onsdag 8 augusti 2012

Fjällcykling i Härjedalen, dag 3 - Särvfjället

Dags för sista delen då om min cykelsemester i Härjedalsfjällen. Målet för dagen var Särvfjället och om möjligt, en topptur upp till högsta punkten på 1170 m.ö.h.
Särvfjället ligger några mil norr om Hede, ett ganska anonymt fjäll utan markerade sommarleder men med relativt snäll terräng. Hittar inga historier om cykling på Särvfjället på nätet, men enligt lokalbefolkningen så har det siktats några cyklister i trakterna tidigare under åren.

Trots att där inte finns några egentliga vandringsleder så har det bildats en fin stig längs skoterleden precis i början. Man parkerar nästan vid trädgränsen och efter några mindre knixar så är man uppe på fjället. Väldigt trevligt och lättcyklat.
Utvilad och redo att ta mig an ett nytt fjäll.
"Dit upp ska jag", tänkte jag när bilden togs. Vilket inte stämde riktigt, högsta toppen ligger på ännu högre höjd en bit bakom den närmaste kullen.
Den i början så breda leden smalnade snart av till en singletrack.
Som kort därefter upplöstes helt. Jag fick helt enkelt skapa mig en egen väg fram över fjället. Den här första biten var verkligen ingen höjdare, det har regnat mycket under sommaren och det var väldigt blött i den sumpiga marken i dalgångarna. Fast eftersom jag plurrat redan i den första bäckpassagen så gjorde det varken till eller från att plumsa fram igenom några fler blötmarker.

Så småningom tog jag mig upp på lite högre höjder och fick torr, fast mark under hjulen.
Och toppröset låg snart inom synhåll. Det blev inte så mycket cykling den här sista biten, det var lite för brant och stenigt och benen började bli lite möra.
1170 meter över havet. En otroligt belönande utsikt. Var det värt slitet att ta sig hit? Absolut!
Ungefär i samma stund som jag nådde toppen började det regna så det blev till att dra på sig regnjackan, men det förtog dock inget av den nöjdhet jag kände över att befinna mig på just denna plats i denna stund.
En Snickers och några klunkar vatten senare tog jag itu med den roligaste biten: nerfärden!
Fjället är som sagt oledat så det var bara att sikta fritt och välja sin egen väg in i regndiset.
Jag var förresten inte helt ensam på fjället, mina föräldrar var ute och vandrade och vi hade bestämt att vi skulle mötas upp för att käka lunch ihop. Riktigt smidigt för min del, att bli serverad en varm lunch uppe på fjället. Där borta vid tjärnen höll de till.

Solen kikade fram en sväng vid lunchen.
Hade fortfarande många höjdmeter kvar att kassera in på vägen tillbaks. Fritt vägval, jag försökte hålla mig lite högre upp på fjällsidorna för att slippa blötmarkerna jag traskade igenom i början.

Magiskt vackert.




Avslutade turen med att även ta mig upp på Orrstädjan (965 m.ö.h.), toppen som ligger till i vänster i bild.

20 minuter senare stod jag vid det inte så snygga toppröset och kollade tillbaks mot där jag just stått vid bilden ovan.
Nerfarten härifrån var riktigt kul, fick redigt med mjölksyra i lårmusklerna innan jag åter stod nere på skoterleden där jag börjat min färd.
Det lokala djurlivet var något förvånat och väldigt skeptiskt mot den märkliga, hjulburna människan som inkräktade på deras mark...

Det var en riktigt fin tur det här också! Men för att få bästa möjliga upplevelse av fjällcykling så gör man nog mer rätt i att välja ledade fjällturer, det är bitvis tungt att ta sig fram igenom ospångade myrar och snärjiga dvärgbjörkar. Att jag ändå valde Särvfjället var delvis av nostalgiska skäl, jag har vandrat där otaliga gånger då vi ofta semestrade i området när jag var liten. Det var kul att få återuppleva fjället, fast på cykel denna gång.

Sen är det ju alltid kul att ge sig på det som ligger lite ute i periferin, det som ännu är oexploaterat och även om det har varit en del cyklister på fjället före mig så är det osannolikt att någon någonsin cyklat exakt de vägar jag valde. Jag vet inte ens om någon varit upp på högsta toppen med cykel tidigare...? Jag verkar åtminstone vara den första som bloggat om det :)


12 kommentarer:

  1. Det där verkar ha varit en härlig tur. Men...det "lokala djurlivet"...en...åsna...? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, har du inte hört talas om de härjedalska fjällåsnorna...? :)

      De bor på en gård i närheten, tidigare år stötte jag på en hel skock med får på ungefär samma ställe. Inte helt "rätt" det heller.

      Radera
  2. Svar
    1. Alltid kul att kunna inspirera :) Hur är det med cykelformen förresten? Dags att ta en tur snart igen?

      Radera
  3. Andra gången i sommar som jag googlar och hamnar på din sida.
    Alltid kul att läsa om turer och äventyr. Inspirerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alltid kul att skriva om turer och äventyr :) Roligt att höra att det uppskattas.

      Radera
  4. Wow Karin. Wow. JAG VILL OCKSÅ.

    Tack för att du delar med dig. Bra RR's taggar en alltid till nya turer. Verkar varit ett bra fjäll att cykla i. De fjäll jag vandrat i tror jag skulle vara lite väl kämpiga för att helt lämna lederna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Go for it! Fjällen bjuder verkligen på helt otroliga cykelupplevelser.
      Ska man köra ledlöst så får man välja område med omsorg, finns många sorters fjällterräng som jag absolut inte skulle vilja försöka cykla i. Förutom några blötmarker var det här en överlag fin runda ändå!

      Radera
  5. Snygg och inspirerande RR. Fjället såg relativt cykelvänligt ut och jag kunde mycket väl tänka mig en tur dit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Peter. Fjället är inte så stort, man kan nog ganska lätt täcka in hela på en dag, men har man vägarna förbi så är det värt att ta en runda. Och visst är terrängen relativt cykelvänlig, annars hade jag inte fixat att ta mig fram :)

      Radera
  6. Jag och min sambo körde på Särvfjllet förra året. Dock en kortare runda än den du tog, men ändå riktigt fin. DU vet väl att det går en stig från Orrstädjan rakt ner till parkeringen :) brant som attan ett kort stycke, men troligen cykelbar till större delen.

    Schyssta bilder!

    Den ena åsnan heter bruno, vad den andra heter minns jag inte :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag känner till den stigen från Orrstädjan. De minnesbilder jag har av den är att den är ordentligt brant, tämligen eroderad och full med lösgrus? Jag vågade alltså inte ge mig på den :)

      Bruno, ja. Ganska så välgödda åsnor, de har nog fått en och annan smakbit från folks matsäckar.

      Radera