalten nådde jag så en ganska efterlängtad milstolpe, enligt den memorerade kartan skulle det nu inte vara så värst långt kvar till Skravelsjö. Tog sikte mot Umeå, total cykeltid var runt två timmar här och det började kännas.

Men innan jag kunde nå stora vägen så skulle Hässningberget passeras. Cykling uppför i den mosiga snön var inte att tänka på, pushbike fick det bli. Det var bra ändå, för då fick jag upp värmen i fötterna igen. Till slut nådde jag ett krön där jag kunde skymta stan långt bort mellan träden. Tittar man riktigt noga på bilden ser man en liten plupp som bryter den jämna horisonten, det är vattentornet på Mariehem, inte långt ifrån där jag bor. Det var fortfarande rätt lång väg hem alltså.

Efter att krönet var passerat fick jag en härlig belöning. Varje cyklist som knuffar sig uppför en backe belönas ju snart med en motsvarande utförslöpa, det är en av de naturlagar jag gillar bäst! Det var riktigt skön cykling ner mot Skravelsjö, komplett med små velodromkurvor och allt. Skoj skoj, som gjort för cykling.

Enligt den ursprungliga planen skulle jag sen ha styrt in på skoterspåren genom Röbäcksskogen, men tiden rann iväg då den fina, hårda skaren som jag tänkt mig lyst med sin frånvaro. Det blev till att trampa bilväg härifrån istället, medvinden gjorde det till en tämligen komfortabel slutsträcka, MTB och dubbdäck till trots.
Rutten (4.5 mil):