Utöver den återkommande frågan Vars är jag? så var kvällens andra frågetecken: Is eller vatten...? Alla stigar och vägar blänkte i ljusskenet, vilket på vissa ställen innebar ett lika tunt som förrädiskt isskikt på stenar och rötter. Det var mer än en gång som jag missbedömde underlaget och tappade greppet. Tur jag cyklade så långsamt att det ändå fanns utrymme att hinna rädda upp däcksläppen utan att stupa.
Kul att se GPS-ploten i efterhand, jag befann mig inte riktigt där jag egentligen hade tänkt cykla, lyckades också cykla tillbaka i mina egna spår vid något tillfälle utan att riktigt reflektera över det. Tur skogen är såpass liten att det inte går att villa bort sig på allvar i mörkret!
Nu har jag också testat på mörkercykling och jag håller med - det var ju en höjdare :) Lite svårare att orientera sig med jäkligt kul!
SvaraRadera//Y
En av få fördelar med denna kalla och i övrigt mörka årstid :) Det blir en lite annan grej att cykla i mörkret, stigarna ser annorlunda ut på nåt sätt. Väldigt mysigt!
RaderaHaha, alla fördelar med den här årstiden man kan hitta är viktiga, hur små de än må vara :) Men lampan behöver man ju inte lägga undan till våren/sommaren heller, måste ju vara kanonmysigt en fin sommarnatt också! Vi här nere i söder har ju faktiskt mörkt om nätterna, till skillnad från er där uppe!
RaderaDe där underbara ljusa sommarnätterna får vi betala igen för nu... Det var nog först någon gång mot slutet av augusti jag behövde leta fram lamporna igen :)
RaderaVisst är det härligt med mörkercykling. Trots att man kör på stigar som man känner utan och innan så blir det helt annat, man klarar hinder som man inte trodde var möjliga, troligtvis för att bara en liten bit av stigen är upplyst och det är total fokus bara där.
SvaraRaderaLigger något i det! Fast jag har också varit med om det omvända, att något ser mycket svårare ut än det egentligen är pga att skuggorna luras.
Radera