Redan på vägen till IKSU så fick jag OLWs Fredagsmys på huvudet, vete tusan varför. Sen fick jag pinas med den på mental repeat under två spinningpass och en stund på motionscykel. Allt som allt två timmar. Snacka om att jag var sugen på chips när jag väl kom hem, fick dock nöja mig med en redig portion pasta med mozzarella. Inte dumt det heller!
fredag 6 januari 2012
onsdag 4 januari 2012
Årets första cykeltur!
Sträcka: 36.9 km
Tid: 2h 16min
Medelhastighet: 16.3 km/h
Medelpuls: 140 bpm
Nu kunde jag inte hålla mig längre, det var helt enkelt dags att rasta cykeln utomhus, snöovädret till trots.
Det var tänkt som en tur på cykelvägarna runt Umeå stadsgräns. Startade längst i söder och arbetade mig i maklig takt motsols runt staden. På Grubbe blev jag lite vilsen och råkade styra rakt ner mot älven, det var inte så lätt att orientera sig med ögonen fulla av snö. Så det blev en liten ögla där i väst för att jag skulle lyckas täcka in Backen och Umedalen också. Sådär i sista minuten bestämde jag mig dessutom för att Böleäng just ikväll inte tillhör Umeå, det började bli lite väl sent nämligen.
Dagens cykelval blev mountainbike, med tanke på det ymniga snöfallet kändes det som ett stabilare val än landsvägshybriden.
Ett val jag inte behövde ångra med tanke på skicket på vissa cykelvägar.
Tog en liten andnings- och fotopaus vid Backens kyrka efter att ha knuffat cykeln uppför backen från älven. Nämnde jag att det snöade?
Vissa hade en värre kväll, cyklade förbi den här dragspelsbussen som fastnat tvärs över vägen. Tidigare idag ställdes all lokaltrafik in pga vädret, de kanske körde igång lite för tidigt...
Tid: 2h 16min
Medelhastighet: 16.3 km/h
Medelpuls: 140 bpm
Nu kunde jag inte hålla mig längre, det var helt enkelt dags att rasta cykeln utomhus, snöovädret till trots.
Det var tänkt som en tur på cykelvägarna runt Umeå stadsgräns. Startade längst i söder och arbetade mig i maklig takt motsols runt staden. På Grubbe blev jag lite vilsen och råkade styra rakt ner mot älven, det var inte så lätt att orientera sig med ögonen fulla av snö. Så det blev en liten ögla där i väst för att jag skulle lyckas täcka in Backen och Umedalen också. Sådär i sista minuten bestämde jag mig dessutom för att Böleäng just ikväll inte tillhör Umeå, det började bli lite väl sent nämligen.
Dagens cykelval blev mountainbike, med tanke på det ymniga snöfallet kändes det som ett stabilare val än landsvägshybriden.
Ett val jag inte behövde ångra med tanke på skicket på vissa cykelvägar.
Tog en liten andnings- och fotopaus vid Backens kyrka efter att ha knuffat cykeln uppför backen från älven. Nämnde jag att det snöade?
Vissa hade en värre kväll, cyklade förbi den här dragspelsbussen som fastnat tvärs över vägen. Tidigare idag ställdes all lokaltrafik in pga vädret, de kanske körde igång lite för tidigt...
Det blev något av ett misärpass, men det var himla skönt att ta sig ut på cykeln ändå. Årets första utomhuspass som sagt, från och med det här kan det bara bli bättre.
Det kom ett paket med godsaker
Hade visst ett paket att hämta ut på Posten idag, vad kan det vara?
Lite blandade godsaker jag tyckte att jag behöver i form av energitillskott. Vitargo-bars att käka före eller under långpassen, Fairings recovery-bars att äta efter ett pass och så proteinpulver, som komplement till kvällsmackorna - eller varför inte som mellanmål på träningsdagarna?
Får se om detta kan göra det lite lättare för mig att hålla rätt på energibalansen, vissa perioder är det faktiskt svårt att peta i sig de rejäla mängder mat som behövs för att kompensera förbränningen under de långa cykelpassen.
Lite blandade godsaker jag tyckte att jag behöver i form av energitillskott. Vitargo-bars att käka före eller under långpassen, Fairings recovery-bars att äta efter ett pass och så proteinpulver, som komplement till kvällsmackorna - eller varför inte som mellanmål på träningsdagarna?
Får se om detta kan göra det lite lättare för mig att hålla rätt på energibalansen, vissa perioder är det faktiskt svårt att peta i sig de rejäla mängder mat som behövs för att kompensera förbränningen under de långa cykelpassen.
tisdag 3 januari 2012
Att lära sig cykla lugnt
Under hösten, när tankarna på en seriösare inställning till träningen började formas, så fick jag skäl till att fundera igenom hur jag har tränat tidigare och vilka resultat jag fått av det. Nedslående nog så är de enda påtagliga resultaten de knäproblem jag ådragit mig (löparknä och PFSS), för varken konditionen eller snabbheten har egentligen utvecklats nämnvärt. Orsakerna till det finns förstås att hitta i träningshistoriken, jag har tränat för lite, för hårt och för oregelbundet.
Nu har jag lärt mig att uthållighet måste byggas från grunden, för det funkar ju uppenbarligen inte att gå ut på max och köra in i väggen på vart och vartannat pass. Det bygger möjligtvis pannben att göra så, men inget annat vad det verkar. Egentligen en väldigt onödigt läxa att lära sig själv, för det finns ju hur mycket litteratur som helst inom området effektiv uthållighetsträning. Och litteraturen är överlag samstämmig: enkelt uttryckt så nås framgång genom långa och lugna distanspass som varvas med korta, högintensiva pass.
