Det här som mest bara skulle bli min, förvisso offentliga, lilla träningsdagbok. För att själv följa och följa upp den hobbysatsning jag gör på cyklingen, långt bort från tävlingsarenor, monarker och sub-satsningar. Rätt så oansenlig i det stora hela, en egoblogg bland många och väldigt nischad. Ändå har min blogg flashat förbi 20,000 gånger på datorskärmar där ute i den uppkopplade världen (minus ett mindre antal träffar som kommit från suspekta spambots i Ryssland). Roligt! Och lite skrämmande...? Man blir fundersam över vilka är alla de där människorna som på avstånd följer mina vedermödor i cykelsadeln men inte ger sig tillkänna i kommentarsfältet? Och fann de svar på sina frågor, alla de som trillat in hit via Google-sökningar? Kan man fundera på....
Imorgon har jag för övrigt tänkt vara tillbaks på banan igen och förhoppningsvis leverera en rapport om ett lyckat träningspass med glada miner och käcka tillrop. Mer glädje, mindre misär. Det är åtminstone min målsättning. Vi hörs då!
Jag har bara en sak att säga: Heja!
SvaraRaderaHärligt med lite support :D
Radera