Håller mig till mjuka nöjen

Mörbultheten har kommit ikapp i allvar nu, det som inte kändes så värst i söndags/måndags har växt till sig. Så jag söker mig till det mjuka i livet som gröt, sömn, umgås med vänner jag ser alltför sällan, koka soppa och ta det allmänt lugnt. Halvtrist men jag ska inte pressa kroppen. Trodde jag skulle kunna hoppa upp i sadeln snabbare, fast läkaren som surrade om 14 dagars vila för den troliga sprickan i strålbenet var kanske inte så fel ute ändå. Bara att cykla till affären gör rätt ont och jag har plötsligt noterat hur många ojämnheter det finns i den vanliga cykelvägen: brunnslock, asfaltsskarvar, trottoarkanter, gatstenar, små gropar och gupp...

Det här läget suger, men men, den som ger sig in i leken. Ska inte slösa värdefull internetplats på att gnälla alltför mycket. En vacker dag ska jag väl kunna äta knäckebröd och cykla bland stenrösen igen, bara inte under de här kommande veckorna ;)