Så allt eftersom träningen trappats upp sedan början av hösten (från det blygsamma årssnittet på 2-2.5 cykeltimme/vecka till drygt 6 h/v i medeltal över de senaste 8 veckorna) så har fokus legat på att hålla nere intensiteten på de långa passen, pulsklockan har varit till stor hjälp här. Att sitta och trampa på 70% av max känns knappt jobbigt, men det är däromkring man bör ligga på träningspassen som är längre än 60-90 minuter. För att ge kroppen, musklerna bästa tänkbara förutsättningar för att bygga upp sin aeroba kapacitet.
Det här satt jag och funderade på idag, när jag tillbringade 2 timmar i spinningsalen, konstant sneglandes på pulsklockan som till slut gav ett snitt på 135 bpm (lite över 70% av max).
Skulle tro att jag får skäl till att ta upp ämnet fler gånger framöver, för jag har tänkt grotta ner mig lite mer i det här, när jag får tid.
Nu har jag lärt mig att uthållighet måste byggas från grunden, för det funkar ju uppenbarligen inte att gå ut på max och köra in i väggen på vart och vartannat pass. Det bygger möjligtvis pannben att göra så, men inget annat vad det verkar. Egentligen en väldigt onödigt läxa att lära sig själv, för det finns ju hur mycket litteratur som helst inom området effektiv uthållighetsträning. Och litteraturen är överlag samstämmig: enkelt uttryckt så nås framgång genom långa och lugna distanspass som varvas med korta, högintensiva pass.
Så allt eftersom träningen trappats upp sedan början av hösten (från det blygsamma årssnittet på 2-2.5 cykeltimme/vecka till drygt 6 h/v i medeltal över de senaste 8 veckorna) så har fokus legat på att hålla nere intensiteten på de långa passen, pulsklockan har varit till stor hjälp här. Att sitta och trampa på 70% av max känns knappt jobbigt, men det är däromkring man bör ligga på träningspassen som är längre än 60-90 minuter. För att ge kroppen, musklerna bästa tänkbara förutsättningar för att bygga upp sin aeroba kapacitet.
Det här satt jag och funderade på idag, när jag tillbringade 2 timmar i spinningsalen, konstant sneglandes på pulsklockan som till slut gav ett snitt på 135 bpm (lite över 70% av max).
Skulle tro att jag får skäl till att ta upp ämnet fler gånger framöver, för jag har tänkt grotta ner mig lite mer i det här, när jag får tid.
Funbeat i mobilen
Funbeat är, i mitt tycke, den bästa svenska sidan för att registrera och analysera sin träning. Det har funnits en app för iPhone ett tag, men idag så lanserades äntligen Android-appen för Funbeat.
"Äntligen är det möjligt att registrera in din träning och följa dina kompisar direkt från din Android. Appen kopplar till Sveriges största träningssajt FunBeat, där du kan hålla koll på dina träningskompisar och göra avancerad statistik, uppföljning och målsättning mm."
Låter lovande, måste testas!
"Äntligen är det möjligt att registrera in din träning och följa dina kompisar direkt från din Android. Appen kopplar till Sveriges största träningssajt FunBeat, där du kan hålla koll på dina träningskompisar och göra avancerad statistik, uppföljning och målsättning mm."
Låter lovande, måste testas!
måndag 2 januari 2012
Inomhusträningens klaustrofobiska känsla
Det dyker alltid upp ett visst mentalt motstånd vid tanken på att stänga in sig inom fyra väggar för att träna. Från cyklingen är jag ju van vid öppna vyer, frisk luft, omgiven av skog och fågelkvitter och allt som oftast alldeles ensam med allt detta härliga.
Att gå till IKSU för att köra ännu ett gympass är liksom så långt ifrån det där man kan komma. Fyra väggar, människor nära inpå, svettmättad luft, skvalradio i bakgrunden. Lätt klaustrofobiskt, minst sagt.
Hur som helst, 75 minuters helkroppspass stod på schemat denna måndagmorgon, vilket fördelades på:
Latsdrag 3x10
Skivstångsrodd 3x10
Hantelrodd 3x10
Hantelpress, bröst 3x10
Militärpress 3x8
Adductor, ben 3x12
Abductor, ben 3x15
Leg curl 10+10+8
Benpress 3x10
Samt fyra core-övningar på matta.
Tack och lov så bryr sig inte endorfinsystemet om väggarnas vara eller icke-vara!
Att gå till IKSU för att köra ännu ett gympass är liksom så långt ifrån det där man kan komma. Fyra väggar, människor nära inpå, svettmättad luft, skvalradio i bakgrunden. Lätt klaustrofobiskt, minst sagt.
Hur som helst, 75 minuters helkroppspass stod på schemat denna måndagmorgon, vilket fördelades på:
Latsdrag 3x10
Skivstångsrodd 3x10
Hantelrodd 3x10
Hantelpress, bröst 3x10
Militärpress 3x8
Adductor, ben 3x12
Abductor, ben 3x15
Leg curl 10+10+8
Benpress 3x10
Samt fyra core-övningar på matta.
Tack och lov så bryr sig inte endorfinsystemet om väggarnas vara eller icke-vara!
söndag 1 januari 2012
Gott nytt träningsår!
Varför inte inleda 2012 med ett par träningspass? Sagt och gjort, gick till gymmet och körde mina core-övningar samt stretchade. Rundade av med dagens enda spinningpass på 55 minuter. Det var ovanligt luftigt i lokalerna idag, var det något särskilt som hände igår eller...?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)